Annons

Dick Harrison:Då diktades den första månresan ihop

George Méliès ”Le voyage dans la lune” (”Resan till månen”, 1902.)
George Méliès ”Le voyage dans la lune” (”Resan till månen”, 1902.) Foto: TT

På lördagen var det som bekant 50 år sedan människan för första gången landsteg på månen. Men drömt om månfärder har vi gjort i över 2000 år.

Under strecket
Publicerad

Nichelle Nichols som Uhura i ”Star Trek”

Foto: Paramount Bild 1 av 1

Jag är född 1966 och var tre år gammal när Neil Armstrong tog sina första berömda steg på månen den 20 juli 1969. Min barndom präglades av rymdfärder, astronauter och science fiction. Jag glömmer aldrig när skolkamraterna berättade om. ”Månbas Alpha”, tv-serien med Martin Landau som gick för sent för att jag skulle få se den, och jag får fortfarande rysningar av nostalgiskt välbehag när jag tänker på den första ”Star Trek”-serien. Första hälften av 1970-talet vilade i månlandningens skugga. Men vi var sannerligen inte först om att drömma om rymden. Under antiken tjusades man av berättelsen om Ikaros som flög för nära solen så att hans vingar av vax smälte. Berättelsen vittnar såväl om att antikens människor spekulerade om hur man skulle göra för att flyga, samt att de höjde ett varningens finger mot folk som drabbats av hybris och siktade för högt.

Den första skribent som skrev om just månfärder var syriern Lukianos av Samosata. Omkring 160 e Kr författade han en av antikens mest lögnaktiga böcker, en satirisk skröna på grekiska som ironiskt nog bär titeln ”Sann historia”. Här skildras en resa till månen, inte med vaxade vingar utan medelst en stormvind. Kungen av månen befinner sig mitt uppe i en väpnad konflikt med kungen av solen, rörande vem som skall få kolonisera Morgonstjärnan. Kriget, som utkämpas mellan monsterliknande soldater, slutar med att solen segrar efter att dess styrkor lyckats dölja solljuset för månen, något som får sistnämnda himlakropps härskare att acceptera fredsförhandlingar.

Annons
Annons

Nichelle Nichols som Uhura i ”Star Trek”

Foto: Paramount Bild 1 av 1

Lukianos skildring av livet på månen var inte den enda sitt slag. Andra antika berättelser har existerat, men gått förlorade. Det verkliga uppsvinget för science fiction inföll dock på 1600-talet, då europeiska skribenter excellerade i skildringar av månfärder. Engelsmannen Francis Godwin skrev ”The Man in the Moone” i början av seklet och fritänkaren Cyrano de Bergeracs samhällskritiska klassiker ”L’Histoire comique des états et empires de la lune” publicerades postumt 1656.

Intresset avmattades inte under påföljande sekel. Daniel Defoes politiska allegori ”The Consolidator” (1705) utspelar sig på månen och även i 1700-talets mest ryktbara ljugarhistoria, boken om baron Münchhausens äventyr, finns en månresa. Månmännen, som rider omkring på trehövdade gamar, styrs enligt Münchhausen av en kung som ligger i krig med solen. Under vistelsen träffar baronen också besökare från Sirius, lätta att känna igen på sina bulldogsansikten.

Nichelle Nichols som Uhura i ”Star Trek”
Nichelle Nichols som Uhura i ”Star Trek” Foto: Paramount

Intresset för genren ökade ännu mer på 1800-talet, i svallvågorna av århundradets stora tekniska nydaningar. I den franske författaren C I Defontenays”Star, ou Psi Cassiopea” (1854) läser vi om ett utomjordiskt samhälle i Kassiopeias stjärnbild. Den franske astronomen Camille Flammarion skrev både populärvetenskapliga verk och science fiction-romaner, i vilka han spekulerade om liv på andra planeter, bland annat Mars.

Annons
Annons

I Edgar Allan Poes novell ”The unparalleled adventure of one Hans Pfaall” (1835) skildras en resa till månen med luftballong. När Jules Verne och H G Wells skrev sina idag betydligt mer berömda månfärdsromaner 1865 respektive 1901 kunde de alltså knappast definieras som pionjärer på fältet. Föga förvånande var månresor något av det första som visades på vita duken efter att filmmediet uppfunnits, med George Méliès ”Le voyage dans la lune” (”Resan till månen”, 1902) som mest kända storverk.

Äventyren var ärkepatriarkala ändå fram till 1960-talet då Nichelle Nichols blev normbrytare för sin roll som Uhura i ”Star Trek”. Det var allt annat än okontroversiellt att ha en kvinnlig svart officer, överordnad vita män, ombord på ett prominent tv-rymdskepp, och kritiken lät inte vänta på sig. När Nichols ville hoppa av blev hon kontaktad av Martin Luther King och övertalad att stanna kvar. Senare kom hon att arbeta åt Nasa för att rekrytera kvinnor till det amerikanska rymdprogrammet. År 2001 fick hon rentav en asteroid uppkallad efter sig (68410 Nichols).

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons