Annons

Forskning ger grej-of-the-day stöd – sprids i Europa

Micael Hermansson på bokmässan i Göteborg.
Micael Hermansson på bokmässan i Göteborg. Foto: Staffan Löwstedt

Vissa fnös åt läraren Micael Hermanssons ”snuttifierande” dagliga åttaminuterslektioner. Idag har tusentals lärare tagit efter och mellanstadieläraren föreläser i flera länder. Samtidigt ger forskningen metoden tummen upp.

Under strecket
Publicerad

”Jag får rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan olika händelser i historien”, säger Micael Hermansson.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 2

Micael Hermansson besökte bokmässan i samband med att hans fjärde bok, 222 grejer du inte visste att du ville veta (Bonnier), släpptes.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 2 av 2

Redan dagen innan fick eleverna en ledtråd. Just den här gången löd den: ”Kära Kitty...”. Barnen klurade på rasterna, resonerade vid middagsbordet. Vad kunde det vara?

Det är fem år sedan SvD skrev om läraren Micael Hermansson och de mikrolektioner som han infört i sin blandade fyrfemma i Umeå – mellan sju och tio minuter långa lektioner om en historisk plats, person eller händelse. En ny grej varje dag. Grej-of-the-day.

Och Kitty, ja det var förstås namnet på den judiska flickan Anne Franks dagbok. Någon annan dag handlade det om Pyramiderna. Eller forskaren Marie Curie.

Varje dag fick eleverna en ledtråd till nästa dags mikrolektion. Redan där och då väcktes nyfikenheten – vilket var själva poängen.

– Det gjorde att eleverna började hemma vid köksbordet tillsammans med familjen. Redan där så började de resonera och gissa. Och de blev nyfikna på vad som skulle komma.

Efter lektionen brukade nästan alla händer vara i luften för att eleverna ville veta mer.

När lektionen drog igång repeterade Micael Hermansson alltid kort ämnet från dagen innan. Och varje mikrolektion avslutades med en känsla av – wow! En rejäl cliffhanger, som skulle göra det omöjligt att inte ringa till mormor, googla eller gå till biblioteket för att få reda på mer.

Annons
Annons

”Jag får rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan olika händelser i historien”, säger Micael Hermansson.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

I ”läxa” fick eleverna att berätta hemma om vad de pratat om. Inte för att läxan direkt behövdes, det var inte sällan som barnen stod och stampade redan i hallen när föräldrarna kom hem, för att genast få berätta om dagens grej, berättar han.

En gång i veckan fick klassen ett quiz på veckans ämnen.

Men alla har inte hyllat Micael Hermanssons idé. Kritiken har handlat om snuttifieringen, att det är så kort. Vem behöver lösrykt fakta, har några tyckt. Men det är just det som bidrar till den fantastiska effekten, menar han.

– Efter lektionen så brukade nästan alla händer vara i luften för att eleverna ville veta mer. Och jag tror att intresset ökade just för att lektionerna var så korta, men också för att det hade byggts upp ett intresse redan innan. Har vi människor en lucka i vår kunskap, då vill vi instinktivt fylla den. Det går ju att gå in hur djupt som helst i Anne Frank. Och det gjorde vi också, men inte på just de lektionerna.

”Jag får rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan olika händelser i historien”, säger Micael Hermansson.
”Jag får rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan olika händelser i historien”, säger Micael Hermansson. Foto: Staffan Löwstedt

Snarare var det just kortheten som var styrkan, menar Hermansson – eleverna hann inte tröttna.

– Hjärnan kan hålla fokus ungefär en kvart, sedan måste det hända något annat. Det är det som händer på en vanlig lektion i årskurs fem, de tröttnar. Varför är till exempel ett TED-talk aldrig mer än 18 minuter?

Annons
Annons

Forskningen ger Micael Hermanssons mikrolektioner stöd. Att vi tenderar att bli mer intresserade och minnas information bättre om vi har en informationslucka, är till och med en egen effekt inom psykologiforskningen: Zeigarnik-effekten, från den ryska psykologen Bluma Zeigarniks upptäckter.

Och att leta efter kunskapen i minnet och återberätta den, är ett effektivt sätt att stärka ett minne, visar en mängd akademiska studier. Även det har fått ett eget namn inom inlärningspsykologin: återkallningseffekten (the retrieval effect).

Jag får faktiskt rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan händelser i historien.

Med repetition och vecko-quiz stoppas också glömskan – den oåterkalleliga process som alltid inträffar när vi inte använder kunskap vi tillskansat oss. Med repetition däremot, glömmer vi betydligt långsammare.

Andra studier visar också att vi har betydligt lättare att både förstå och minnas information, om vi redan har en gnutta kunskap om ämnet. Och med mikrolektionerna fick eleverna ett helt nät av kunskap att kroka i ny kunskap i.

Och det blev snart också väldigt tydligt att faktan var långt ifrån lösryckt. Utanför klassrummet sattes bilder upp runt en karta, med trådar till olika länder – och till varandra. Ganska snart började ett mönster växa fram. Oavsett ämne var det ofta de på olika sätt återkom till någon av de händelser, platser eller personer som de pratat om tidigare. Det som först varit som en hög utslängda pusselbitar, växte undan för undan samman till en bild.

Till och med Micael själv fascinerades. För det var när barnen såg hur berättelserna, faktabitarna och människorna, hängde samman, som det började hända saker.

Annons
Annons

Micael Hermansson besökte bokmässan i samband med att hans fjärde bok, 222 grejer du inte visste att du ville veta (Bonnier), släpptes.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 1

– Det är inte bara det att de vet en massa saker – de förstår verkligen. Jag får faktiskt rysningar när 11-åringar börjar se samband mellan olika händelser i historien. Det blev en kunskapscirkel som aldrig tog slut, säger Micael Hermansson idag.

Micael Hermansson besökte bokmässan i samband med att hans fjärde bok, 222 grejer du inte visste att du ville veta (Bonnier), släpptes.
Micael Hermansson besökte bokmässan i samband med att hans fjärde bok, 222 grejer du inte visste att du ville veta (Bonnier), släpptes. Foto: Staffan Löwstedt

Då, när idén föddes, hade Micael Hermansson sitt livs mest utmanande klass. Han brukar skämta om att det var den klassen som fick honom att tappa håret. Det var då, när han till och med började fundera på att sluta som lärare, som han började med sina mikrolektioner.

Och något hände.

– Innan kunde jag locka med att de skulle få sluta några minuter tidigare om de jobbade ordentligt, nu kunde jag säga – ”om ni jobbar riktigt bra så kan vi köra en till ”grej” i eftermiddag”. Och eleverna bara – ”jaaaaaa”!

Det vanliga är att man kör det på fredagen, lite som roliga timmen... Det blir inte riktigt samma sak.

Idag använder tusentals svenska lärare Micaels Grej-of-the-day-koncept med sina elever. Han har runt 50 000 medlemmar i sina Facebookgrupper, han har skrivit fyra böcker och har de senaste fyra åren ägnat sig att föreläsa för skolor och lärare – och nu även för företag.

Konceptet har också spridits utanför Sveriges gränser. De senaste åren har finländska och nu också nederländska och belgiska skolor börjat med Grej-of-the-day – och Hermanssons bok med samma namn har getts ut i Nederländerna och Belgien.

Totalt har Micael Hermansson gjort 700 mikrolektioner. Och han är förstås glad över det stora intresset, men han ser också att man på vissa skolor ibland missar några av de viktiga poängerna: att det är ofta och att det är kort.

– Det vanliga är att man kör grej-of-the-day på fredagen, lite som roliga timmen. Och man kör det ofta längre, ungefär som en vanlig lektion men med en ledtråd innan. Det blir inte riktigt samma sak, men det är jättebra att man kör det över huvud taget.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons