Annons

Ivar Arpi:Främjar du judar i ditt arbete?

Stina Oscarson, dramatiker och författare, är kritisk till de mångfalds- och jämställdhetscheckar som tagits fram av Teaterförbundet och Svensk Scenkonst.
Stina Oscarson, dramatiker och författare, är kritisk till de mångfalds- och jämställdhetscheckar som tagits fram av Teaterförbundet och Svensk Scenkonst. Foto: Leopard förlag.
Under strecket
Publicerad

Ur Teaterförbundets mångfaldscheck.

Bild 1 av 1

Främjar ditt arbete judar? Samer? Romer? Utmanar du rådande normer i ditt dagliga värv? Ja eller nej? Tänk dig att dina svar påverkar huruvida du kan försörja dig framöver. Så ser verkligheten ut för kulturarbetare i Sverige i dag.

Det är dramatikern Stina Oscarsson som i ett reportage av Mårten Arndtzén i P1 Kultur berättar hur det är att söka pengar från det offentliga i dag (SR 10/4). Hon har varit en del av Kultursverige i över två decennier och menar att det har skett en förskjutning.

– Tonvikten ligger ju helt otvivelaktigt på mätbara parametrar, politiskt korrekta värdeord. Jag ska alltså kryssa i en ruta huruvida mitt kulturprojekt i Stockholms stad främjar judar, romer, tornedalsfinnar, Sverigefinnar eller samer. För mig, om jag ska göra ett kryss i rutan där det står judar, känns det otroligt obehagligt.

”Jag ska alltså kryssa i en ruta huruvida mitt kulturprojekt i Stockholms stad främjar judar, romer, tornedalsfinnar, Sverigefinnar eller samer.”

– Nu vet jag att de som sitter i stadshuset just nu kommer bli jätteglada om jag sätter ett kryss i den rutan, men med en annan majoritet kanske man inte alls skulle bli så glad över ett sånt kryss. Alltså, vi slår upp en dörr.

Annons
Annons

Ur Teaterförbundets mångfaldscheck.

Bild 1 av 1

Att söka medel från det offentliga är en sak, men i samma reportage skildras hur kulturbranschen självreglerar sig. När Stina Oscarsson gick igenom manuset till sin senaste pjäs, Stå upp!, om icke-våldsaktivism ihop med ensemblen fick hon i uppdrag att stämma av Svensk Scenkonsts och Teaterförbundets mångfalds- och jämställdhetscheckar. Det är två broschyrer som innehåller ett femtiotal frågor om allt från jämställdhetsplan och policy mot trakasserier till sammansättningen av den personal som ansvarar för teaterns repertoar.

Men också om den enskilda uppsättningen, om huruvida gestaltningen och rollbesättningen är analyserad ur ett genus- respektive normkritiskt perspektiv. Man kan svara ja eller nej på varje fråga.

Exempelvis ska man svara ja eller nej på påståendet: ”Vi har diskuterat huruvida uppsättningen bidrar till att konservera eller utmana rådande normer och föreställningar om människor eller bara visar hur det är. Vi undviker därmed att omedvetet reproducera stereotyper.”

Ur Teaterförbundets mångfaldscheck.
Ur Teaterförbundets mångfaldscheck.

Lars Melin, konstnärlig ledare för teaterregion Väst och den som satt upp Stina Oscarssons pjäs, är den som har gjort användningen av checklistorna obligatorisk. För honom är det självklart att räkna och kvotera. Att staten styr, när inte människor själva beter sig korrekt. Men varför? Melin menar att han som vit man inte kan förstå andra gruppers perspektiv. Därför behövs listorna, eller något motsvarande.

Annons
Annons

Man bör alltid vara vaksam på vilken ideologi, eller värdegrund, som staten kräver att man ska acceptera.

I slutet av mångfaldschecken finns en ordlista där normkritik lyfts fram som metoden man bör använda, till skillnad från tolerans som endast bevarar privilegier, menar man. Tolerans utmanar inte normen, påstås det.
Tolerans är alltså dåligt, men normkritik är bra? Den frågan ställer Mårten Arndtzén till Anna Carlsson, förbundsordförande för Teaterförbundet, som är delansvarig för att ha tagit fram mångfaldschecken.
– Ja, håller du inte med själv?

När makthavare misstänkliggör journalisters motiv, som Anna Carlsson gör här, vet man att de är antingen inte har något bra svar eller att man trampat på en öm tå.

Både Anna Carlsson och Lars Melin är märkbart irriterade av att Arndtzén ens ställer kritiska frågor om deras mångfaldscheckar. De är ju goda! Varför ifrågasätts deras godhet?

Normkritik är besläktat med intersektionalitetsteorin som går ut på att samhället är indelat i olika motsatspar, där den ena parten är överordnad den andra. I toppen finns vita, icke-funktionsnedsatta, heterosexuella män. De anses ha mest makt och anses därför vara ”privilegierade”. De olika normerna, eller maktordningarna, samverkar och korsar varandra. Män förtrycker kvinnor, vita förtrycker icke-vita, icke-funktionsnedsatta förtrycker funktionsnedsatta och heterosexuella förtrycker hbtq-personer. Om det inte är ett medvetet förtryck så är åtminstone normen som skapats kring vita, icke-funktionsnedsatta, heterosexuella och män förtryckande. Detta är ett djupt ideologiskt sätt att se på världen.

Man bör alltid vara vaksam på vilken ideologi, eller värdegrund, som staten kräver att man ska acceptera. Men ibland behöver inte staten ens blanda sig i för att få folk att följa den påbjudna ideologin. Som när hundar har dresserats att gå okopplade vid husses sida. Frågan är vem som främjas av att normkritiken blir norm i Kultursverige.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons