Annons

Fostran till flicka blev pojkes död

Kön spelar roll. Kön kan skapas på medicinsk och kirurgisk väg. Det hävdade den amerikanske psykologen John Money som på 1960-talet genomdrev ett berömt och beryktat experiment. David Reimer föddes som pojke, opererades till flicka, men bytte kön igen som vuxen. Senare tog han sitt liv.

Under strecket
Publicerad

David Remier – pojken som blev flicka och sedan man. David Reimers fall blev mycket uppmärksammat men slutade med att han tog sitt liv.

David Remier – pojken som blev flicka och sedan man. David Reimers fall blev mycket uppmärksammat men slutade med att han tog sitt liv.

David Remier – pojken som blev flicka och sedan man. David Reimers fall blev mycket uppmärksammat men slutade med att han tog sitt liv.
David Remier – pojken som blev flicka och sedan man. David Reimers fall blev mycket uppmärksammat men slutade med att han tog sitt liv.

Intresset för intersexualism blev stort i slutet på 1800-talet. De medicinska experterna som ofta var mycket konservativa ville hålla en tydlig gräns mellan könen för att bekämpa homosexualitet. Att födas som ett mellanting mellan man och kvinna blev då någonting problematiskt.
Under 1900-talets första hälft växte bland läkare och psykologer uppfattningen att det är miljön och inte biologin som formar oss till man eller kvinna. Denna teori blev betydelsefull för behandlingen av intersexuella. Om kön gick att skapa enbart utifrån uppfostran skulle det innebära att intersexuella barn kunde placeras i önskvärd könsroll, efter att deras könsorgan ”normaliserats”
John Money som under 1960-talet var en erkänd psykolog gick i bräschen för denna teori, som han även tillämpade i praktiken. Det mest uppmärksammade fallet är historien om David Reimer, vars levnadsöde blev offentligt för allmänheten i december 1997 när han intervjuades av John Colapinto i tidskriften Rolling Stone magazine.
David Reimer och hans tvillingbror föddes 1965 i Kanada. Båda hade för trång förhud och skulle därför omskäras när de var åtta månader gamla. Läkaren som utförde omskärelsen råkade av misstag bränna bort nästan hela Davids penis. Föräldrarna, som kom i kontakt med John Money, fick rådet att uppfostra David till flicka. Vid 22 månaders ålder genomfördes ett könsbyte. Problemet var att David själv aldrig kände sig som en flicka.

Annons
Annons

När han vid fjorton års ålder fick veta vad som hänt honom som liten började han leva som man och genomförde i vuxen ålder ett könsbyte. David levde sedan som man, han gifte sig med en kvinna och blev styvfar till tre barn. År 2004 tog han sitt liv, 38 år gammal. Två år innan David dog begick hans tvillingbror självmord.

– Det verkliga mysteriet med David var att han lyckades hålla sig vid liv i 38 år, trots de mentala och psykiska plågor som han genomled i sin barndom och som jagade honom resten av livet, skrev journalisten och författaren John Colapinto i internettidningen Slate efter David Reimers död.

Det var Colapinto som gjorde intervjun med Reimers i Rolling Stone 1997. Han skrev senare en bok, Född till pojke - fostrad till flicka (Sportförlaget) om fallet i samarbete med David Reimer.

Under de år David växte upp hann Johns Moneys teori bli ett viktigt underlag för behandlingen av intersexuella. John Money, som hela tiden hävdat att könsbytet på David varit lyckat, menade att detta bevisade att det går att skapa en pojke eller flicka av vilket barn som helst. Intersexuella barn kunde därmed bli ”riktiga” pojkar eller flickor bara man korrigerade deras kroppar i tidig ålder. Detta synsätt är något som diskuteras bland läkare och intersexuella över hela världen.

Många intersexuella menar att man bör vänta med att operera till dess att barnet är gammalt nog att själv fatta beslut. Den motsatta uppfattningen, den medicinska, är att intersexualism handlar om olika sjukdomstillstånd och att det vore fel att inte korrigera missbildade könsorgan.

Annons
Annons

Att födas med avvikande könsorgan innebär oftast
inte några medicinska risker. Socialstyrelsens policy är dock att barn med tvetydiga könsorgan bör opereras under sina första sex månader för att minska trauman hos föräldrar och barn.

I begreppet intersexualism ryms en rad olika tillstånd, vissa av dem innebär medicinska svårigheter, dessa svårigheter har dock sällan något att göra med hur könsorganen ser ut.

Här är de vanligaste tillstånden:
Män med för många X-kromosomer, Klinefelters syndrom. Detta är ett tillstånd som bara drabbar pojkar och män och ger symptom som små testiklar, sterilitet, svag muskulatur, förstorade bröst, gles skäggväxt och kroppsbehåring.
För att undvika för många anlag ser kroppen i de flesta fall till att alla X-kromosomer utom en blir inaktiva. Hos dem som har Klinefelters syndrom blir det för många aktiva X-kromosomer. De behandlas med tillskott av det manliga könshormonet testosteron.

Eftersom könsorganen inte ser avvikande ut behöver personer med Klinefelters syndrom inte genomgå några operationer. Klinefelters upptäcks inte alltid vid födseln, ofta visar sig symptomen när pojken kommer i puberteten, ibland upptäcks det ännu senare.

Pojkar med klitoris. Hos intersexuella pojkar är partiell androgenokänslighet, PAIS, det vanligaste tillståndet. Personer med PAIS har en genmutation som gör att mottagandet av det manliga könshormonet testosteron inte fungerar. Det i sin tur leder till att könsorganen inte utvecklas i manlig riktning samt att allmänna tecken på maskulinisering så som skäggväxt, svettdoft, akne och behåring på könsorgan och under armarna uteblir. Ett av symptomen är att urinröret mynnar ut på undersidan av penis. Det får till följd att könsorganet alltmer liknar ett kvinnligt, med kluven pung som liknar blygdläppar och en penis som liknar en klitoris. Androgen Insensitivity Syndrome finns i två olika former, partiell (PAIS) respektive fullständig okänslighet.

Annons
Annons

Flickor med testiklar. Personer med fullständig androgenokänslighet, CAIS, får en yttre kroppsutveckling som är kvinnlig. Dock saknar de
livmoder, äggledare och äggstockar. I stället har de testiklar som ligger i ljumskarna eller i bukhålan. Dessa personer tilldelas alltid en kvinnlig könsidentitet.

Testiklarna kan producera normala mängder testosteron men inte spermier. Avsaknaden av inre könsorgan gör att flickor med CAIS är infertila. CAIS upptäcks oftast i tonåren på grund av utebliven menstruation och avsaknad av behåring på könsorgan och under armarna. Om det upptäcks tidigare beror det vanligtvis på att flickan känner av ömmande knölar, testiklar, i ljumskarna.
Behandlingen sker dels genom tillförsel av östrogen, dels genom att man avlägsnar testiklarna.

Binjurebarkshormonbrist, även kallat Congential Adrenal Hyperplasia (CAH) eller adrenogenitalt syndrom är det enda av de olika tillstånden som kan innebära livsfara. Personer med CAH har binjurar som inte fungerar som de ska, i stället för det livsviktiga hormonet kortison bildas ett halvfärdigt hormon som verkar som manligt könshormon. Det innebär för flickors del att de
utvecklar yttre könsorgan som liknar en penis, att de kan få kraftig hårväxt och svår akne.

För pojkar innebär CAH att deras könsorgan utvecklas för tidigt, de kan komma i puberteten redan vid två års ålder om de inte behandlas.
Den första dokumenterade personen med CAH var en kvinna vid namn Maria Giuseppa Margherita, född 1820 i Neapel. Maria hade penis men inga testiklar, hon hade kvinnliga inre könsorgan och förstorade binjurar. När hon föddes förklarade läkarna att hon var kvinna, fyra år senare bedömde de att hon var man. Själv levde hon fram till 45 års ålder, då hon dog av sjukdom, som heterosexuell man.
Behandlingen av CAH sker genom tillförsel av de hormoner som saknas. På flickor gör man en förminskning av klitoris innan de har blivit sex månader, i puberteten sker ofta en andra operation då man opererar blygdläpparna och slidöppningen. Kvinnorna har livmoder och kan få barn på naturlig väg.

Åsa Linde

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons