Annons

Försvarsberedningen – en helhet

Allan Widman, om försvarsbeslutet 2020 som en vändpunkt för svensk försvarsförmåga.

Under strecket
Publicerad

Flygvapnet, tillsammans med Marinen, kommer under kommande år att dominera materielanslaget.

Foto: Lars Pehrson/SvD Bild 1 av 1

Flygvapnet, tillsammans med Marinen, kommer under kommande år att dominera materielanslaget.

Foto: Lars Pehrson/SvD Bild 1 av 1
Flygvapnet, tillsammans med Marinen, kommer under kommande år att dominera materielanslaget.
Flygvapnet, tillsammans med Marinen, kommer under kommande år att dominera materielanslaget. Foto: Lars Pehrson/SvD

I en överenskommelse mellan regeringen samt Centerpartiet och Liberalerna blev det nyligen klart att Försvarsmakten får det anslag fram till och med 2025 som försvarsberedningen föreslog. Höjningen är historisk och saknar motstycke, åtminstone i fredstid.

I efterhand har frågan väckts om vilket års kostnadsläge som anslagsökningarna skulle utgå ifrån. Texten i beredningens rapport lämnade dessvärre utrymme för olika tolkningar och i en efterföljande förhandling drog Finansdepartementet det längsta strået.

Initialt har det uppskattats handla om några miljarder över hela försvarsbeslutsperioden, men om framtida prisförändringar är det svårt att sia. Till saken hör att samtliga anslag i hela statsbudgeten hanteras på samma sätt, även de ökningar som låg i förra årets M-KD budget för försvaret 2019-2021, som sedan i stort sett samtliga partier ställde sig bakom.

Annons
Annons

Om sättet att räkna påverkar helheten och genomförbarheten i försvarsberedningens förslag kommer vi Liberaler att se på saken med andra glasögon. Bedömt många och långa förhandlingar återstår tills det fattas ett försvarsbeslut i riksdagen nästa år.

Själva innehållet i försvarsbeslutet är inte spikat inom ramen för uppgörelsen. Någon tror kanske att en försvarsberedningsrapport, som backas upp av alla partier utom Vänsterpartiet, med automatik kommer att följas till punkt och pricka. Men det finns inga garantier för det.

Redan nu syns tecken på att försvarsberedningens förslag lite uppfattas som ett smörgåsbord, där man fritt väljer och vrakar av det som dukats upp. Men innan någon hänger sig åt detta vill jag mana till eftertanke.

Beredningens rapport ”Värnkraft” är den mest genomarbetade och detaljerade som skrivits de senaste tjugo åren. Rapporten är dessutom en helhet och det enda samlade och tillgängliga underlaget för ett nytt försvarsbeslut. Förslagen är tidssatta och förenade med noggranna ekonomiska beräkningar som fortlöpande avstämts med både Försvarsmakten och Försvarets Materielverk, vilka båda myndigheter dessutom hade fast representation i beredningen.

Skälet till denna omsorg om förslagens praktiska och ekonomiska genomförbarhet bottnade i erfarenheter från tidigare försvarsbeslut. Beslut som undantagslöst saknat tillräcklig finansiering och/eller där det i efterhand gjorts andra prioriteringar.

Denna gång var det beredningens avsikt att pengarna skulle räcka och att de förslag som spikades också skulle genomföras. Detta handlar om trovärdigheten mot det svenska folket. Nu måste det som beställs av riksdagen också levereras. Om inte, kommer resan mot två procent av BNP knappast att fortsätta efter 2025.

Annons
Annons

Den som funderar på att göra åverkan på försvarsberedningens förslag bör beakta denna bakgrund. Den breda samsyn som under ett och ett halvt år mejslades fram under Björn von Sydows ledning kan snabbt raseras. Därför bör de som nu lämnar bidrag i den fortsatta processen med nästa års försvarsbeslut iaktta försiktighet och visa respekt för den breda politiska förankringen.

Det är de blå stridskrafterna – Flygvapnet och Marinen – som kommer att dominera materielanslaget under hela 20-talet. Genom sin räckvidd har dessa stridskrafter förutsättningar att tidigt möta en motståndare i ett för honom ogynnsamt läge. Givet Sveriges militärgeografi är och förblir detta så kallade skalförsvar en klok tanke.

Likväl kan en stormakt både överraska och nöta ned ett mindre lands luft- och sjöförsvar. Det som då återstår är i huvudsak markstridskrafter. Om sådana finns i tillräcklig utsträckning avkräver det en motståndare helt andra tidsförhållanden, resurser och risker.

Att ”fastna” i utdragna strider på marken är det ingen stormakt som vill. I Rysslands kollektiva minne ingår till exempel både striderna i Baltikum efter kriget och i Afghanistan. Existensen av tillräckliga och kvalitativa markstridskrafter är därför kraftigt krigsavhållande.

Sverige har idag dubbelt så många stridsflygplan som vi har fälthaubitsar. Som mix ifråga om militära resurser torde detta vara helt unikt. Och det är väl just den insikten som fått försvarsberedningen att föreslå nära nog en fördubbling av arméförbanden. En sådan numerär kommer, alldeles oavsett anslagshöjningar, att kräva en återgång till en armé i huvudsak baserad på värnplikt och färre heltidsanställda soldater.

Att mellan 8-10 000 unga män och kvinnor årligen utbildas till soldater är nödvändigt för uppbyggnaden av landets försvar. Men det kommer också att knyta starka band mellan det militära försvaret och det civila samhället samt dess medborgare.

Under lång tid har regementen och flottiljer lagts ned runt hela vårt land. Krigsförband och enorma mängder materiel har avvecklats. Det är dags att låta försvarsbeslutet 2020 på allvar bli en vändpunkt.

ALLAN WIDMAN (L) är försvarspolitisk talesperson.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons