Annons

Saeed Alnahhal:Första gången skatten drogs – vilken känsla

Lönen och bidragets belopp är på samma nivå för många nyanlända, men trots det försöker flera hitta jobb innan de ens avslutat SFI-utbildningen.

Första gången jag fick hem ett lönebesked i Sverige– där skatten syntes – är en känsla som kommer att stanna hos mig länge.

Under strecket
Publicerad
Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Foto: Fredrik Sandberg/TT Bild 1 av 1
Foto: Fredrik Sandberg/TT

När jag bodde i Syrien hörde jag begreppet skattebetalare bara på tv. Det relaterade ofta till väljare, eller till några som riktade hård kritik i någon fråga. Till exempel de amerikanska skattebetalarna som kunde klandra USA:s krig, eller regeringens och presidentens planer.

Det fick man inte göra i mitt hemland. Inte bara på grund av att man inte betalade skatt förstås.

Jag var sju år när jag började arbeta. Mitt första jobb var som säljassistent i min morfars skobutik i min hemstad, efter skoldagarna och på somrarna. Sedan jobbade jag som billackerare, snickare, fabriksarbetare och revisor.

Men inte en enda gång betalade jag skatt. Inte förrän jag blev anställd på den statliga nyhetsbyrån i Damaskus. Statligt anställda var nästan den enda yrkesgruppen som betalade skatt i Syrien. Trots att de ofta fick den lägsta lönen i hela landet.

Annons
Annons

Min lön var dock inte låg alls, eftersom vi journalister fick 2–3 gånger så hög lön som många andra yrkesgrupper.

Jag betalade skatt under tre år, men det gick inte att följa vad mina skattepengar gick till: insatser av olika slag från kommunerna, eller kanske till någon verksamhet eller behandling som jag kunde ta emot i de statliga sjukhusen.

I Syrien fanns ingen genomskinlighet om hur skattepengarna, eller andra offentliga inkomster från exempelvis oljeindustrin, togs in och spenderades.

I alla fall utgör skattepengarna i Syrien inte någon stor del av de årliga budgeterna. Särskilt eftersom många stora företag kringgår inkomst- och vinstskatt.

Nyanlända i Sverige får ofta etableringsersättning under två år eftersom de är i så kallade etableringsprogram. Det kan förlängas under andra namn om man inte lyckas hitta jobb. Det är ett bidrag, trots att man går i Arbetsförmedlingens verksamheter åtta timmar per dag.

Generellt känner vi oss inte pressade eftersom vi får det här bidraget. Men många försöker hitta jobb även om man inte är klar med språket.

Några av mina kompisar som kom hit 2015 lyckades hitta jobb som chaufförer, restaurangarbetare, säljare, administrativa tjänstemän och barnskötare. Och detta trots att det inte är så stor skillnad mellan bidragets belopp och lönen för den som är ny på arbetsmarknaden.

Räknar man bort barnbidrag – som både arbetare och arbetssökande får – har exempelvis en familj som består av två vuxna och tre barn rätt att få totalt cirka 21 000 kronor per månad som etableringsersättning, barns etableringstillägg och bostadsbidrag.

Annons
Annons

Som en jämförelse: om en av de två föräldrarna arbetar får den som är ny i arbetslivet kanske runt 16 000 i lön efter skatt, och den andra som fortfarande följer etableringsplanen får 6 500 kronor som ersättning. Så det blir 22 500 kr minus cirka 1 000 kr som måste betalas som fritids- och förskoleavgift.

Nyanlända kämpar för att få jobb och gillar inte att fortsätta att leva på bidrag, trots att bidrag och arbetslön är ganska lika.

Det blir nästan samma sak.

Det betyder att systemet i Sverige fungerar bra: Nyanlända kämpar för att få jobb och gillar inte att fortsätta att leva på bidrag, trots att bidrag och arbetslön är ganska lika.

Men det handlar inte bara om pengar. Man behöver känna sig självständig, kunna försörja sig själv och sin familj igen, börja känna sig som svensk. Och bidra med att stärka landet och samhället som en gång omfamnade en.

Det skapar en stark känsla av solidaritet. Man får tillräckligt med pengar så länge som man är arbetslös, och i gengäld får man betala så länge som man kan arbeta.

Nu har även jag blivit en skattebetalare i Sverige – knappt två år efter att jag flyttade från Migrationsverkets boende. Och till skillnad från i Syrien är det möjligt för mig att få veta hur mina skattepengar kommer att användas.

På lönebeskedet framgår också hur stor min skatt är, och jag känner nu en starkare koppling till Sverige och dess samhälle. Och att jag har börjat ”pay it forward”.

Den där vackra känslan som jag fick när jag fick hem min första lönebesked – där det stod att jag betalade skatt – kommer att stanna hos mig länge.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons