SvD Perfect Guide
Annons

Framtidsspanaren: Vad tar vi med oss från coronaåldern?

Foto: Alamy

Framtidsspanaren John Mellkvist reflekterar över hur livet kommer se ut efter pandemin blåst över.

Text: John Mellkvist - 19 maj 2020

När inget varit sig likt under en längre tid förändras ens perspektiv. Plötsligt ter sig det liv man tidigare levde märkligt. Ens självbild och tillvaro har satts i gungning. Vanans makt har släppt taget en smula – vilket möjliggör verklig förändring. Vissa gamla vanor längtar eller måste vi tillbaka till, medan andra inte får plats i vårt nya liv.

Tre saker har varit särskilt påtagliga när det gäller coronakrisen – utbredningen, hastigheten och genomslaget. Arbetar gör vi, men sedan månader tillbaka utan att ses i verkligheten. Hur har det påverkat oss? Vad saknar vi redan nu och vad har vi lärt oss som vi tar med till nästa normala tillvaro? I en ny undersökning beställd av yrkesnätverket Linkedin, har man tittat närmare på hur vi påverkats av långvarigt distansarbete.

Ungdomsgenerationen Z:s oro har kommit upp i många studier och gäller både den egna framtiden, klimatet och sociala frågor. Denna enkät är inget undantag. I åldersgruppen 16-24 år kände två tredjedelar stress och oro över sina jobb, medan bara en knapp fjärdedel bland de svarande över 55 år kände av jobbrelaterad oro.

Annons
Annons

Hela 70 procent längtar tillbaka till kontoret – men sorry, både chefer och inredare – mest är det kontorssnacket med kollegorna som drar. Men hur okej känns det att sticka in huvudet i kontorslandskap i detta nu? Ungefär hälften skulle känna sig trygga med att gå tillbaka till kontoret redan nu, medan den andra halvan helst stannar hemma ett tag till. Något som stämmer väl med den både segdragna och högljudda debatten om hur vi ska förhålla oss.

En klar majoritet (87 procent) säger sig ha påverkats positivt av tiden de haft kontoret hemma och den största upplevda fördelen (42 procent) är att plötsligt ha fått mer kvalitetstid med familjen. Se där, ett område som många länge haft problem med att balansera upp mot osund karriär- och resultatstress. Inte helt oväntat är det svårigheten att fokusera som flest listar som den största utmaningen med att jobba hemifrån – allra störst är den hos åldersgruppen 25-34 år. Det ska ses utifrån rapporter om hur vår koncentrationsförmåga redan befinner sig på historiskt låga nivåer och när nu dessutom diskhögar och obetalda räkningar, men också promenadväder, lätt får hemarbetarna på andra tankar. Det sista är kanske positivt, eftersom det näst största problemet på listan var ”jag rör på mig mindre”.

Precis som Bill Gates så träffande sagt om framtiden, så har vi en tendens att överskatta den förändring som kommer ske inom de kommande två åren, men underskatta den förändring som kommer ske inom de kommande tio. Just nu haglar det både domedagsprofetior och önsketänkande och den lite mer grå sanningen återfinns som vanligt någonstans däremellan. Så mycket av vår vardag är centrerad kring det faktum att vi är sociala djur. Denna energiform är precis som alla andra dito omöjlig att förstöra, men kan omvandlas i andra former. Eller ... nja, den högsta formen av social kontakt är ganska svår att ersätta. Alla som suttit i månader av Zoom, Skype och Teams vet att det – även när det är som allra bäst – bara är det näst bästa alternativet för en sammankomst.

Så framöver då, kommer vi fortsätta flyga och ha måndagsmöten på kontoret? Jo då, fast med lite mer eftertanke och omtanke. Kramas på gatan? Samma sak där. Alla som får vara med om detta kommer sannolikt gå ut i världen med förstärkta ”soft skills”, som riskmedvetenhet, självledarskap och självdisciplin. Men sannolikt kommer vi – när det blir möjligt igen – uppskatta en kram eller en flygresa som ett barn konsumerade lördagsgodis när det fortfarande bara skedde på lördagar, eller som en semestersvensk som suger i sig den första kräftan en eftermiddag i augusti. Det vill säga med ett stort mått av hängiven närvaro i stunden.

Foto: Alamy

John Mellkvist är PR-konsult och framtidsspanare på Mindmakers PR, och har fått stor uppmärksamhet för sitt arbete med att minska ålderismen.

Annons