Erika Hallhagen i Enskogen: ”Där mitt bland de svarta träden väller känslorna över. Vad hade mormor sagt om hon vetat att marken hon ärvde nu är ödelagd?”
Erika Hallhagen i Enskogen: ”Där mitt bland de svarta träden väller känslorna över. Vad hade mormor sagt om hon vetat att marken hon ärvde nu är ödelagd?” Foto: Staffan Löwstedt

”Först när brandsoldaterna från Polen kom brast det”

Sommaren 2018 brann skog motsvarande 35 700 fotbollsplaner ner i Sverige. En del av den tillhörde Erika Hallhagens familj. När hon åker hem till Hälsingland möter hon förkolnade furor och besvikelse mot staten – men också positiva följder av förödelsen.

Publicerad

Jag håller händerna för munnen när vi kör in i mammas skog. Fotografen Staffan Löwstedt berättar det efteråt. På alla sidor omsluts vi av död. Av smala förkolnade furor och enstaka granar vars kala grenar förvridet sträcker sig uppåt. Den allra första snön har kommit. Landskapet ser ut som en blyertsskiss där varje svedd trädgren är ett litet pennstreck, rimfrosten det vita papperet.

Vi parkerar bilen vid vägkanten och tar några försiktiga steg in i skogen. Stoppskyltar är nedstuckna i den frusna marken. ”Tillträde förbjudet”. ”Livsfarligt att vistas i området”.

Trädens rötter är sönderbrända så det är risk att de faller, säger Johan Larsson på Holmen skog, skogsbolaget som sköter mammas skogsfastigheter.

Johan Larsson är jägmästare på Holmen skog och hjälpte till med att hugga brandgator under sommarens skogsbränder. ”Alla myndigheter ska ha en stor eloge, de slet jättehårt”, konstaterar han.
Johan Larsson är jägmästare på Holmen skog och hjälpte till med att hugga brandgator under sommarens skogsbränder. ”Alla myndigheter ska ha en stor eloge, de slet jättehårt”, konstaterar han. Foto: Staffan Löwstedt

Det är knäpptyst, men långt i fjärran hörs ljudet från skogsmaskiner och då och då dundrar en timmerbil förbi på vägen bakom oss. Den är nylagd för pengar som regeringen skjutit till som kompensation till de drabbade skogsägarna. Det ser lite underligt ut med de perfekta autostradorna mitt i all förödelse. Ska man vara riktigt noga är ersättningen inte i hamn än på grund av det parlamentariska läget, men kommunen räknar kallt med att Skogsstyrelsens förslag på totalt 72 miljoner kronor, varav 15 till vägnätet, ska godkännas. Det är nödvändigt att förbättra vägarna för att de ska klara den tunga trafiken med timmerbilar som åker nonstop mellan de olika avverkningsplatserna och Färilasågen. Fram till och med mars har sågen dispens att ta emot sotskadat virke. Stora delar av den brända arealen ska hinna avverkas innan dess och därför jobbar skogsarbetarna i skift dygnet runt. Med alla sina lampor påslagna ser skördarna ut som rymdskepp som rör sig genom den steniga terrängen.

Annons
Efter reklamen visas:
Efter skogsbränderna i Ljusdal

Historiens vingslag susar högt uppe i de brandgula, nästan opassande färgglada, tallkronorna.

En bit in i skogen står en tall som är mycket högre än de andra. Det är ett evighetsträd förklarar Johan Larsson. I det moderna skogsbruket lämnar man kvar 5-10 sådana per hektar, plus lite trädgrupper här och där samt träd närmast myrar och vattendrag. Allt med tanke på den biologiska mångfalden.

Evighetsträd. Det låter så vackert. Har en helt annan klang än ”produktiv skogsmark”, ”kalhygge”, ”impediment” och ”massaved”. Jag tittar på rågången bredvid oss, på plastbanden runt tallarna som markerar gränsen mellan mammas skog och grannens, mellan mitt och ditt. Vad underligt egentligen att man kan äga skog.

Mormor brukade recitera dikter när hon och jag tog kvällspromenader när jag liten. Högt ovanför de snötyngda talltopparna blinkade stjärnorna ner på oss och sparken.

Allt är nära, allt är långt ifrån.

Allt är givet människan som lån.

Jag klappar lite på det 150 år gamla trädet. Handflatan blir svart av sot. Historiens vingslag susar högt uppe i de brandgula, nästan opassande färgglada, tallkronorna. Det här är från början mormors skog, eller egentligen hennes farfars, han som slutade sitt liv under en skogspromenad – de hittade honom lutad mot en sten, det var som att han bara satt sig ner för att ta en liten lur.

Annons
Skiljelinjen mellan död och levande skog syns tydligt i Enskogen utanför Ljusdal. Alla brandhärjade träd i förgrunden ska nu sågas ner.
Skiljelinjen mellan död och levande skog syns tydligt i Enskogen utanför Ljusdal. Alla brandhärjade träd i förgrunden ska nu sågas ner. Foto: Staffan Löwstedt

Mina rötter är sedan generationer sammanflätade med trädens. Det är tack vare skogen jag har min grundtrygghet – en pålrot rakt ner i myllan som får mig att stå kvar även när det blåser. Och det är tack vare skogen som mormor och morfar träffades, han jägmästare från Stockholm, hon skogsägare från Hälsingland.

– Det som var värst när jag förstod att mitt skifte brann var alla minnen från när jag var ute i skogen med pappa när jag var liten. Det var värre än det ekonomiska värdet, säger min mamma Birgitta Hallhagen.

Birgitta Hallhagen som ung tillsammans med sin pappa jägmästaren Hugo Nyberg och taxen Pontus. Till höger några av Hugos böcker från tiden då han var verksam.
Birgitta Hallhagen som ung tillsammans med sin pappa jägmästaren Hugo Nyberg och taxen Pontus. Till höger några av Hugos böcker från tiden då han var verksam. Foto: Privat/Staffan Löwstedt
Annons

Jag börjar gråta nu när jag pratar om det.

Hon berättar om kokkaffe över öppen eld, om mygg som morfar tycktes helt oberörd av och hans röst när han hojtade diametern på de träd som skulle gallras. Mamma gick efter och prickade av måtten på ett millimeterpapper uppsatt på en plywoodskiva. Jag minns hur hon satt vid frukostbordet i somras med skogskartan utbredd framför sig. Hör hennes mantra att Ljusnan trots allt ligger mellan Ängra, där branden rasade för fullt, och hennes skifte. Och sen uppgivenheten när hon förstod att det också brann i Enskogen.

– Jag hörde att de pratade om Enskogssjön på nyheterna och då ringde jag Holmen igen. Och då sa de att det var fara värt nu. Sen blev det som det blev.

Hon suckar och säger att hon ganska fort satte upp något slags skyddsmur, förbjöd sig själv att låta tankarna vandra iväg.

– Först när de polska brandsoldaterna kom i sin karavan, och alla stod vid vägkanten och vinkade och hurrade, brast det för mig. Jag börjar gråta nu när jag pratar om det. Sedan har jag fått bearbeta allt eftersom, peppat mig själv och sagt att det ordnar sig alltid.

Annons

Jag letar mig tillbaka på min facebookvägg från de där panikslagna veckorna i mitten av sommaren då mitt hemma – Hälsingland, där släkten kommer ifrån och Jämtland, där jag är uppvuxen – stod i lågor.

Den 18:e juli, då branden rasat i fyra dagar, skrev jag: ”När skog brinner, då är det nåt mer som brinner. Det är liv. Det är lugna andetag.”

För så kändes det. Så känns det. Jag trivs inte bäst i öppna landskap. Jag trivs bäst på den villande mo. Jag följde nyhetssändningarna, hörde paniken i rösten hos dem som ensamma slogs mot elden, innan resten av Sverige vaknade. Blev orimligt provocerad över att kompisar på sociala medier fortsatt rapporterade om underbara dagar i skärgården samtidigt som mitt paradis brann.

Sedan dök de upp i riksmedierna, alla de där så välbekanta ortsnamnen: Ljusdal, Lillhärdal, Pålgård, Kårböle, Binnäset, Björnsjövallen, Laforsen och Ängra. De som så sällan annars nämns, och en underlig känsla av revansch blandades för en sekund med oron.

Brandens utbredning i Hälsingland. Längst ner är Ängra, ovanför Ljusnan: Enskogen och till vänster Nötberget.
Brandens utbredning i Hälsingland. Längst ner är Ängra, ovanför Ljusnan: Enskogen och till vänster Nötberget. Foto: Tomas Molin
Annons

Enligt Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, omfattade sommarens bränder 25 000 hektar skog, en yta lika stor som 35 700 fotbollsplaner. Branden i Hälsingland var den största på sammanlagt 9 500 hektar, sedan följde Jämtland på 8 500 hektar, Dalarna på 2 500 hektar och Västernorrland på 500 hektar. Ytterligare hektar var småbränder här och där under sommaren. Skogsstyrelsen uppskattar att det allt som allt innebär skog till ett värde av 900 miljoner kronor.

Under den ödesdigra skogsbranden i Västmanland 2014, då en man dog, brann 14 000 hektar. Den gången var eldsvådan orsakad av skogsbruket – en gnista från en skogsmaskin antände marken. Tidigast i januari 2019 inleds tingsrättsförhandlingarna om huruvida Stora Enso Skog AB och dess lokala entreprenör ska bötfällas för brottet allmänfarlig vårdslöshet.

Vi hade brandvakter som gick efter maskinerna med brandsläckare.

Bränderna i Hälsingland orsakades inte av skogsbruket utan av blixtnedslag, det är Holmen skog noga med att påpeka. En pressansvarig ringer mig lite nervöst när vi är på väg till Ljusdal och undrar vilken sorts reportage vi ska göra. Det är tydligt att det som hände i Västmanland har fått branschen att dra öronen åt sig, men också att bli bättre på att vidta åtgärder.

Annons
 Fram till och med mars tar Färilasågen mot sotskadat virke, något man annars inte vill ha in då sot sliter hårt på maskinerna. Sot är inte heller önskvärt i färdiga produkter, men man barkar av stammarna extra hårt för att undvika det.
Fram till och med mars tar Färilasågen mot sotskadat virke, något man annars inte vill ha in då sot sliter hårt på maskinerna. Sot är inte heller önskvärt i färdiga produkter, men man barkar av stammarna extra hårt för att undvika det. Foto: Staffan Löwstedt

– Vi följer ett brandindex som klassificerar hur hög brandrisk det är. I somras körde vi på nätterna och hade tagit av banden på maskinerna för att undvika gnistbildning. Vi hade också brandvakter som gick efter maskinerna med brandsläckare. De var kvar ett par timmar efter avverkningen var avslutad för att kontrollera att det inte uppstod någon eld i efterhand, säger Johan Larsson.

Vi har åkt längre in i skogen till en avverkningsplats där en skördare är i full gång med att hugga ner brandskadade tallar. Det går undan, maskinen sågar av trädstammarna som om det vore sparris som skördas och i nästan i samma rörelse ryker grenar och bark. Bakom skördaren öppnar sig ett kalhygge där de avhuggna stammarna ligger uppradade i väntan på att skotaren ska köra dem fram till timmersläpen.

Annons
Anders Berbres framför sin skördare. I förarhytten står hunden Tycho. Inget av virket från den brandhärjade skogen går till pappersindustrin, som är extra sotkänslig. Istället blir träden sågade råvaror som konstruktionsvirke. En del blir också bränsleved.
Anders Berbres framför sin skördare. I förarhytten står hunden Tycho. Inget av virket från den brandhärjade skogen går till pappersindustrin, som är extra sotkänslig. Istället blir träden sågade råvaror som konstruktionsvirke. En del blir också bränsleved. Foto: Staffan Löwstedt

Anders Berbres stänger av motorn och tar en paus. Ut hur förarhytten tittar också hans sju månader gamla amstaff Tycho.

– Det är bra med sällskap i maskin, säger Anders.

Han bor i Ytterhogdal på gränsen till Härjedalen och arbetade i somras med att hugga de brandgator som till slut stoppade branden i Pålgård.

– Det är en katastrof när det blir så stora arealer. Jag är före detta deltidsbrandman, men jag har aldrig varit med om något liknande, och jag hoppas att jag slipper uppleva det igen. Men som jag ser det kunde det hända för att vi inte har något försvar idag när militären är nedmonterad.

Den 18 juli konstaterade dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson uppgivet i SVT att regering och riksdag inte har gett MSB befogenhet att beordra ut försvarets helikoptrar på släckningsuppdrag. Och försvaret saknar i sin tur rättsliga förutsättningar att tvinga sina piloter att bistå.

Annons

Mamma skrek rakt ut av ilska framför tv:n när hon hörde det.

– Kan man tänka sig något så dumt?

2004 fråntogs försvarsmakten ansvaret för räddningshelikoptrarna.

I regeringens instruktion till försvaret står det i stället att ”Försvarsmakten ska, med myndighetens befintliga förmåga och resurser kunna lämna stöd till civil verksamhet”, vilket betyder att man inte får pengar för utrustning och utbildning, men att det inte är förbjudet att ställa upp ändå.

Sju av åtta besättningar som Försvarsmakten, trots regeringens beslut, låtit utbilda i brandbekämpning anmälde sig frivilliga i somras, enligt Ekot. Men framförallt var det privatägda helikoptrar som kallades in av lokala räddningstjänster som skötte räddningsinsatserna under sommarens bränder.

Anders Berbres fnyser lite när det utländska brandflygplanen förs på tal. 6 000 liter vatten per plan som dumpas över skogen i höga hastighet gör stor skada på skogen.

– De slår ju omkull allt, man kan se hur träden ligger där de farit fram, säger han.

Den 14 juli mätte temperaturen, som så många andra dagar i somras, närmare 30 grader. Under eftermiddagen drog ett lågtryck in över Hälsingland och framåt middagstid började det åska.

Annons

– Jag glömmer det aldrig. Klockan var ungefär halv fem och jag satt i båten tre kilometer härifrån när blixten slog ner. Det var en ordentlig smäll, säger Marco Hassoldt, som äger Ängra wildlife camp två mil från Ljusdal.

Han kommer från Holland men har förälskat sig i Hälsingland och erbjuder sina ofta långväga gäster aktiviteter som övernattning i björngömsle, bäversafari och flugfiske.

Marco Hassoldt vid Gommertjärn i Ängra. På andra sidan sjön har han en åtelplats för björn och järv där han lägger ut slaktavfall så att besökare kan få en skymt av rovdjuren från ett gömsle som ligger på vattnet.
Marco Hassoldt vid Gommertjärn i Ängra. På andra sidan sjön har han en åtelplats för björn och järv där han lägger ut slaktavfall så att besökare kan få en skymt av rovdjuren från ett gömsle som ligger på vattnet. Foto: Staffan Löwstedt

Den här lördagseftermiddagen tog han sig upp på en höjd och såg en tydlig rökpelare. Han visar en bild i mobilen, klockan visar halv sex. Vid det laget hade han larmat det lokala brandförsvaret och när han kom hem fick han genast guida dem till nedslagningsplatsen.

– Vi kom fram 18.20 och då var det ett område på ungefär 150 gånger 150 meter som brann. Vi hjälptes åt att bära slang, vi kom 3-400 meter från brandplatsen och det första problemet som uppstod var att de inte hade något vatten. Det var inga vattendrag i närheten, så de fick hämta vatten först, fylla en tankbil från en sjö en bit bort. Direkt från början fanns det helikopter och det kändes ganska tryggt. Efter några timmar tänkte jag att det här kommer att bli bra, det kändes som att de hade koll på läget.

Annons

Med minutiös koll går Marco igenom händelseloppet. Han åkte hem 21.00 för att ta några av sina gäster på älgsafari och när de kom hem 01.00 körde han förbi branden igen.

1/7

Branden i Ängra när den precis startat.

Foto: Privat
2/7

Brandbildar av alla årgångar användes i släckningsarbetet. I förgrunden en brandpump.

Foto: Privat
3/7

Ängra wildlife camp före branden, Ljusnan syns i bakgrunden.

Foto: Privat
4/7

Marco Hassoldt och hustrun Aafke Goedhart under evakueringen i Färila. Marco hoppade på kryckor efter att ha skadat sig under släckningsarbetet.

Foto: Erika Hallhagen
5/7

Röken ligger tät över skogen och den torra marken brinner som fnöske. Till och med myrarna var snustorra i somras.

Foto: Privat
6/7

Översiktsbild på det brandhärjade området i Ängra.

Foto: Privat
7/7

Eftersläckningsarbete.

Foto: Privat

Jag tänkte på alla krigsflyktingar som tvingas lämna sitt hem eller ännu värre sitt land.

– Jag insåg att fan, den är absolut inte släckt, men jag var ganska trött och tänkte att det nog ändå skulle ordna sig, det var folk på plats. Men det var svårt att sova. Jag vaknade vid halv fem och då såg jag att rökpelaren hade flyttat sig en bra bit. Och från och med det var det bara rent kaos.

Tillsammans med sina campinggäster röjde Marco bort buskar och träd runt huset och brandkåren lade ett slangsystem runt byggnaderna. Polis och räddningstjänst konfiskerade deras matsal för att ha sin stab och sitt kontrollrum där. Men två timmar senare, på eftermiddagen den 16 juli hade branden kommit så nära att alla i Ängra evakuerades.

– Vi fick bara tio minuter eller nåt sånt på oss. Det var en hemsk upplevelse. Jag tänkte på alla krigsflyktingar som tvingas lämna sitt hem eller ännu värre sitt land. Sin trygga plats. Vi plockade med oss lite kläder, mobiltelefoner, mediciner och våra hundar och evakuerades till Kårböle.

Annons

Två dagar senare evakuerades även Kårböle. För det man inte visste när Ängra evakuerades var att blixten hade slagit ner på tre ställen den där ödesdigra eftermiddagen den 14 juli. Branden i Nötberget lokaliserades snabbt, men först den 16 juli upptäcktes branden i Enskogen eftersom marken först var fuktig och elden inte hade tagit sig direkt.

Efter reklamen visas:
Brand i Ängra sommaren 2018

Skogen är en av Sveriges basindustrier och tillsammans med bland andra USA och Kanada är vi världens största exportör av massa, papper och sågade trävaror. Så har det sett ut länge, Londons tunnelbana är till exempel byggd av svenskt virke.

Under den tidiga industrialiseringen gick mycket av skogen åt till järnframställningen som krävde stor tillgång till träkol och under 1600- och 1700-talet höggs stora delar av träden i södra Sverige ner utan tanke på återväxten.

På 1800-talet blev pottaska – som utvanns vid förbränning av björk och asp – en viktig produkt då den behövdes vid glasframställning. Samtidigt ökade tillverkningen av tjära.

På relativt kort tid under 1800-talet ledde skogsbruket till att den norrländska skogen, med inslag av träd som var mellan 300 och 500 gamla avverkades. När massaindustrin drog igång höggs även klenare träd ner. I början av 1900-talet kom en lag om återbeskogning men då framförallt med tanke på framtida virkesproduktion. Det var inte förrän 1994 som en ny skogsvårdslag infördes där man också fokuserar på bevarande av biologisk mångfald. 

Annons

Den 23 juli tog Länsstyrelsen i Gävleborg över ansvaret för insatsen i Ljusdals kommun. För oss som följde förloppet på håll kändes det som att det först nu fanns resurser nog. På samma gång är det orättvist att hävda att Ljusdals kommun inte gjorde sitt allra bästa under den tid man ensam bar ansvaret. Kommunen har beredskap för att hantera en stor brand, inte fler. 19 deltidsbrandmän samt 9 räddningsvärnsmän fanns från början att tillgå i Ljusdals kommun, kapaciteten räckte inte till. Dessutom kunde man inte få hjälp av grannkommunerna då det brann även där.

– Staten måste gå in och ta ett större ansvar, en liten kommun som den här har inte den möjligheten. Vi måste snabbare få hjälp från luften och snabbare få in mer manskap, säger Peter Nystedt, räddningschef i Ljusdals kommun.

Det brann på bägge sidor av riksväg 84 som går från Hudiksvall från norska gränsen. Efteråt har man fått trädsäkra alla vägar, det vill säga hugga ner de träd som står närmast för att de inte ska falla ner över körfältet.
Det brann på bägge sidor av riksväg 84 som går från Hudiksvall från norska gränsen. Efteråt har man fått trädsäkra alla vägar, det vill säga hugga ner de träd som står närmast för att de inte ska falla ner över körfältet. Foto: Mats Andersson/TT
Annons

Hur kan det ta mer än en vecka för ansvariga att förstå att läget är så krisartat att kommunen inte klarar detta själv? Varför finns det inte någon nationell insatsstyrka som kan dundra in och ta över helt vid katastrofer som denna?

MSB som sitter på den samlade lägesbilden har inte mandat att leda räddningsarbetet, eftersom vi har kommunalt självstyre i Sverige. Istället pekar man bara ut riktningen och hoppas att räddningstjänst och länsstyrelse lyssnar.

1/4

I Ljusdals kommun hade man totalt 14 helikoptrar, och fyra utländska brandflyg på plats under sommarens bränder.

Foto: Mats Andersson/TT
2/4

Röken från bränderna spreds flera mil.

Foto: Mats Andersson/TT
3/4

Några ur räddningsmanskapet tar igen sig. För att få stopp på bränderna högg man bland annat upp brandgator där man schaktade bort allt brännbart material.

Foto: Mats Andersson/TT
4/4

Riksväg 84 avspärrades helt under sommarens bränder. Fortfarande hänger sönderbrända elstolpar kvar på ledningarna längs vissa skogsvägar.

Foto: Mats Andersson/TT

Jag hoppas på en nationell skogsbrandsgrupp.

– Det stämmer inte att vi inte förstod allvaret. Redan innan länsstyrelsen tog över bistod vi med omfattande stöd av helikoptrar och flygplan från flertalet länder. Vi stödde även med räddningsmanskap, utrustning, personal med expertis inom samverkan och ledning, danska marktrupper och byggande av ett basläger, säger Jakob Wernerman, chef för enheten för insatser på MSB och operativ chef för för myndighetens samlade nationella hantering av skogsbränderna. Han fortsätter:

– Däremot var räddningsledningen underdimensionerad och man kan absolut vara efterklok och mena att länsstyrelsen skulle ha gått in tidigare. Kommunikationen till allmänheten kunde också ha varit bättre.

Annons

Jakob Wernerman konstaterar även att en kommun har många hänsyn att ta när man fördelar ekonomiska resurser. Han tycker emellertid att samarbetet flöt på väl i somras.

– Det finns alltid saker som kan förbättras, vi behöver fortsätta att se över saker som branddepåer – där har vi redan kommit fram till att de till sommaren ska öka från 15 till 23. Vidare behöver vi reformera räddningstjänsten så att fler förbund är knutna till en regional ledningscentral.

Han nämner också upphandlingar med lokala flygklubbar när det gäller förebyggande brandflyg och helikoptrar som kan användas till släckningsarbete.

Annie Johansson är jägmästare och skogsbrandsspecialist och analyserade både brandförloppet i Västmanland 2014 och i sommar branden i Trängslet i Dalarna. Hon menar att MSB kan göra mer. 

– Jag hoppas på en nationell skogsbrandsgrupp. Idag är vi några personer – folk inom räddningstjänsten, brandingenjörer, jägmästare – som på eget initiativ bildat en informell grupp där vi försöker hjälpas åt. Men vi hade kunnat bli starkare med mer resurser och om det fanns ett uttalat uppdrag uppifrån, säger hon.

Annons

Annie Johansson har utbildat sig till skogsbrandsanalytiker i Kanada och berättar att brandkåren där är uppdelad i att antingen släcka skogsbränder eller bränder i stadsmiljö. Skogsbrandmännen lär sig allt från att tolka skogstyper för att förutspå spridning till att anlägga motbränder som släckningsmetod. Med tanke på hur mycket stora skogsbränder kostar tycker hon att det bör satsas mer på utbildning i Sverige. 

Det har börjat skymma när Marco Hassoldt visar vägen till platsen där skogsbranden hade sitt epicentrum.
Det har börjat skymma när Marco Hassoldt visar vägen till platsen där skogsbranden hade sitt epicentrum. Foto: Staffan Löwstedt

Det har börjat skymma när Marco Hassoldt parkerar sin jeep på en vändplan mitt ute i skogen för att visa oss vägen till nedslagsplatsen. Han tar in på en gropig stig där vi får hoppa över vattensamlingar och isiga lerpölar. Det går undan, jag och Staffan Löwstedt får småspringa för att inte halka efter. I en kraftledningsgata ligger resterna av en vattenslang fastfrusen i den frostiga marken. Pappa lurade mig att det var ett ormskinn när vi hittade en likadan i mormors skog när jag var liten. Känslan är lika obehaglig i dag. Marco viker av från stigen och sneddar in bland gigantiska stenbumlingar som ligger blottade på marken. En del av dem har spruckit i värmen och all mossa är bortsvedd. Jag funderar om det fanns någon plats runt oss dit elden inte nådde, dit man hade kunna ta sin tillflykt om man råkat befinna sig i det inferno som rasade här. Men så långt jag kan se är trädstammarna svarta.

Annons

– Här! Här är det, ropar Marco plötsligt.

Han står under en hög tall vars krona, till skillnad från träden runt omkring, är grön och prunkande. Vid dess fot en liten gran som inte heller den är märkt av elden. Brandens själva epicentrum är orört.

Marco Hassoldt och Erika Hallhagen under trädet där allting började i Ängra. ”Det känns som att vi håller en stilla andakt här vid foten av furan.”
Marco Hassoldt och Erika Hallhagen under trädet där allting började i Ängra. ”Det känns som att vi håller en stilla andakt här vid foten av furan.” Foto: Staffan Löwstedt

Marco pekar på en smal skåra som löper som ett sår från trädets topp nerför stammen. Det påminner lite om en sådan där skada som träd kan få från plogbilens skopa, men som med åren självläker även om ärret alltid finns kvar. Kylan biter i kinderna och det kommer rök ur munnen när vi blickar upp på trädet som i sig själv utgör ett monument över katastrofen. Det känns som att vi håller en stilla andakt här vid foten av furan.

Första gången jag träffade Marco Hassoldt var i Färila den 3 augusti. Han och hustrun Aafke Goedhart var fortfarande evakuerade och frustrerade för att de inte fått något besked om när de kunde få återvända. Föregående kväll hade de hört hur man på andra sidan Ljusnan anordnade en fest för räddningspersonal och frivilligarbetare för att fira att faran var över.

Annons

– Vi tänkte att det inte kunde vara sant. De spelade musik från ”Top gun” och hade en helikopter som flög över – en hel show hade de gjort. Medan vi sitter här. Kunde de inte ha väntat några dagar, sade han.

Irritationen var kulmen på några veckors dispyt med myndigheterna huruvida han borde få vara kvar och skydda hem och egendom eller hållas utanför. Ett dygn efter att de blivit evakuerade var han så orolig att han och två yngre killar lyckades ta sig tillbaka till Ängra skogsvägen – riksväg 84 var vid det laget avspärrad.

Vi hade aldrig klarat av situationen i somras om det inte vore för insatser från frivilliga.

När de kom fram upptäckte de att staben hade övergivit huset och att elden var 200 meter från gården.

– Vi fick igång pumpen och började blöta ner täkten. Jag ringde en bekant på Färila brandförsvar och de kom inom 20 minuter med två brandbilar och en helikopter, så då räddade vi huset från det hotet. Dagen efter kom branden från andra hållet. Jag var kvar, tänkte att nu lämnar jag inte huset.

Annons

De försökte inte köra bort dig?

– Nej, nej, nej, de lokala brandmännen var bara glada att vi fanns där. De hade fortfarande ont om personal och branden hade spridit sig väldigt fort det sista dygnet, de var glada att vi kunde hålla koll på Ängra. Tack vare det kunde vi stoppa en till brand som kom söderifrån, vi lyckades släcka den 25 meter från grannens lada.

Marco och hans två medhjälpare tillverkade en brandbil av en sexhjuling med lastflak.

– Den hade tank och fyra hinkar. Det var brandbil 1.0. Sen fick vi tag i en pump, det var 2.0 och sen hade vi två tankar och en släpvagn och en pump, det var 3.0. Då hade vi 2000 liter vatten som vi körde runt med och använde där det behövdes.

Några gamla campinggäster som är brandmän från Belgien hade läst om bränderna i sociala medier och hörde av sig. De körde sedan med full utrustning 200 mil för att hjälpa till. Marco lyckades få in dem via avspärrningarna i Hovra och smugglade samtidigt in sin fru Aafke.

Tillsammans höll de ställningarna i ett dygn till innan polisen fick vetskap och körde bort dem från huset.

Annons

Vi hade aldrig klarat av situationen i somras om det inte vore för insatser från frivilliga, konstaterar Jakob Wernerman på MSB och får medhåll av Joel Isensköld, chef för länsstyrelsens samordningskansli i samband med bränderna.

– Där har vi dragit lärdomar redan nu, att vi måste bli bättre på att ta hand om de människor som vill ta civilt ansvar, vilket också innebär att vi minimerar risken att frivilliga kommer till skada. Det innebär framförallt att upprätta avtal med frivilligorganisationer.

Själv åkte jag tillsammans med några kompisar på vinst och förlust till Sveg den 21 augusti. Detta efter att förgäves försökt ha få något svar från Röda korset dit man uppmanades höra av sig som frivillig. I Sveg bredde vi mackor och upprättade en ”mackfabrik” på en skola. Vi upplevde att vår hjälp behövdes, men att den byggde på att vi tog egna initiativ. Runt oss pågick det febril verksamhet samtidigt som det även samlats människor som mer verkade söka en gemenskap. Andra hade jobbat flera dygn i sträck med att se till att det fanns mat till alla som släckte bränderna.

Annons

Marco Hassoldt uppskattar att han gick miste om 500 000 kronor i intäkter på grund av skogsbranden. Som tur var hade han nyligen tecknat en ny försäkring. Däremot är det osäkert hur det blir med den omkringliggande skogen, vilken är nödvändig för hans aktiviteter på campingen. Det lutar åt att mycket blir naturreservat, men en del kommer att huggas ner. Överlag kommer gigantiska kalhyggen att öppna sig i brandområdet. Även mammas skog kommer att avverkas, 180 hektar strök med i branden. Sedan väntar frösådd och eventuell stödplantering av tallplantor. Först om närmare 100 år är skogen avverkningsbar igen.

– Jag tror att jag kommer att sälja marken när träden har kommit upp lite. Om jag säljer nu får jag bara ut halva värdet, säger mamma som också var välförsäkrad.

Det hör till ovanligheten att man som skogsägare gör sig av med mark, men i och med branden kommer alla träd som växer upp ha samma ålder istället för att som tidigare vara i olika utvecklingsfas, så att man vid behov kan avverka en bit i taget när tallarna blivit 80-90 år.

Annons

– Det blir ju först dina eventuella barnbarn som kan ha nytta av skogen och vem vet hur det ser ut om 100 år.

Istället funderar hon på att köpa en stuga i Hälsingland. Idag finns bara skogen och mormor och morfars gravar kvar i Ljusdal.

Solen går upp över ungskogen. De här träden har egentligen minst 50 år kvar till slutavverkning, men eftersom alla är döda huggs de ner redan nu.
Solen går upp över ungskogen. De här träden har egentligen minst 50 år kvar till slutavverkning, men eftersom alla är döda huggs de ner redan nu. Foto: Staffan Löwstedt

Världens skogar är livsviktiga för att de ger oss råvara och energi, binder kol, men också för att de påverkar klimatet lokalt bland annat genom att utjämna vattenflöden och påverka nederbörden, inte minst i regnskogen. Skogsbruket fick mycket stryk efter branden i Västmanland då dagens skog med träd av samma sort och i samma ålder av vissa ansågs vara en av anledningarna att elden kunde få en sådan fart. Om en skog är uppblandad med lövträd, är det större chans att elden dämpas. Den främsta orsaken till sommarens många och intensiva bränder var dock vädret, med en kombination av långvarig torka, åska och kraftiga vindar.

Annons

I dag består omkring 70 procent av Sveriges landyta av skogsmark, en marginell ökning sedan 1920-talet. Samtidigt ökar volymen skog i Sverige kraftigt, på 90 år har den mer än fördubblats. Detta beror framförallt på aktiv skogsskötsel men även på rationaliseringar i jordbruket som medfört att betesdjur försvunnit och öppna trädklädda betesmarker har fått växa igen.

Sommarens skogsbränder var en katastrof för dem vars hem hotades och för dem vars skog brann upp. Det innebar också en miljöpåverkan att koldioxid frigjordes av branden, men för djur och växter är brand något positivt. Det kan låta underligt när man ser det döda landskapet direkt efter en skogsbrand, men eld har alltid varit en naturlig del av våra ekosystem.

– Vi har blivit så bra på att släcka bränder idag att vi har glömt det, säger Anna-Lena Axelsson, jägmästare och skogshistoriker på SLU.

Många arter gynnas av brand och en del är mer eller mindre beroende av att skogen brinner ibland.

– Ursprungsbefolkningar har i alla tider använt eld för att skapa ett mer fruktbart landskap och även inom svensk skogsindustri användes tidigare eld för att markbereda efter avverkning.

Annons

Också i dag arbetar man med naturvårdsbränning, om än i väldigt liten skala, för att gynna brandberoende arter och skapa en mer mångskiftande skog. Framförallt sker detta i naturreservat, och som en positiv följd av sommarens bränder kommer dessa områden nu att öka. I Ljusdals kommun kan så mycket som 1000 hektar brandhärjad skog ska omvandlas till naturreservat.

Evighetsträdets stam är helt förkolnad. När man tittar på spår efter gamla bränder som hände för 100 år sedan tittar man på läsidan, det är där elden får fäste.
Evighetsträdets stam är helt förkolnad. När man tittar på spår efter gamla bränder som hände för 100 år sedan tittar man på läsidan, det är där elden får fäste. Foto: Staffan Löwstedt

– Vi har framförallt riktat in oss på skog där en del träd har överlevt. Hos dessa blir veden faktiskt mer högkvalitativ efter en brand, kådflödena ökar och träet blir mer tjärimpregnerat, viket påverkar svamp och insektsliv, säger Peter Ståhl, ekolog på länsstyrelsen i Gävleborg.

Hade dessa naturreservat uppkommit även utan bränderna?

– Nej, de är en direkt följd av dem eftersom bränd skog har höga naturvärden. Många arter gynnas av brand och en del är mer eller mindre beroende av att skogen brinner ibland.

Annons

Skogen förnyas och blir mer varierad efter en skogsbrand. Konkurrenssvaga växter har chans att etablera sig och detsamma gäller insekter och fåglar likt den sällsynta tretåiga hackspetten, som initialt gynnas av mängden insekter i de brända trädstammarna. Även för större djur som älg innebär skogsbränder mer föda, redan nästa år kommer växtligheten skjuta fart.

Jag är tillbaka i mammas skog. Det är tidig morgon och kylan biter i kinderna. Genom det tunna snötäcket sticker det redan upp ljusgrönt gräs som tagit sig efter branden. Ett harspår löper rakt in i skogen, jag följer det och kommer fram till en liten skogsstig som påminner om svamputflykter med mormor och morfar. Mandelkubb och saft och utfällbara picknickpallar. Mormor, som hade svampöga, petade med käppen på alla karljohan-svampar hon såg och jag plockade. Minnena sköljer över mig, jag hör hur det sprakar från brasan i storstugan på Gammelgården, eller ”pratar” som morfar brukade säga. Jag ser de breda golvtiljorna, tillverkade av den egna skogen. Soffan som mamma och hennes syster satt i när skogsbolagen kom hem till deras föräldrar och lade anbud på skogen. Mormor bjöd på kaffe och småkakor innan hon sprättade bolagens kuvert och avslöjade vem som hade lagt det högsta budet och vunnit affären.

Annons

Ja, hur ser det ut om 100 år? Få experter tror att vi kommer att lyckas med 1,5-gradersmålet, det vill säga minska våra utsläpp så att den ökade genomsnittstemperaturen inte överstiger 1,5 grader. Snarare är en temperaturökning på 3 grader mer trolig, förutsatt att de åtaganden som gjorts efterlevs. Mitt i allt elände i somras – då det kändes som att jorden både bokstavligt och bildligt höll på att brinna upp – kände jag hopp på grund av alla frivilliginsatser. Plötsligt var det som att vi kämpade mot samma mål istället för att slåss mot allt. Vi hade förstått allvaret.

Den 12 december klubbade riksdagen miljöbudgeten för 2019. Den innebär en nedskärning av anslagen till miljö- och naturvård på 1,1 miljarder kronor jämfört med 2018.

I skogen i Ängra har det brunnit 19 gånger sedan 1300-talet, konstaterar Peter Ståhl, ekolog på länsstyrelsen i Gävleborg.
I skogen i Ängra har det brunnit 19 gånger sedan 1300-talet, konstaterar Peter Ståhl, ekolog på länsstyrelsen i Gävleborg. Foto: Staffan Löwstedt

Klimatklivet, som stöttar åtgärder som minskar utsläpp av koldioxid på lokal nivå, avskaffas och anslagen till industriklivet blir mindre. Elfordonspremien avvecklas, solcellsstödet minskar till hälften och flygskatten försvinner.

Naturnära jobb, en arbetsmarknadsåtgärd för nyanlända, tas bort precis som anslaget för inventering av nyckelbiotoper. Naturvårdsverkets budget minskar med 40 procent, skyddet av värdefull natur halveras och ersättningen till markägare för formellt skyddad skog väntas minska.

En liten flock tofsmesar dyker upp från ingenstans i den döda skogen samtidigt som jag hör mormor recitera Pär Lagerkvist igen:

Allt är mitt och allt ska tagas från mig,

inom kort skall allting tagas från mig

Träden, molnen, marken där jag går

Jag skall vandra -

ensam utan spår.

Efter reklamen visas:
Så spred sig branden i Ljusdal

Johan Larsson är jägmästare på Holmen skog och hjälpte till med att hugga brandgator under sommarens skogsbränder. ”Alla myndigheter ska ha en stor eloge, de slet jättehårt”, konstaterar han.

Foto: Staffan LöwstedtBild 1 av 24

Skiljelinjen mellan död och levande skog syns tydligt i Enskogen utanför Ljusdal. Alla brandhärjade träd i förgrunden ska nu sågas ner.

Foto: Staffan LöwstedtBild 2 av 24

Birgitta Hallhagen som ung tillsammans med sin pappa jägmästaren Hugo Nyberg och taxen Pontus. Till höger några av Hugos böcker från tiden då han var verksam.

Foto: Privat/Staffan LöwstedtBild 3 av 24

Brandens utbredning i Hälsingland. Längst ner är Ängra, ovanför Ljusnan: Enskogen och till vänster Nötberget.

Foto: Tomas MolinBild 4 av 24

Fram till och med mars tar Färilasågen mot sotskadat virke, något man annars inte vill ha in då sot sliter hårt på maskinerna. Sot är inte heller önskvärt i färdiga produkter, men man barkar av stammarna extra hårt för att undvika det.

Foto: Staffan LöwstedtBild 5 av 24

Anders Berbres framför sin skördare. I förarhytten står hunden Tycho. Inget av virket från den brandhärjade skogen går till pappersindustrin, som är extra sotkänslig. Istället blir träden sågade råvaror som konstruktionsvirke. En del blir också bränsleved.

Foto: Staffan LöwstedtBild 6 av 24

Marco Hassoldt vid Gommertjärn i Ängra. På andra sidan sjön har han en åtelplats för björn och järv där han lägger ut slaktavfall så att besökare kan få en skymt av rovdjuren från ett gömsle som ligger på vattnet.

Foto: Staffan LöwstedtBild 7 av 24

Branden i Ängra när den precis startat.

Foto: PrivatBild 8 av 24

Brandbildar av alla årgångar användes i släckningsarbetet. I förgrunden en brandpump.

Foto: PrivatBild 9 av 24

Ängra wildlife camp före branden, Ljusnan syns i bakgrunden.

Foto: PrivatBild 10 av 24

Marco Hassoldt och hustrun Aafke Goedhart under evakueringen i Färila. Marco hoppade på kryckor efter att ha skadat sig under släckningsarbetet.

Foto: Erika HallhagenBild 11 av 24

Röken ligger tät över skogen och den torra marken brinner som fnöske. Till och med myrarna var snustorra i somras.

Foto: PrivatBild 12 av 24

Översiktsbild på det brandhärjade området i Ängra.

Foto: PrivatBild 13 av 24

Eftersläckningsarbete.

Foto: PrivatBild 14 av 24

Det brann på bägge sidor av riksväg 84 som går från Hudiksvall från norska gränsen. Efteråt har man fått trädsäkra alla vägar, det vill säga hugga ner de träd som står närmast för att de inte ska falla ner över körfältet.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 15 av 24

I Ljusdals kommun hade man totalt 14 helikoptrar, och fyra utländska brandflyg på plats under sommarens bränder.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 16 av 24

Röken från bränderna spreds flera mil.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 17 av 24

Några ur räddningsmanskapet tar igen sig. För att få stopp på bränderna högg man bland annat upp brandgator där man schaktade bort allt brännbart material.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 18 av 24

Riksväg 84 avspärrades helt under sommarens bränder. Fortfarande hänger sönderbrända elstolpar kvar på ledningarna längs vissa skogsvägar.

Foto: Mats Andersson/TT Bild 19 av 24

Det har börjat skymma när Marco Hassoldt visar vägen till platsen där skogsbranden hade sitt epicentrum.

Foto: Staffan LöwstedtBild 20 av 24

Marco Hassoldt och Erika Hallhagen under trädet där allting började i Ängra. ”Det känns som att vi håller en stilla andakt här vid foten av furan.”

Foto: Staffan LöwstedtBild 21 av 24

Solen går upp över ungskogen. De här träden har egentligen minst 50 år kvar till slutavverkning, men eftersom alla är döda huggs de ner redan nu.

Foto: Staffan LöwstedtBild 22 av 24

Evighetsträdets stam är helt förkolnad. När man tittar på spår efter gamla bränder som hände för 100 år sedan tittar man på läsidan, det är där elden får fäste.

Foto: Staffan LöwstedtBild 23 av 24

I skogen i Ängra har det brunnit 19 gånger sedan 1300-talet, konstaterar Peter Ståhl, ekolog på länsstyrelsen i Gävleborg.

Foto: Staffan LöwstedtBild 24 av 24