Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Förståelig ilska – men våldtäktsdomen är inte vansinnig

Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som nu ändrar brottsrubriceringen och sänker straffet.
Domen överklagades till Hovrätten för Västra Sverige som nu ändrar brottsrubriceringen och sänker straffet. Foto: TT
Under strecket
Publicerad

Mål om sexualbrott är ofta upprörande. Särskilt våldtäktsmålen. När kränkningen drabbar inte bara integriteten i allmän bemärkelse, utan därutöver den sexuella integriteten, reagerar vi ofta starkare än vid exempelvis ett misshandelsbrott.

Dessa starka känslor kring sexualbrotten påverkar även synen på domstolarnas prövning av våldtäktsåtal och andra sexualbrottsåtal. Inte sällan drabbas domstolarna av kritik. Kritiken uppkommer särskilt när en domstol i andra instans, det vill säga hovrätten, gör en annan och mindre "sträng" bedömning av en händelse än den första instansen, tingsrätten. Det kan till exempel vara så att hovrätten anser att bevisningen inte räckte till för att döma för det brott där tingsrätten kommit fram till en fällande dom. En annan situation är när straffet i hovrätten blir lindrigare efter att domstolen i den senare prövningen gjort en annan bedömning av brottets straffvärde.

Kritiken mot hovrättsdomar av det här slaget är ofta orättvis. Men orättvisan är inte sällan förståelig. Det är brottsoffrets perspektiv som får tala – och det är ett viktigt perspektiv. För domstolarna är det dock inte det enda perspektivet. I brottmål måste domstolarna förhålla sig till vissa grundläggande rättsstatsprinciper.

Annons
Annons

"Hellre fria än fälla" känner alla till, även om det kan vara nog så svårt i praktiken. Men det finns även andra aspekter av den så kallade legalitetsprincipen, som kan ge kontroversiella resultat. Att en domstols bedömning ska vara förutsebar utifrån hur lagtexten är skriven är en sådan aspekt. Vilket för mig in på det senaste fallet.

"Vansinnigt", dundrar Sven-Erik Alhem mot en hovrättsdom där tingsrättens bedömning att ett övergrepp var grov våldtäkt, i hovrätten blev våldtäktsbrott av normalgraden. Alhem är före detta åklagare men idag aktiv i brottsofferfrågor. Möjligen präglar det hans inlägg. För domen är inte alls vansinnig. Den är inte självklar, men heller inte en produkt av några domares psykiska sjukdomar.

I mediernas rapportering kring fallet så har beskrivningen varit ungefär den här: Två personer turades om att våldta en kvinna. Eftersom våldtäkten utfördes av männen i tur och ordning var det inte fråga om en så kallad gruppvåldtäkt enligt hovrätten. Därför skulle inte heller brottet betraktas som grovt.

Men det är inte riktigt det som hovrätten säger.

Som med många brott, så finns det en helvetesskala

Våldtäkt är alltid ett allvarligt brott. Det är viktigt att ha med sig. Men, som med många brott, så finns det en helvetesskala. Vissa våldtäkter betraktas som värre än andra. Lagtexten säger att en våldtäkt är grov "om våldet eller hotet varit av särskilt allvarlig art eller om fler än en förgripit sig på offret eller på annat sätt deltagit i övergreppet eller om gärningsmannen med hänsyn till tillvägagångssättet eller annars visat särskild hänsynslöshet eller råhet."

Annons
Annons

I fallet hade enbart en av de två utpekade våldtäktsmännen, H, åtalats. De två männen hade färdats i en bil med kvinnan som blev offret. Kvinnan var enligt åtalet vid tillfället i ett sömndrucket tillstånd, stundvis handlingsförlamad och kroppsligt utslagen till följd av alkohol- och narkotikakonsumtion.

Brottet hade begåtts genom att offrets utsatta situation utnyttjades. Däremot hade inte något sådant våld, hot eller särskild hänsynslöshet som gör att ett våldtäktsbrott betraktas som grovt förekommit. Det var dock så, som stycket om grovt brott också talar om, två personer som utsatte kvinnan för övergrepp. Men dessa övergrepp skedde enligt hovrätten inte i ett sammanhang. Trots att männen tillsammans flyttat kvinnan från framsätet till baksätet med syftet att underlätta att den andra mannen skulle förgripa sig på henne.

Brottsoffret själv uppfattade det som att H var ensam med henne i bilen när övergreppet skedde. Den andra mannen deltog inte i det skedet. När den andra personen senare utnyttjade offret var H inte med.

**Hovrätten landade **efter viss tveksamhet i slutsatsen att männen inte agerat tillsammans i sådan utsträckning att våldtäkten skulle vara att anse som grov. Men, och det är viktigt att notera, de försvårande omständigheterna gjorde att domstolen fann att straffvärdet för brottet låg "betydligt över straffminimum". Skadeståndet, 125 000 kr, visar också att domstolen betraktade detta som värre än – och jag vet att detta uttryck kan framstå som nästan omänskligt – våldtäkt av normalgraden.

**Hovrättens slutsats **är ingalunda självklar. Det fanns faktorer som talade för och emot en klassificering av brottet som grovt. Domstolen valde den för den tilltalade minst ingripande rubriceringen men såg ändå strängt på gärningen. Våldtäkt är i sig ett allvarligt brott. Det här var mer allvarligt än andra brott men inte så allvarligt som de allra värsta fallen.

Helvetesskalor som sagt. Men inte vansinnigt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons