Annons

”Förvånande förvandling – all hans ilska försvann”

Sofia Larsson minns en lyckad tillsägelse.
Sofia Larsson minns en lyckad tillsägelse. Foto: SvD, Illustration: Thomas Molén

Näsan i varsin mobil, trots krogbesök på tu man hand. Värt en kommentar? undrar Göran. Att tycka till om andras beteende är som att balansera på slak lina, svarar etikettexpert Sofia Larsson.

Under strecket
Publicerad

Fråga: Jag gick förbi ett par på en uteservering med var sitt vinglas – båda med intresse för sina telefoner. Jag sa inget.

Nästa gång på en annan restaurang hade jag samma upplevelse. Då frågade jag: ”Talar ni med varandra också?” Förvånat tittade de upp på mig, sannolikt med tankar om vad jag var för en idiot.

Jag är glad att jag inte fick en smocka. /Göran

Då är risken stor att det bara uppfattas som en onödig uppläxning.

Sofia Larsson: Det här med att uttrycka synpunkter på andras beteende är lite som att balansera på slak lina. Särskilt i de fall där den andres beteende inte påverkar en själv eller någon annan. Då är risken stor att det bara uppfattas som en onödig uppläxning från en person som själv tycker att den beter sig förträffligt i alla lägen. I värsta fall finns risken att någon våldsam person triggas, precis som du skriver.

Och det verkar väl onödigt?

Med det sagt så uppfattar jag ändå mellan raderna att du hade goda avsikter när du tilltalade paret. Att du önskade dem mera av kontakt, konversation och gemenskap och mindre av meningslöst slentriansurfande. Men det är väldigt svårt att med en snabb blick på några främlingar avgöra vad som rör sig i deras huvuden och mobiler. Kanske var det ett par som precis bestämt sig för att boka en resa ihop och nu jagade billiga hotellrum. Eller några som inte hade lyxen att lägga undan telefonerna, för att de har en familjemedlem som av en eller annan anledning behöver kunna nå dem.

Annons
Annons

Till min stora förvåning förvandlades mannen framför mig. All ilska försvann.

Eller så är de helt enkelt fast i en tråkig relation som ingen av dem egentligen vill vara i. Men inte heller det är ju någon annans problem, paret kommer säkert att lösa situationen i sinom tid. Och det här handlar om två vuxna människor som fattar sina egna beslut. Då är det betydligt värre när föräldrar ignorerar sina barn till förmån för mobilen.

Även jag faller dock för frestelsen att ge någon ett lite nytt synsätt ibland. Som en gång när jag var på ett flygplan som ingen fick gå av från, på grund av tekniska problem. En man beklagade högljutt denna, i hans tycke, oerhörda idioti, och jag tyckte synd om personalen som behövde lyssna. Till slut sa jag något på temat: ”Men tänk ändå, när vi väl kommer av så kan vi åka till våra hem och leva vidare i lugn och ro, till skillnad från många i världen.”

Till min stora förvåning förvandlades mannen framför mig. All ilska försvann och ersattes med ett eftertänksamt uttryck.

Finns det en risk att det låter sarkastiskt eller nedlåtande är det nog bättre att hålla tyst.

”Du, det har du faktiskt rätt i, tack för att du påminde mig”, sa han.

Så visst kan vi försöka hjälpa varandra komma ihåg vad som verkligen är viktigt här i livet, men det är en svår konst och tillfällena ska väljas med omsorg. Man får verkligen öva på tonfallet, finns det en risk att det låter sarkastiskt eller nedlåtande är det nog bättre att hålla tyst.

Något som kanske kan glädja dig är att fler och fler restauranger satsar på att försöka begränsa mobilanvändandet. Det kan handla om alltifrån att gäster får rabatt om de lämnar in mobilen till regelrätta förbud.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons