Annons

Professor: Sverige får snart ett B-lag bland äldre

Sandra Torres är professor i sociologi, särskilt socialgerontologi, vid Uppsala universitet. Hon är kritisk till begrepp som ”det goda åldrandet”.
Sandra Torres är professor i sociologi, särskilt socialgerontologi, vid Uppsala universitet. Hon är kritisk till begrepp som ”det goda åldrandet”. Foto: Simon Rehnström

I väst tänker man gärna att det goda åldrandet är att vara aktiv så länge som möjligt. Men det är extremt etnocentriskt, menar socialgerontologen Sandra Torres vid Uppsala universitet. Hon har skapat en vetenskaplig modell som visar på den mängd olika synsätt som finns om vad det innebär att åldras väl.

Under strecket
Publicerad
Foto: Simon Rehnström

”I väst tänker man gärna att det enda sättet att åldras väl är att hålla sig aktiv så länge som möjligt. Men det finns en mängd andra synsätt”, säger professor Sandra Torres.

Foto: Simon Rehnström

Tänk på begreppet ”åldras väl”. Eller på ”ett hälsosamt åldrande”. Eller varför inte ”det goda åldrandet”?

Kanske ser du framför dig att du vill klara dig själv, se till att köra på så länge du kan och hålla krämporna stången.

Men att aktivera sig, bekämpa ålderstecknen och för guds skull vara oberoende – det är en västerländsk syn på att åldras väl, påpekar Sandra Torres, socialgerontolog i Uppsala och särskilt inriktad på värderingar och synen på åldrande. I en nyligen publicerad artikel konstaterar hon krasst: eftersom så många lutar sig mot forskning som gjorts i högindustrialiserade länder, etableras gärna den här synen på att åldras som ”den normala”. Då blir den dessutom extremt etnocentrisk.

– I väst tänker man gärna att det enda sättet att åldras väl är att hålla sig aktiv så länge som möjligt. Men det finns en mängd andra synsätt. Politiska beslut inom äldreomsorgen som bygger på just den här föreställningen riskerar att utesluta den mångfald av synsätt som finns om det goda åldrandet.

Sandra Torres vet. Hon har skapat en vetenskaplig modell som visar hur våra föreställningar om det goda åldrandet är kopplade till kulturella värderingar. I modellen prövar man sina tankar om åldrandet mot fyra områden – tid, aktivitet, autonomi, människa-natur. Svaren ger olika ”färgning” beroende på var man kommer från, var man bor nu, vilken klassresa man har gjort och vad man jobbar med. Kort sagt: de många sammanhang som byggt upp det som blivit ens etno-kulturella värderingar.

Annons
Annons
Foto: Simon Rehnström
Foto: Simon Rehnström

Så här kan människors syn på det goda åldrandet se ut, enligt de fyra områdena i Sandra Torres modell:

Tid:

– I väst är det vanligt att tänka på det goda åldrandet med en framtidsinriktad blick. I andra delar av världen kan detta handla om att ha en dåtidsinriktning. Där kan en förankring i ens historia vara det som är mest intressant, och något man utgår från även när man blickar framåt.

I västvärlden är det mer typiskt att aktivitet utgår från att göra, i asiatiska kulturer är det mer vanligt att det är att vara.

Aktivitet:

– I västvärlden är det mer typiskt att aktivitet utgår från att göra, i asiatiska kulturer och Mellanöstern är det mer vanligt att det är att vara, ägna sig åt kontemplation. I en ”göra”-inriktad kultur vill man fortsätta att ha många bollar i luften, och tycker ofta att det ska synas att man får något gjort. I ett ”vara”-inriktat sammanhang kan aktivitet som äldre handla om att tänka, odla sin visdom, blicka tillbaka.

Relationer/autonomi:

– När ett ”normalt” synsätt på åldrandet innebär att förbli självständig så länge som möjligt, blir det typiskt att tänka att man inte vill bli en börda för barnen. Men autonomi betyder olika saker redan inom EU. I södra Europa tolkas det som att klara sig med hjälp av sina barn så länge som möjligt.

Annons
Annons

Människa-natur/bemästra kroppen:

– I svensk reklam är det aktiva åldrandet samma sak som att det inte ska synas att man åldras. Tanken att man kan bemästra naturen är något vi verkar förlita oss på i ett högindustrialiserat land. Men det är inte särskilt typiskt i asiatiska kulturer.

Det lilla ordet ”typiskt” är viktigt när man talar om kulturer. Ett synsätt som är vanligt i en viss del av världen gäller aldrig alla som bor där, är Sandra Torres noga med att poängtera. I Sverige är det till exempel mest typiskt att se på det goda åldrandet som att förbli aktiv, kunna se framåt, vara självständig och bemästra naturen. Men här finns samtidigt en massa människor som inte tänker så som vi föreställer oss att västerlänningar gör.

Alla i Sverige vill inte vara autonoma, alla tänker inte framåt.

– Alla i Sverige vill inte vara autonoma, alla tänker inte enbart framåt, säger hon och hänvisar till intervjun med idéhistorikern Sven-Eric Liedman här på Idagsidan. Han berättar hur han uppskattar och lever i sina minnen, alltså har han också ett bakåtblickande.

– Jag tror det är mer otypiskt att vara dåtidsorienterad i Sverige. Men det visar bara att det inte finns en enda kulturell värdering i varje land. Däremot är det ofta de värderingar som vi uppfattar som typiska som vi kastar fram i samtal utan att förklara oss.

Lättast att se vilka föreställningar om det goda åldrandet som kan krocka inom hemtjänsten är synen på självständighet. Sandra Torres ger ett exempel:

Vad kan jag hjälpa dig med i dag? undrar kanske hemtjänstpersonalen som lärt sig att man ska ha respekt för de äldres autonomi. Men de brukare som är uppvuxna i en kollektivistisk kultur kan undra varför de får frågan – det är väl hemtjänstpersonalen som är experterna?

Annons
Annons

”I väst tänker man gärna att det enda sättet att åldras väl är att hålla sig aktiv så länge som möjligt. Men det finns en mängd andra synsätt”, säger professor Sandra Torres.

Foto: Simon Rehnström

Missförståndet beror inte bara på ”västerländsk” kontra ”kollektivistisk” kultur:

– Etnicitet är inte den enda grunden för våra värderingar, förklarar Sandra Torres. De formas lika mycket av klass, utbildning, ålder, kön och sexuell läggning. De byggs upp, i lager på lager, beroende på hur vi socialiseras.

Nej, tro inte att du är var du kommer ifrån, menar hon, det är mer komplicerat än så i det globaliserade samhället. I högindustrialiserade länder har människor i dag livslopp som är mycket komplexa. De är födda där, uppvuxna här, jobbar både här och där.

Det finns inte något typiskt svenskt, däremot många föreställningar om vad som är typiskt och otypiskt för svenskar.

– Det finns inte något typiskt svenskt, däremot många föreställningar om vad som är typiskt och otypiskt för svenskar. Det är det otypiska som vi lätt upplever som utmanande och får behov av att förklara.

”I väst tänker man gärna att det enda sättet att åldras väl är att hålla sig aktiv så länge som möjligt. Men det finns en mängd andra synsätt”, säger professor Sandra Torres.
”I väst tänker man gärna att det enda sättet att åldras väl är att hålla sig aktiv så länge som möjligt. Men det finns en mängd andra synsätt”, säger professor Sandra Torres. Foto: Simon Rehnström

Sandra Torres hoppas att hennes modell kan bidra till att öka förståelsen för äldres olika föreställningar om det goda åldrandet. I hemtjänsten kan den användas för att sätta igång en diskussion om vad synsätten betyder för bemötandet av de äldre.

– Personalen kan använda sig av de områden som modellen bygger på – tid, aktivitet, självständighet, människa-natur – och få syn på mångfalden i både sina egna och brukarnas föreställningar om att åldras. Här finns grunden för det goda bemötandet – att se individen och alla de speciella kulturella värderingar som finns.

Men kommer alla därmed att automatiskt uppnå ”det goda åldrandet”? Nej, Sandra Torres tror det kommer att gälla ganska få. De flesta har inte tänkt på att med ökad livslängd kommer också en ökad social exkludering.

– Den växer i en takt och i ett omfång som vi inte tidigare har förstått. I länder som Sverige, där man inte haft ett A- och ett B-lag bland de äldre i modern tid, kommer snart skillnaderna. Vi tror att vi bara fortsätter med de sociala relationer som vi har haft i livet, men om de ekonomiska klyftorna ökar kommer det inte att fungera.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons