Efter reklamen visas:
Toppvideo – Holland UTAN LJUD

Är det här lösningen för att mätta 10 miljarder?

Hur ska vi producera mat för tio miljarder människor, samtidigt som koldioxidutsläppen ska ned till noll 2050? Finns lösningen i enorma växthus eller odlingar på höjden? Vi åkte till Europas Food Valley – Nederländerna – för att söka efter svar.

Uppdaterad
Publicerad

Långa och kraftfulla reser de sig mot skyn. Och ändå växer tomatplantorna i något som vid första anblicken ser ut att vara en knökfull plastpåse. Men utan kladd eller doft av jord. Ovanför det lagom gröna grenverket delar solljuset och de rödlila led-lamporna på uppdraget att få fotosyntesen att ske kontrollerat under dygnets alla timmar.

– Att odla här är som att köra Tesla. Man kan släppa ratten för systemet vet på förhand vad som behövs och när. I ett modernt växthus kan trädgårdsmästaren ha händerna i byxfickorna, säger Erwin Cardol, chef för World Horti center i nederländska Naaldwijk.

Efter reklamen visas:
Är växthusodling svaret på hur maten ska räcka till alla?

Det känns bra att kunna luta sig mot högteknologisk inomhusodling när larmen haglar om att klimatförändringar skapar problem för bönderna. Kyla i Sydeuropa gav tomma salladshyllor i Sverige i fjol, medan extrema värmeböljor i somras ledde till sämre skördar, vattenbrist och kö till slakterierna.

De kommande 40 åren måste vi producera lika mycket mat som människan har gjort totalt under 8 000 år.

Det paradoxala är att jordbruket i sig både bidrar till klimatförändringen och påverkas av den. Ungefär en fjärdedel av världens koldioxidutsläpp kommer från livsmedelsproduktionen och jordbrukets klimatpåverkan ökar globalt sett. I Eat-rapporten som publicerats i den vetenskapliga tidskriften The Lancet skriver professor Johan Rockström att den globala matproduktionen hotar att sätta såväl klimatet som hela vårt ekosystem i gungning. Och att matproduktionen är den största enskilda faktor som gör att vi överskrider planetens begränsningar inom en rad områden. Vi håller helt enkelt på att äta ihjäl oss.

Det blir fler munnar att mätta – de kommande 40 åren måste vi producera lika mycket mat som människan har gjort totalt under 8 000 år – och bördig mark är en begränsad resurs i hela världen, varför livsmedelssystemet måste förändras – och bli hållbart över tid.

Det handlar om att producera mer mat på mindre yta – och när det traditionella jordbruket dessutom hotas på grund av den globala uppvärmningen som leder till torka och kraftiga regn, måste vi kanske odla allt mer i ordnade inomhusmiljöer.

I växthusen i Westland finns mellan 100 och 150 hektar tekniskt fullmatade glashus. Vissa är så stora att det tar en kvart att promenera från den ena sidan till den andra.
I växthusen i Westland finns mellan 100 och 150 hektar tekniskt fullmatade glashus. Vissa är så stora att det tar en kvart att promenera från den ena sidan till den andra. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Tillbaka i växthusen i nederländska Westland är det både tryggt och förvånansvärt ödsligt. Här finns mellan 100 och 150 hektar perfekt tempererade, tekniskt fullmatade glashus – och som långt innan den varma säsongen är fulla med noggrant övervakade och lagom vattnade frukter, grönsaker och blommor. I vissa odlar man på höjden för att maximera skörden. Det går knappast att komma längre bort från bilden av trädgårdsmästaren som på måfå knipsar en tomatplanta.

En grönsaksodlare kan enkelt sköta sina odlingar i Kina eller Colombia från en dataskärm i Nederländerna.

Enligt Erwin Cardol går utvecklingen mot ”remote growers”. Att odlaren med modern teknik styr sina växthus på distans och med hjälp av ett sensorsystem i realtid kan se hur det växer och därefter optimera graden av ljus, luftfuktighet och mängden tillsatt näringslösning. Allt för perfekt tillväxt och avkastning. Målet – ett aldrig sinande ymnighetshorn fyllt av perfekta tomater.

– En grönsaksodlare kan enkelt sköta sina odlingar i Kina eller Colombia från en dataskärm i Nederländerna – och bestämma när det ska släppas in mer luft eller om luftfuktigheten behöver ökas, berättar han medan jag kommer på efterkälken.

1/4

Grönsaker året om är en förutsättning för att klara av målen i Eat-rapporten. Vi bör äta dubbelt så mycket grönsaker och bara kött mot­svarande en dryg 90-grams­hamburgare – per vecka.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/4

”Att odla här är som att köra Tesla. Man kan släppa ratten för systemet vet på förhand vad som behövs och när”, säger Erwin Cardol, chef för World Horti center i nederländska ­Naaldwijk.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/4

De rödlila led-lamporna har uppdraget att få fotosyntesen att ske kontrollerat under dygnets alla timmar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
4/4

I vissa delar av växthusen odlar man på höjden för att maximera skörden.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det är nämligen inte helt enkelt att ta sig in i dessa Fort Knox-lika växthus – vissa så stora att det tar en kvart att promenera från den ena sidan till den andra – i vilket fall inte för mig. Bara på förhand tillåtna och noggrant kontrollerade besökare, iklädda skyddsrockar och med väl desinficerade händer och stövlar, släpps förbi spärrarna. Mina skor är leriga och jag fastnar i entrén bland de roterande rotborstarna.

Erwin Cardol med hög röst, långt framför:

– Det ni ska titta på nu är inte ett tomatexperiment, utan ett klimatexperiment. Det är så mycket mer som händer här inne än vad du kan se med blotta ögat.

Det räcker med biologiska bekämpningsmedel och det är heller ingen idé att döda allt. Vissa insekter gör ingen skada.

Det varma ljuset från natriumlamporna är synligt också på håll och det känns hemtamt, medan det rödlila eller kritvita ljuset upplevs som mer artificiellt. Här testas båda, sida vid sida och grönsakernas tillväxtkurvor övervakas noga, för att sedan utvärderas. De få mogna tomaterna lyser ikapp med led-lamporna i taket. Det ser gott ut.

Småspringer ikapp medan jag kränger på mig den vita besöksrocken.

– Allt här handlar om att öka effektiviteten samtidigt som vi använder mindre resurser, säger han på väg mot bönodlingen.

På det vitmålade golvet i tomatkorridoren syns tydliga spår av lerblandad jord. Det är mina fotavtryck. Som en påminnelse om vad som finns utanför denna artificiella värld av teknik och glas.

– I en sådan här skyddad inomhusmiljö behöver vi inte använda kemikalier för att hålla skadedjur ute. Det räcker med biologiska bekämpningsmedel och det är heller ingen idé att döda allt. Vissa insekter gör ingen skada, förklarar han.

För den oinvigde kan modern grönsaksodling vara lite science fiction, men växthusodlarna i Sverige använder sig av liknande tekniker och metoder som de nederländska. Här arbetar de dock i en annan skala. Större. Och mer. Nederländerna är näst efter USA den största exportören av jordbruksprodukter, som grönsaker (sett till värde) och har dessutom minskat användningen av både gödnings- och bekämpningsmedel.

Det finns dock en rejäl hake – energiåtgången. Vi återkommer till den.

Det är klart att det är obehagligt, men jag har inget att skämmas över och jag försöker vara transparent.

Ute skiner solen, om än försiktigt. Ännu är de öppna fälten nakna, till skillnad mot de prunkande växthusen. Grönsaker året om är en förutsättning för att klara av målen i Eat-rapporten. Vi bör äta dubbelt så mycket grönsaker och bara kött motsvarande en dryg 90-gramshamburgare – per vecka. Information som får vissa att jubla och andra att vobbla av ilska.

Klimatfrågan har alltså de facto trängt sig in i vår vardag – inte bara i form av en förlamande dystopisk ångest och snabb teknikomställning – utan också som ett vardagligt val i affären och vad vi slutligen inmundigar. Tallriksmodellen, kostcirkeln och matpyramiden, de välkända kostråden har varierat genom åren, men syftet har varit i stort sett detsamma. Att få folket att äta rätt för att bli friska och starka för att orka jobba och bidra till statskassan. Men nu förväntas vi plötsligt hejda oss mitt i tuggan och ställa frågan om det är rätt val för att också kunna förse tio miljarder människor med hälsosam mat som också är hållbar för vår planet.

Martina Schagerlund driver sedan början av 2000-talet ett konventionellt jordbruk på anrika Lindholms gård mellan Strängnäs och Eskils­tuna. Hon har helt enkelt fullt upp som det är.
Martina Schagerlund driver sedan början av 2000-talet ett konventionellt jordbruk på anrika Lindholms gård mellan Strängnäs och Eskils­tuna. Hon har helt enkelt fullt upp som det är. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Svälja, eller spotta ut?

Det beror på vem man frågar. Enligt Livsmedelsverkets kostråd bör vi för hälsans skull äta mindre än 500 gram kött per vecka, vilket i runda slängar innebär fyra köttmåltider. Då gäller det att välja kött som är producerat på ett mer hållbart sätt och med hänsyn till hur djuren mår, proklamerar myndigheten vidare.

Slaget om maten är infekterat. Både på tallriken och när det kommer till globala avtryck. Kött har det största globala avtrycket när det kommer till koldioxid, råvaror och vatten per kilo livsmedel.

Det är något som inte till vardags bekymrar Martina Schagerlund som sedan början av 2000-talet driver ett konventionellt jordbruk med cirka 100 dikor med vidareuppfödning av kalvarna på anrika Lindholms gård mellan Strängnäs och Eskilstuna. Hon har helt enkelt fullt upp som det är.

Om jag känner mig stressad och går hit till ladugården så infinner sig omgående ett slags lugn. Sedan jag flyttade tillbaka hit har jag aldrig haft söndagsångest.

– Det är klart att det är obehagligt, men jag har inget att skämmas över och jag försöker vara transparent, säger hon.

Vi promenerar över den leriga, vindpinade ladugårdsbacken. Hon berättar att hon är barnfödd på gården, men flyttade till Stockholm som ung. Utbildade sig och ville leva ett liv långt från den krävande jorden, men återvände när pappan gick i pension, till vad som skulle visa sig vara ett slitsamt arbete med låga marginaler. Samtidigt förklarar hon att det numera känns rätt att leva nära naturen och få arbeta med djur och lantbruk. Mitt i kretsloppet.

– Känner du hur rofyllt det är att vara bland idisslare? Om jag känner mig stressad och går hit till ladugården så infinner sig omgående ett slags lugn. Sedan jag flyttade tillbaka hit har jag aldrig haft söndagsångest.

1/2

Martina Schagerlund är övertygad om att vi även i framtiden kommer att äta kött, om än i mindre mängd och av bättre kvalitet.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

”Vi väntar kalvar. Alla här ska kalva tidigt på säsongen, kanske redan ikväll, säger Martina Schagerlund.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Det tuggas och råmas förstrött. Kalvar går mellan sitt eget krypin och kornas varma spenar. På andra sidan står avelstjurarna som får ”göra sitt” först när de går ut på bete. Martina Schagerlund talar om allt arbete som ligger bakom det konsumenterna ser i köttdisken. Och hur svårt det är att hitta personal att anställa för det finns ”inga bondungar längre som har lärt sig att köra traktor på hemmaplan”. Hon får leta bland lantbruksskolornas praktikanter och utländsk arbetskraft för att få det att gå runt. Så länge erfarenheten finns i form av några äldre kunniga anställda som ”kan lugna korna med sin blotta närvaro” så fungerar det.

– Vi väntar kalvar. Alla här ska kalva tidigt på säsongen, kanske redan ikväll, säger Martina Schagerlund och ler i den isande vinden som sveper genom ladugården.

Det är inte som att köpa en grönsak. Det är ett liv som ligger i den där förpackningen.

Men det är något som skaver, som hon tycker har blivit väldigt fel och annorlunda de senaste decennierna.

– En kyckling kan inte säljas för 29 kronor, eller köttfärs för 49.90. Det är inte som att köpa en grönsak. Det är ett liv som ligger i den där förpackningen. Man måste ha vördnad inför det man äter. Veta vad det här har djuret ätit, var det kommer ifrån och att det har haft ett bra liv. Annars känns det inte bra.

Hon är övertygad om att vi även i framtiden kommer att äta kött, om än i mindre mängd och av bättre kvalitet. Och för Martina Schagerlund är det svårt att se kor som ett klimatproblem, i vilket fall i jämförelse med industrier, plastanvändning och flygresor. Hon menar i stället att djur som äter gräs håller landskapet öppet. Att kossor behövs för gödningens skull.

”I Sverige har köttkonsumtionen ökat sedan 1970-talet för att de senaste åren plana ut. Kanske är det ett verkligt trendbrott vi ser”, säger Elin Röös vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. I nästa mening förklarar hon att en viss mängd köttdjur är bra för miljön.
”I Sverige har köttkonsumtionen ökat sedan 1970-talet för att de senaste åren plana ut. Kanske är det ett verkligt trendbrott vi ser”, säger Elin Röös vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. I nästa mening förklarar hon att en viss mängd köttdjur är bra för miljön. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Och hur skulle ett jordbruk med färre djur fungera?

Elin Röös vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, forskar kring hållbar matproduktion och markanvändning och hon menar att det går utmärkt. Mycket av gödseln som kommer från djur kommer indirekt från konstgödsel som används vid odling av djurens foder, så djuren i sig tillför ingen näring. Sedan finns det baljväxter som själva fixerar kväve som också kan utnyttjas på smarta sätt. Och även om jordbruket är relativt välreglerat i Sverige så finns mer att göra för att producera mer hållbart här också. Samtidigt som svinnet måste minska och vi behöver äta mindre kött i västvärlden.

Att slå fast exakt hur mycket kött vi äter är inte helt lätt. Slutsiffran beror på om man utgår från slaktad vikt eller vad människor uppger att de faktiskt sätter i sig. Men enligt Elin Röös handlar det om ungefär 55 kilo kött per person och år, i USA är motsvarande siffra det dubbla. I Indien har de hittills konsumerat mindre än fem kilo kött per person, men i takt med att ekonomin stärks så ökar köttkonsumtionen.

I Sverige har köttkonsumtionen ökat sedan 1970-talet för att de senaste åren plana ut. Kanske är det ett verkligt trendbrott vi ser.

Lägg därtill att djur ”tar plats” – en gris äter sju gånger sin egen vikt i foder innan den går till slakt – och den äter det som människor hade kunnat käka, som baljväxter och spannmål. Kor däremot äter gräs, men släpper å andra sidan ut metangas som är uselt ur klimathänseende.

– I Sverige har köttkonsumtionen ökat sedan 1970-talet för att de senaste åren plana ut. Kanske är det ett verkligt trendbrott vi ser, säger Elin Röös, som i nästa mening förklarar att en viss mängd köttdjur är bra för miljön.

Och hon håller med Martina Schagerlund om att priset på kött är lågt.

– Generellt lägger vi 13 procent av vår disponibla inkomst på mat, vilket är betydligt mindre än för några år sedan och kött har relativt sett blivit billigare sedan EU-inträdet, säger hon.

Hur man än vänder sig så handlar det om att göra om och göra mer rätt. Och hålla i minnet att inte alla länder har samma regelverk kring köttproduktion som Sverige, varför utländskt kött ofta är billigare, men med ett större klimatavtryck. Nederländarna har i vilket fall lyckats vad gäller kvantitet trots att det är ett litet tätbefolkat land.

Hur går det ihop?

 

Det finns olika sätt att redovisa hur mycket kött vi äter i Sverige, i grafiken visas därför både förbrukning av rå vikt och konsumtion av tillagad vikt.
Kött har det största globala avtrycket när det kommer till koldioxid och för att nå 1,5-gradersmålet skulle konsumtionen behöva minskas drastiskt.

Växthusen värms oftast upp med naturgas, men på senare år har användningen av överskottsvärme från industrier och även termisk värme skapat mer hållbara system.
Växthusen värms oftast upp med naturgas, men på senare år har användningen av överskottsvärme från industrier och även termisk värme skapat mer hållbara system. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Sett uppifrån med drönarens hjälp klarnar bilden. Sagans Nils Holgersson hade snabbt insett att drygt hälften av landets areal används för jordbruk och grönsaksodlingar, men att det inte bara är åkrar och ängar som skapar ”ruta vid ruta”, raka kanter och skarpa hörn. Utan här är det ett hav av reflekterande glaskroppar. Det ena växthuset större än det andra. Sida vid sida. Tomater, lök, potatis och blommor, allt prunkande i enorma växtkuvöser.

Wageningen University & Research (WUR) är världsledande vad gäller jordbruksforskning och navet i Europas egen Food Valley. Namnet, jo, det är en blinkning till det teknikexporterande amerikanska Silicon Valley. Eller det är i vilket fall så professor Bram Bergman – ansvarig för miljö- och klimatforskning – ser det.

– Vi ligger långt framme tekniskt och volymmässigt, men vi stoppar huvudet i sanden när de kommer till både koldioxidutsläpp och miljöförstöring, säger han.

Växthusen värms oftast upp med naturgas, men på senare år har användningen av överskottsvärme från industrier och även termisk värme skapat mer hållbara system. Enligt Bergman har grönsaksindustrin dock lyckats förbättra kretsloppet i växthusen så att de numera använder minimalt med vatten, kemikalier och växtskyddsmedel.

Att föda tio miljarder människor är inget bekymmer alls, men att göra det hållbart är betydligt svårare.

Vi enas om att det är ett dilemma som långt ifrån är löst och Nederländerna ligger i botten på EU:s rankning gällande utsläpp av växthusgaser. Ändå är landet utsatt då en tredjedel av landet ligger under havsnivån, och således ligger risigt till om vattennivån skulle komma att höjas som ett resultat av ytterligare klimatförändringar.

Så de bygger vallar och eldar på. Med fossila bränslen. Och hoppas att tekniken till slut ska lösa alltsammans. Kvantitet är allt, eller?

– Att föda tio miljarder människor är inget bekymmer alls, men att göra det hållbart är betydligt svårare, säger Bram Bergman.

Han menar att om man på riktigt vill förändra beteenden – oavsett om det handlar om bönder, företag eller privatpersoner – så måste regeringar arbeta med skatter och återbetalningssystem. Det är dags att betala för användningen av resurser.

– ”Vad vinner jag på det här?” Det finns många piskor, men alldeles för få morötter för att ett rejält skifte ska ske, säger han.

1/3

Det är inte bara åkrar och ängar som skapar ”ruta vid ruta”, raka kanter och skarpa hörn. Utan här är det ett hav av reflekterande glaskroppar.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/3
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Okej, forskarna är eniga om att västvärlden måste förändra både sina beteende- och konsumtionsmönster. Att föda en globalt växande befolkning är produktionstekniskt görbart. Men det är också avgörande vad vi äter och hur den maten framställs – från ax till limpa.

Gratis är gott och hållbart ofta dyrt, åtminstone till en början.

Silke Hemming är forskare och expert på växthusodling, hon menar att det finns en intressant brytpunkt.

– På friland kanske man kan få fram fem till tio kilo tomater per kvadratmeter, i ett modernt växthus kanske 30, men om vi optimerar alla parametrar – värme, gödning, vatten och ljus så kanske vi landar på 100 kilo per kvadratmeter, men då blir energiåtgången väldigt hög. Med modern teknik och förnybar grön energi, så kan vi kalibrera systemen för att få stora skördar till en rimlig kostnad. Men det är en bit dit.

Men smaken då? Vattniga tomater och svampiga bönor gör ju ingen glad. Inhemska journalisten Olga Mecking har skapat debatt och lyft fram att ”holländska tomater passar bäst att spela tennis med”.

På friland kanske man kan få fram fem till tio kilo tomater per kvadratmeter, i ett modernt växthus kanske 30, men om vi optimerar alla parametrar så kanske vi landar på 100 kilo per kvadratmeter.

Erwin Cardol bollar tillbaka frågan om hur de smakar. Vill veta vad jag tror spelar störst roll för kvalitet, sötma, doft och konsistens. Han hänger tillbaka skyddsrocken och förklarar mitt i steget:

– Det finns många olika uppfattningar om vad som ger tomaten sin smak. Sanningen är att det mesta handlar om genetik och inte om hur snabbt de växer. Många tomatsorter är framtagna för att klara långa transporter, men låter man dessa mogna på ett fat i solen så blir smaken en helt annan.

Efter reklamen visas:
Är det här lösningen på att odla utomhus?

Odling under led-lampors sken är ingenting för Wijnand Sukkel, senior forskare med jordbruksmetoder som specialitet. Han äter gärna kött och återvänder hellre till rötterna än lutar sig mot ny teknik.

Nu kisar han i den starka vårsolen och sparkar försiktigt med foten i jorden för att se hur det står till med hans redan randiga fält.

– Men ni får inte skriva om mina strumpor. Ett tv-team var här och filmade dem, vilket gjorde min fru upprörd. Och jag ser nu att de inte är bättre i dag, säger Wijnand Sukkel och drar ned byxorna så att de ska täcka julstrumporna i bjärta färger.

Strip-farming är hans specialitet – ett enkelt sätt att blanda olika grödor som har en positiv inverkan på varandra på öppna fält. Hans forskning visar att det fördubblar den biologiska mångfalden, minskar risken för massiva skadeangrepp med 30–50 procent, får nyttiga insekter att överleva också i skördetider utan att bönderna behöver göra annat än att odla i remsor istället för att odla samma sak på stora ytor.

1/4

Strip-farming är Wijnand Sukkels specialitet – ett enkelt sätt att blanda olika grödor som har en positiv inverkan på varandra på öppna fält.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/4

Professor Bram Bergman är ansvarig för miljö- och klimatforskning på Wageningen University & Research (WUR), som är världsledande vad gäller jordbruksforskning och navet i Europas egen Food Valley. ”Vi ligger långt framme tekniskt och volymmässigt, men vi stoppar huvudet i sanden när de kommer till både koldioxidutsläpp och miljöförstöring”, säger han.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
3/4

Wijnand Sukkels forskning visar strip-farming fördubblar den biologiska mångfalden och minskar risken för massiva skadeangrepp med 30–50 procent.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
4/4
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Så varför ser vi fortfarande nästan enbart stora fält med endast en gröda?

– För att marginalerna i jordbruket är låga och EU-bidragen kräver monokulturer och för att tekniken med större maskiner och krav på effektivitet har drivit jordbruket åt det här hållet i många år.

Enligt Sukkel gäller det att våga titta bakåt för att kunna gå framåt. Ta med sig fördelarna av ett småskaligt jordbruk in i dagens matproduktion.

Det vi äter här från våra växthus smakar bra, men det är andra sorter som exporteras eller så skickas de gröna för att mogna på vägen.

– Vi har sett att också avkastningen ökar med upp till 25 procent – utan nya investeringar – om vi blandar grödor i remsor på samma fält, säger han.

Men även om många talar om växthusmiljöer, så odlas 95 procent av vår mat på traditionellt sätt på åkrar som utsätts för väder, vind – och klimatförändringar. Spannmål kommer heller aldrig enligt forskarna att odlas i skyddade inomhusmiljöer.

Allt låter plötsligt så enkelt – tekniken finns och incitamenten – både klimat- och hälsomässiga. Det handlar också om vördnad för jorden, djuren och oss själva. Förändring sker som sagt med fler morötter, inte piskor. Det gäller att också politiker och företag drabbas av sitt samvete och enas om lösningar – för de finns – och inte bara vältrar över allt på dig och mig. På individen.

 

För att maten ska räcka till alla måste varje kvadratmeter ge mer skörd. I de nederländska växthusen kontrolleras miljön kring plantorna så de ger optimal utdelning.

En forskare sätter tomatplantor. Bara på förhand tillåtna och noggrant kontrollerade besökare, iklädda skyddsrockar och med väl desinficerade händer och stövlar, släpps förbi spärrarna till de enorma växthusen.
En forskare sätter tomatplantor. Bara på förhand tillåtna och noggrant kontrollerade besökare, iklädda skyddsrockar och med väl desinficerade händer och stövlar, släpps förbi spärrarna till de enorma växthusen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Till sist: smaken. Vattniga tomater är inte vägen framåt.

Silke Hemming igen:

– Det vi äter här från våra växthus smakar bra, men det är andra sorter som exporteras eller så skickas de gröna för att mogna på vägen.

Hon rycker på axlarna och trycker ned mungiporna. Markerar det tokiga.

Jag vill ändå smaka, avgöra själv hur stordrift direkt från plantan känns i munnen. Men växthusen är stängda. Låsta cirkulära system.

Det växer fint därinne. Stora dignande tomatklasar, väldiga plantor, med rötter i plastpåsar.

I växthusen i Westland finns mellan 100 och 150 hektar tekniskt fullmatade glashus. Vissa är så stora att det tar en kvart att promenera från den ena sidan till den andra.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 18

Grönsaker året om är en förutsättning för att klara av målen i Eat-rapporten. Vi bör äta dubbelt så mycket grönsaker och bara kött mot­svarande en dryg 90-grams­hamburgare – per vecka.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 2 av 18

”Att odla här är som att köra Tesla. Man kan släppa ratten för systemet vet på förhand vad som behövs och när”, säger Erwin Cardol, chef för World Horti center i nederländska ­Naaldwijk.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 3 av 18

De rödlila led-lamporna har uppdraget att få fotosyntesen att ske kontrollerat under dygnets alla timmar.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 4 av 18

I vissa delar av växthusen odlar man på höjden för att maximera skörden.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 5 av 18

Martina Schagerlund driver sedan början av 2000-talet ett konventionellt jordbruk på anrika Lindholms gård mellan Strängnäs och Eskils­tuna. Hon har helt enkelt fullt upp som det är.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 6 av 18

Martina Schagerlund är övertygad om att vi även i framtiden kommer att äta kött, om än i mindre mängd och av bättre kvalitet.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 7 av 18

”Vi väntar kalvar. Alla här ska kalva tidigt på säsongen, kanske redan ikväll, säger Martina Schagerlund.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 8 av 18

”I Sverige har köttkonsumtionen ökat sedan 1970-talet för att de senaste åren plana ut. Kanske är det ett verkligt trendbrott vi ser”, säger Elin Röös vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. I nästa mening förklarar hon att en viss mängd köttdjur är bra för miljön.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 9 av 18

Växthusen värms oftast upp med naturgas, men på senare år har användningen av överskottsvärme från industrier och även termisk värme skapat mer hållbara system.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 10 av 18

Det är inte bara åkrar och ängar som skapar ”ruta vid ruta”, raka kanter och skarpa hörn. Utan här är det ett hav av reflekterande glaskroppar.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 11 av 18
Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 12 av 18
Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 13 av 18

Strip-farming är Wijnand Sukkels specialitet – ett enkelt sätt att blanda olika grödor som har en positiv inverkan på varandra på öppna fält.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 14 av 18

Professor Bram Bergman är ansvarig för miljö- och klimatforskning på Wageningen University & Research (WUR), som är världsledande vad gäller jordbruksforskning och navet i Europas egen Food Valley. ”Vi ligger långt framme tekniskt och volymmässigt, men vi stoppar huvudet i sanden när de kommer till både koldioxidutsläpp och miljöförstöring”, säger han.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 15 av 18

Wijnand Sukkels forskning visar strip-farming fördubblar den biologiska mångfalden och minskar risken för massiva skadeangrepp med 30–50 procent.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 16 av 18
Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 17 av 18

En forskare sätter tomatplantor. Bara på förhand tillåtna och noggrant kontrollerade besökare, iklädda skyddsrockar och med väl desinficerade händer och stövlar, släpps förbi spärrarna till de enorma växthusen.

Foto: Magnus Hjalmarson NeidemanBild 18 av 18