Annons

Jonas Gummesson:Försvarets problem är pengar och politik

Försvarsmakten är på frammarsch med proffsiga yrkessoldater och avancerade vapensystem.

Problemen stavas pengar – och politik.

Under strecket
Publicerad

Amfibieregementet vid Haninge garnison övar samordnade operationer med flygunderstöd vid Utö i Stockholms skärgård tillsammans med tyska, amerikanska och finska soldater inom ramen för Natoövningen Baltops i juni.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 1

Amfibieregementet vid Haninge garnison övar samordnade operationer med flygunderstöd vid Utö i Stockholms skärgård tillsammans med tyska, amerikanska och finska soldater inom ramen för Natoövningen Baltops i juni.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 1
Amfibieregementet vid Haninge garnison övar samordnade operationer med flygunderstöd vid Utö i Stockholms skärgård tillsammans med tyska, amerikanska och finska soldater inom ramen för Natoövningen Baltops i juni.
Amfibieregementet vid Haninge garnison övar samordnade operationer med flygunderstöd vid Utö i Stockholms skärgård tillsammans med tyska, amerikanska och finska soldater inom ramen för Natoövningen Baltops i juni. Foto: Yvonne Åsell

Försvarsgrenscheferna för armén, marinen och flygvapnet har andats viss tillförsikt inför framtiden i SvD:s genomgång av läget i försvarsgrenarnas verksamhet ett år efter att försvarsbeslutet klubbades igenom i riksdagen förra sommaren.

Nu vet man, i alla fall i teorin, vad som gäller och vad man har att rätta sig efter och det är vackert så.

Försvaret med alla dess beståndsdelar ska efter många års internationellt fokus upprätthålla en viss insats på det området: svenska förband finns i Mali, Afghanistan och Irak. Men fokus är försvaret av svenskt territorium. Den operativa förmågan ska höjas i krigsförbanden som ska kunna bekämpa en teknologiskt väl preparerad motståndare.

Ett faktum är att Försvarsmaktens personalförsörjning släpar kraftigt efter.

Annons
Annons

Grunden är kompetent och motiverad personal. Svunnen är den tid när omotiverade värnpliktiga sträckte sängar på logementen och sjasades runt på kaserngården utan mening och mål. Nu byter yrkessoldater om i egna omklädningsrum och sköter sina åtaganden som på alla andra arbetsplatser, under eget ansvar.

Det gör skillnad och ger bättre förutsättningar inom de ramar försvarsanslagen ger utrymme för.

Detsamma gäller på materialsidan. Sverige har en stark försvarsindustri som levererar vapensystem och materiel av hög kvalitet, på en avancerad teknisk nivå som är godtagbar även i jämförelse med betydligt större vapenproducerande nationer: USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Ryssland.

Men styrkorna identifierar samtidigt svagheterna som försvarsledningen har att slåss mot dagligdags.

Ett faktum är att Försvarsmaktens personalförsörjning släpar kraftigt efter. Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst hoppar många av i förtid. Tanken var att behålla yrkessoldater i mellan sex och åtta år, men genomsnittet är bara fyra år.

Sammantaget finns det stora luckor i bemanningen som måste fyllas på med plikttjänstgöring vid sidan av fast anställd personal och kontraktsanställda.

Vid årsskiftet 2015–16 saknades totalt 393 fast anställda soldater och drygt 6 131 tidvis tjänstgörande.

”Dessa befattningar var istället bemannade med personal som är krigsplacerade med värnplikt eller grundläggande militär
utbildning.”

Med vapen och utrustning är problemen i grunden alltid samma: kostnaderna ökar och leveranserna försenas. Exempel finns uppradade i Försvarsmaktens egen årsredovisning för 2015.

Annons
Annons

En ny lätt torped till marinen har ”försenats ytterligare”, en gammal version måste vidmakthållas till 2023 för att ”undvika förmågeglapp”.

För insatser med luftvärn är ”planerad driftsättning försenad”:

”Analys och beredning pågår för att ta fram alternativ för hur ökade kostnader inom projektet skall hanteras och vilka åtgärder som skall vidtas”.

Vid anskaffning av IT-infrastruktur skulle ”driftsättning skett 2014”. Men ”enligt reviderad plan är ny tidpunkt” nu istället 2019.

Och detta är bara ett axplock.

Där vet man redan vad som gäller: Natostandard i alla operativa och tekniska delar, oavsett medlemskap eller inte.

Ekonomiskt ligger den största risken i finansieringen av den nya E-versionen av Jas Gripen och ubåtsprojektet A26. Prognosen är minus fem miljarder. Försvarsledningen har flaggat för olika kreativa lösningar där pengar flyttas från förband och övningar till materiel. I så fall sker det på bekostnad av det som är kärnan i försvarsbeslutet: att höja den militära operativa förmågan i försvaret av Sverige.

Då är vi också framme vid politiken. Efter slutförhandlingar på partiledarnivå kom fem partier överens om ökade anslag till försvaret med tio miljarder på fem år 2016–20. Men för att genomföra försvarsbeslutet är nivån för låg. Problemen kommer att kvarstå både på materiel- och personalsidan. Grundlönen på 18 000 är heller inget vidare lockbete om försvaret villa behålla sina anställda. På materialsidan finns närmast enorma investeringsbehov. På sikt förvärras problemen om ambitionsnivån ligger fast, men utan mer pengar.

På den säkerhetspolitiska fronten är Sverige en integrerad del av Nato, det visar inte minst Stefan Löfvens närvaro på Natotoppmötet i Warszawa, och uppfattas så på den ryska sidan. Ändå råder fortsatt stiltje. Inget medlemskap, inga kollektiva säkerhetsgarantier, ingen gemensam försvarsplanering. Bilaterala försvarsavtal med USA och Storbritannien tillför heller inget i den – avgörande – delen.

För den löpande militära övningsverksamheten i armén, marinen och flygvapnet spelar det mindre roll. Där vet man redan vad som gäller: Natostandard i alla operativa och tekniska delar, oavsett medlemskap eller inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons