Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:Förtroende går inte att köpa

Nyamko Sabuni (L).
Nyamko Sabuni (L). Foto: Stina Stjernkvist/TT

Är ett S-förslag på energiområdet som är gynnsamt för IF Metalls medlemmar omoraliskt, om facket har köpt konsultuppdrag i påverkansprocessen?

Under strecket
Publicerad

Vi säger ofta: politikerna borde lyssna mer. Vara ute i verkligheten. Tala med folk. Förstå hur det är att driva företag. Känna till hur de som lever på marginalen egentligen har det. Lyssna in forskningen och vetenskapen. Ta intryck av de senaste rönen. Förmå förstå vad som rör sig, vad som är på gång, se runt hörnet. I nästa andetag hörs det nötta uttrycket att det är med politik som med korv; ingen vill egentligen veta hur den har tillverkats. Det säger något om misstron till politiken, ett slags skumraskaffär utan möjlighet till full insyn. (Kanske säger det mer om den utomstående betraktaren än korvstopparen.)

I riksdagen sitter 349 ledamöter. Med folkvalda följer ingen garanti för någon annan sorts kompetens än förmågan att ha blivit vald, vilket inte är möjligt utan ett visst mått av förtroendekapital. Somliga av ledamöterna är bra på att tänka, men mindre bra på att formulera sig. (Det kan tjänstemän hjälpa till med.) För andra är det tvärtom. (Även här kan påpassliga tjänstemän bistå med ett slags kompensatoriskt uppdrag).

Annons
Annons

Få av dem är världsledande experter på något. Ska de därför kunna lägga fram genomarbetade förslag, behöver de få hjälp. Inte ens om man biffade upp omgivningen för ledamöterna med 10 000 tjänstemän till på riksdagskansliet, skulle de klara sig utan kunskap från externt håll. Så hur går det till, när politikerna skriver sina förslag? Hur skaffar de sig den kunskap de uppfattar att de behöver?

I veckan har Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni varit föremål för en diskussion om påverkan. Det tycks, enligt granskningen som gjorts av vår nyhetsredaktion, som om flera aktörer i hennes parti och nätverk har bidragit till det förslag om elektrifieringskommission som nu är regeringspolitik (kommissioner är i allmänhet ett politiskt verktyg som både politiker och konsulter är förtjusta i att använda eftersom formen kan bidra till att få flera aktörer att rucka på låsta positioner). Ursprungligen sägs förslaget ha skapats av konsulter med stark koppling till Liberalerna inom ramen för ett uppdrag av Scania.

Så betyder det att den som har pengar att anlita konsulter också kan köpa en politiker? Mitt svar är nej. Pengar innebär en sorts makt, men makt har många fler dimensioner och politikers hårdvaluta mäts i förtroende. Att en partiledare lägger fram och försöker driva igenom ett förslag hon själv tycker är klokt är att använda sin makt rätt, alldeles oavsett om den ursprungliga tanken föddes i en kreativ konsulthjärna (inte sällan med bakgrund i och förståelse för politiken och dess olika avvägningar) eller möjligen en tidigare partiledares.

Annons
Annons

Jag har själv i rollen som konsult haft uppdrag för både privata, ideella och offentliga aktörer, och formulerat idéer, tankar och ord som har använts av folkvalda i anföranden, debattartiklar och riksdagsmotioner. Det har handlat om olika frågor, men gemensamt är att jag själv har funnit dem viktiga och i linje med egen och känd övertygelse (även konsulter har trovärdighetskapital att förvalta).

Det finns inte en partiledare som är sig själv nog, inget parti som enbart förlitar sig på idékraften hos medlemmarna såsom den kommer till uttryck i motionerna till partistämmor och kongresser. Somliga partier finansierar tankesmedjor och tidningar, har råd att anställa talskrivare och idéprogramsgrupper. Alla tar på olika sätt av sina respektive nätverk och letar synergieffekter för ömsesidiga intressen oavsett det gäller facklig politik, gröna reformer eller migrationsfrågor.

Och om alla idéer som tänkts ut på fakturerbar tid skulle betraktas som besmittade i politiken, blev det rätt magert på reformsidan. Även de mest behjärtansvärda av behjärtansvärda organisationer anlitar ofta professionell hjälp för att kommunikationen och påverkansarbetet gentemot olika intressegrupper ska bli så effektiv som möjligt. Hur talar man bäst med gåvogivare, myndigheter, allmänhet, journalister och politiker för att budskapet ska nå fram? Den kunskapen är värd mycket, oavsett man arbetar med barnrättsfrågor, cancerforskning eller vindkraftverk.

Men med det sagt är det viktigt att vi återkommande aktualiserar frågan om politikens integritet gentemot andra aktörer i samhället, och att den med regelbundenhet läggs på bordet för granskning. För Sverige är inte vaccinerat mot vare sig korruption eller omdömeslöshet, och de politiker vi har är människor med fel och brister som andra. Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, berättar i en intervju med Fplus att han varje vecka hör, framförallt från kommunal nivå, om sådant som kan etiketteras korruptionsskandaler knutet till politiken. Det kan handla om favörer till vänner i strid med upphandlingslagen, eller påhittiga lösningar för att gå förbi regelverket för att utverka ekonomisk vinning för närståendes verksamheter.

Annons
Annons

Men tron på att en registrering av dem som besöker riksdagens byggnader skulle ha någon som helst effekt är naiv. Sannolikt försvinner sådana föreställningar nu i samma raska takt som pandemins pågående snabbutbildning av befolkningen i videomöten. Mer effekt gav förstås ett Kallocain-samhälle, där varje mänsklig interaktion i en politikers liv totalövervakas via chip, kameror och ljudupptagningar, men då har vi för länge sedan lämnat demokratin för ett totalitärt samhälle.

Ett annat förslag, inte på lagstiftning, utan om ledarskap, riktas till dem som arbetar professionellt med påverkan av politiker, så kallade policyprofessionella. Kloka arbetsgivare inom påverkansbranschen möjliggör för sina medarbetare, eller till och med har som norm, att de avstår från att arbeta i uppdrag som strider mot egen övertygelse. En förhållandevis liten ansträngning för ett konsultföretag, men en långsiktigt god investering för en frisk och transparent demokrati.

Så tillbaka till veckans fråga: Är det ett bekymmer om Nyamko Sabuni lyssnar på råd och gör till sina egna sådana idéer som ursprungligen kommer från företag och deras rådgivare, tidigare partiledare eller intresseorganisationer? I mina ögon är detta bara problematiskt om Nyamko Sabuni själv inte tycker att framlagt förslag verkligen är en god idé, och gentemot sina medlemmar och väljare saknar argument för varför detta är bra politik.

För den viktigaste frågan om politikens interaktion med andra är förstås den som Nils Karlson från Ratio lyfte fram i vår podd i veckan: Bidrar påverkansarbetet till att politiken fattar bättre beslut? Och det subjektiva svaret på den frågan är den enda kontrollfråga väljarna behöver ta ställning till när det närmar sig valdag.

Man kan nämligen inte utesluta att ett förslag som ligger i linje med Scanias intressen och har framkommit i dialogforum med dem, också kan vara bra liberal politik, lika lite som man kan utgå från att ett S-förslag som direkt gynnar LO:s eller IF Metalls medlemmar är omoraliskt bara för att organisationerna har betalat för konsultuppdrag kopplade till påverkansprocessen.

I grunden har vi redan den grundförsäkring som bäst motverkar maktmissbruk. Vi kan rösta fram de makthavare vi har förtroende för, och rösta bort dem vi inte tycker förtjänar uppdraget. Och för politiker bör kontrollfrågorna vara: Kan jag med rak rygg och fast blick redogöra för, till den väljare eller journalist som undrar, på vilka grunder jag har kommit fram till mina slutsatser? Har jag försäkrat mig om att de aktörer som har uppvaktat mig, oavsett det gäller kvinnojourer eller fordonstillverkare, inte har tillåtits göra det på ett sådant sätt att jag riskerar att göra mig skyldig till korruption?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons