Annons

Mårten Schultz:Tingsrätten gör det inte lätt för sig

Ann-Sofie Hermansson friades.
Ann-Sofie Hermansson friades. Foto: Ali Lorestani/TT

Ett tokigt åtal enligt vissa, men domen i förtalsmålet mot Ann-Sofie Hermansson är ett intressant exempel på hur yttrandefrihetens gränser ska dras.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Domen mot Ann-Sofie Hermansson har föregåtts av ett medietryck. Jag tror inte att jag någonsin varit med om ett så brett stöd för en tilltalad i ett pågående brottmål någonsin. Från höger till vänster har journalister och opinionsbildare i sociala medier framhållit att det är viktigt att det Hermansson gjort inte bedöms som brottsligt.

Åtalet har emellanåt beskrivits som helt tokigt. För egen del har jag inte ansett att åtalet är tokigt. Tvärtom har processen framstått som ett ovanligt svårt och intressant exempel på hur yttrandefrihetens gränser ska dras.

Vad är det då, mer specifikt, som Ann-Sofie Hermansson gjort och som rättegången handlar om? Ann-Sofie Hermansson var tidigare kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Göteborgs stad fattade beslut om att dra tillbaka sitt stöd till en debatt som skulle hållas i samband med en filmvisning. Det var inte Hermansson som fattade beslutet, utan en tjänsteman.

Men Hermansson var vid tiden ordförande för Göteborgs kommunstyrelse och uttalade sig därför kring ärendet på sin blogg. Två kvinnor beskrevs därvid som extremister och försvarare av terrorister. Kvinnorna väckte talan mot Hermansson.

Annons
Annons

Nu har tingsrätten kommit fram till att Hermansson ska frias. Var det rätt? Det går inte att säga att domen var fel. Förtalslagstiftningen innebär ofta öppna bedömningar, vilket påverkar förutsebarheten.

Först något om regeln. Förtalsregeln är uppbyggd i tre led och samtliga dessa led aktualiserar i detta fall frågor om hur regeln balanserar skyddet för äran mot skyddet för yttrandefriheten. För att någon ska ansvara för förtal krävs att:

1) någon spridit en uppgift om att en person skulle vara brottslig eller klandervärd

2) det var oförsvarligt

3) den som spridit uppgiften inte visat att den var sann, eller det fanns skälig grund att tro att uppgiften var sann

Man får säga att någon är äcklig, ful eller snuskig. Men det kan vara förtal att säga att andra är tjuvar.

Ansvar för förtal kräver alltså att någon lämnat uppgifter om att någon annan är brottslig eller klandervärd, men det är bara uppgifter som kan vara sanna eller falska som kan utgöra förtal.

Man får säga att någon är äcklig, ful eller snuskig. Men det kan vara förtal att säga att andra är tjuvar, förfalskar betyg eller begår övergrepp mot barn. Här kan påståenden om att någon är ”extremist”, liksom att någon är till exempel ”rasist”, vara svårplacerade. Bedömningen av om extremiststämpeln är ett värdeomdöme eller ett omdöme i sak beror på sammanhanget. 

Den andra frågan rör försvarligheten. Det kan vara tillåtet att framställa någon som brottslig eller klandervärd om det finns tillräckligt goda skäl.

Är det försvarligt för en politiker som Ann-Sofie Hermansson att peka ut andra på det här sättet? Här finns argument som talar för och emot. Det som talar för att det var försvarligt är att de utpekande personerna frivilligt deltagit sig i det offentliga samtalet och så att säga givit sig in i leken.

Annons
Annons

För Hermanssons sak talar också att hon som politiker måste ha möjlighet att engagera sig i politisk debatt och uttala sig.

Vad som talar emot är att det inte varit fråga om någon egentlig debatt. Andra argument som kan tala för att uttalandet var oförsvarligt är att de utpekade personerna inte var offentliga som till exempel Hermansson men att de namngivits och att uppgifterna kunnat leda till skada. Det kan ju vara svårt att söka nytt jobb efter att ha beskrivits som extremist och terrorkramare av en av landets tyngsta kommunpolitiker.

Göteborgs tingsrätts dom är nyanserad och en aning komplex. Domstolen gör en distinktion mellan olika uttalanden.

Den tredje frågan behöver bara besvaras om det ska anses försvarligt att uttala sig på det sätt som Hermansson gjorde. Förutom att vara försvarligt måste det som påstås dessutom vara sant (eller finnas goda skäl som talar för att det var sant). Här kan det bli knivigt. Det kan vara svårt för en domstol att värdera den bevisning som talar för att de två kvinnorna faktiskt var ”extremister”.

Göteborgs tingsrätts dom är nyanserad och en aning komplex. Domstolen gör en distinktion mellan olika uttalanden. I det sammanhang som Hermansson uttalade sig utgjorde påståendena om att målsägandena var extremister inte ett sakpåstående utan var närmast att anse som ett värdeomdöme.

När det gäller påståendet att målsägandena försvarat terrorister finner domstolen att uttalandena utgjorde sakpåståenden som var nedvärderande för de utpekade. Uttalandena var försvarliga i sammanhanget. Yttrandefriheten hade försteg.

Slutligen fann domstolen, mot bakgrund av vad som redogjorts för av de sakkunniga som hörts i målet, bland annat terrorismforskaren Magnus Ranstorp, att Hermansson visat att målsägandena genom sina uttalanden och roller i muslimska sammanslutningar haft grund för sina påståenden.

I denna del gör tingsrätten iakttagelser kring att de organisationer som målsägandena företrätt uttryckt sympati för kända terrorister.

Tingsrättens dom är inte förvånande vad gäller utgången men jag är något förvånad över hur domstolen kommer fram till den.

Tingsrätten gör det inte lätt för sig. Det går fortfarande att invända mot resonemanget om sanningsrekvisitet i regeln. Det kommer säkert andra också att göra. Själv betraktar jag i första hand domen som ett bra underlag i diskussioner om yttrandefrihet och skyddet för äran.

Efter reklamen visas:
Ann-Sofie Hermansson frias för förtal
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons