Annons

Nanouschka Myrberg Burström:Från brödbyte och silverpenningar till kontantuppror

Kontanter – snart ett minne blott?
Kontanter – snart ett minne blott? Foto: Isabell Höjman/TT

Att lära medeltidens nordbor att använda mynt tog hundratals år. Nu står vi först i kön till det kontantlösa samhället, vilket lär få oanade konsekvenser för vår relation till pengar – och varandra.

Under strecket
Publicerad

Vid årsskiftet trädde flera nya lagar i kraft. En av dem ska säkerställa medborgarnas rätt och möjligheter att använda kontanter genom att ålägga större banker att tillhandahålla kontanter och maskiner för uttag och insättning. Förvånande, kan tyckas, att staten lägger sig i privata företags kundservice. Men banker är inte vilka företag som helst. Utan möjligheter att betala för oss kommer vi inte långt, vare sig i stora och livsavgörande affärer eller i små vardagliga som att gå på kafé, ge en slant till barnbarnet eller betala månadsräkningarna. Pengar genomsyrar våra liv, och kontanter genomsyrar pengaväsendet.

Under många år har ”pengar” för de flesta inneburit en daglig kontakt med mynt och sedlar. I ett historiskt perspektiv har det skett en gradvis övergång från en ekonomi uppbyggd kring byten av varor via standardiserade värdemätare (som silver, bröd eller tyg) till användning av egna och andras mynt samt så småningom till ett alltmer raffinerat banksystem med växlar, lån, sedlar och checkar. Skandinavien genomgick denna ekonomiska omvandling, kallad monetarisering, under några hundra år med början på 1000-talet. Då hade mynt – metallbitar med standardiserat värde som garanteras av en viss utgivare – redan använts länge i andra delar av Europa och i Kina. De allra äldsta mynten tillskrivs den stenrike kung Krösus i Lydien och präglades i mitten av 600-talet f Kr. Därefter spreds den praktiska uppfinningen snabbt, särskilt i områden med högt utvecklad administration såsom antikens Grekland och romarriket. Först när mynt används brett inom ett område, det vill säga används inom alla sociala skikt och för alla typer av transaktioner, anses området vara monetariserat.

Annons
Annons

Monetarisering är inte samma sak som myntanvändning eller som egen myntutgivning, även om dessa ofta följs åt. Men i många områden, som Norden, användes mynt långt tidigare än monetariseringen, genom att andra områdens mynt – från exempelvis romarriket eller Kalifatet – brukades som betalningsmedel efter metallvärde. Det finns också ofta tidiga försök med myntning, som inte riktigt tog fart och fick insteg i samhället. I Skandinavien förekom sådana försök i södra Danmark under perioden strax före vikingatiden. Men först under 1000- och 1100-talen blev den skandinaviska myntningen mer kontinuerlig. Därefter tog det således ytterligare flera hundra år innan mynt togs i bruk som betalningsmedel på modernt vis och på alla samhällsnivåer.

De senaste decennierna har Nordens monetarisering utforskats av ekonomhistoriker och numismatiker (mynt- och penninghistoriker) som vill förstå och tidfästa processen. Arkeologer har en central roll i forskningen, eftersom ett av de viktigaste källmaterialen är fysiska lämningar i form av mynt. Mynt hittas i gravar och skattfynd, på boplatser och bytomter, i städer och på marknadsplatser, och inte minst under kyrkgolven. Genom att kartlägga antal mynt, dateringar och typer, samt i vilka fysiska och sociala sammanhang mynten uppträder, har en bild börjat träda fram som inte hade kunnat tecknas utifrån det sparsamma medeltida skriftliga källmaterialet. När textkällor finns, bekymrar de sig heller sällan om vardagligt myntbruk, utan berör främst strategiska förändringar och elitens transaktioner. 

Annons
Annons

Utifrån myntfynden kan det konstateras att de nordiska samhällena i huvudsak var monetariserade runt år 1250 (Finland dock något senare), men att variationen var stor mellan olika områden och samhällsgrupper. Under hela tiden, och fram till idag, har naturaprodukter och olika typer av icke-fysiska transaktioner fortsatt att spela stor roll vid sidan av mynt och sedlar. Sverige var också tidigt ute med att introducera sedlar (1660-talet) vilka representerar en ytterligare abstraktionsnivå jämfört med mynt, eftersom de lösgörs från förväntningen att objektet självt ska ha ett materiellt värde.

När ett område monetariseras krävs en mental förändring: ett abstrakt tänkande och ett förtroende som kräver tid för att utvecklas. Det måste till exempel accepteras som en grundläggande förutsättning att en metallbit kan bytas mot vad som helst. Det krävs en viss matematik för att räkna om varors och tjänsters värden, eller olika valutor och valörer. Det måste finnas en institution som garanterar myntens, sedlarnas och valutans värden. Sådana institutioner har ofta varit monarker, ärkebiskopar och städer men även enskilda banker och ibland upprorsmakare. Dessa har kunnat använda betalningsmedlen som ett sätt att kontrollera samhällets och individers ekonomi och fått inkomster genom inväxlingar och beskattningar. Användarna har kunnat påverka processen, till exempel genom att rata vissa mynttyper, själva testa deras metallhalt, eller undvika sedlar som utgivits av mindre solida banker.

I inget annat land har kontantanvändningen minskat i samma omfattning som i Sverige.

Annons
Annons

I Skandinavien var kungamaktens och kyrkans skatteupptag centrala faktorer bakom införandet av mynt, även om de nya betalningsmedlen naturligtvis även underlättade för handeln. Intressant nog förefaller den nya religionen, kristendomen, inte bara ha fört med sig en skriftkultur till Norden utan även ha varit en av de viktigaste motorerna för myntanvändning. Utöver användning för kyrkliga skatter återfinns i kyrkorna tusentals mynt som tappats i samband med offer på altare, vid relikskrin, hostior (oblataskar) och helgonbilder, samt vid kollekt och köp av ljus. Myntens utformning speglar detta genom sitt bildspråk och sina inskriptioner som ofta tydligt anspelar på kristna bilder och uttryck.

Eftersom utgivaren väljer hur den vill uppfattas och vilket budskap som ska förmedlas möter vi även estetiska, historiska och ideologiska aspekter av ett samhälle varje gång vi ser ett mynt eller en sedel. Religiösa och mytologiska bilder samsas där med kungavapen och härskarporträtt, och har i senare tid följts av andra symboler såsom eurosedlarnas broar och monument eller de svenska sedlarnas kulturikoner. Vi kan fundera över värderingen av olika fenomen (vem och vad avbildas på lägsta eller högsta valör?) eller varför en härskare väljer att framställa sig på ett visst sätt vid en viss tidpunkt. 

Mynt och sedlar har en grundläggande ekonomisk funktion. I denna roll är de praktiska, enkelt greppbara både fysiskt och intellektuellt. Barns lek med låtsaspengar är rolig och social, men introducerar dem också till enkel matematik och hushållsekonomi. Förståelsen kan överföras till vuxenlivets ekonomi med allt ökande komplexitet och abstraktionsnivå. Utan de fysiska föremålen blir det genast svårare att greppa grunderna. För att underlätta vår förståelse av olika fenomen i den digitala världen används därför ofta design som imiterar föremål från vår fysiska verklighet, exempelvis mynt eller karameller för spelpoäng. Detta fungerar så länge vi förstår vad symbolerna representerar.

Annons
Annons

Under rubriken ”Hej då, kontanter!” lyfter DN Ekonomi (27/12 2019) fram minskad användning av kontanter som en av 2010-talets mest karaktäristiska processer. Utvecklingen drivs på av att en del av sällanköpshandeln slutat ta emot kontanter samt ett avtagande intresse från bankernas sida att tillhandahålla service för kontantuttag och insättning. Nya betalningslösningar, såsom Swish, kompletterar användningen av betal- och kreditkort. ”Landet lagom” är här, som på många andra sätt, världens mest extrema – i inget annat land har kontantanvändningen minskat i samma omfattning som i Sverige.

Det har hittills hörts en mycket begränsad offentlig diskussion kring vem eller vad utvecklingen mot ett kontantlöst samhälle främst skulle gynna. Att utvecklingen går så snabbt att stora delar av samhället och medborgarna inte hinner med eller klarar av omställningen har däremot lyfts fram, exempelvis av nätverket Kontantupproret. Användarna tar snabbt till sig de delar som upplevs som praktiska, som att bara nudda betalstationen med kortet eller skicka småsummor med mobiltelefonen. Men en växande rörelse påtalar också de problem som utvecklingen för med sig. Särskilt tydligt är detta för vissa grupper såsom äldre, nyanlända eller funktionshindrade som inte klarar av eller har tillgång till de digitala lösningarna. Men även för andra kan det kontantlösa samhället ge upphov till komplikationer. Det kan till exempel gälla integritetsfrågor, bedrägerier och akuta svårigheter att komma åt sina pengar i händelse av it-problem hos banken.

Annons
Annons

Många av de aktuella frågorna kring ekonomi och penningväsende berör punkter som är välkända sedan mer än tusen år.

Liksom en gång monetariseringen var beroende av användarnas förtroende för myntens kvalité och utgivarens förmåga att garantera deras värde, kräver dagens digitala ekonomi tillit till utgivarnas förmåga att leverera säkra och stabila lösningar. Det faller ett nytt ansvar på individen att ta reda på vilka banker som har goda it-lösningar och som erbjuder säkra och samtidigt smidiga betalningssätt. En nog så svår bedömning. Hur vet vi vad vi ska titta efter och vem vi ska lita på? Man påminns om drömmaren Robert i Vilhelm Mobergs romanserie ”Utvandrarna”, som dör utblottad efter att ha accepterat betalning i ”wildcat money” – amerikanska privatbanksedlar utan täckning – delvis därför att han tyckte om deras smeknamn.

Vikingar undersökte mynt genom att väga, hacka i dem och bedöma deras utseende. På liknande sätt måste vi idag själva undersöka sedlars och mynts äkthet utifrån deras fysiska egenskaper. Detta låter sig inte göras med elektroniska pengar och det finns därför många frågetecken inför framtiden. Många av de aktuella frågorna kring ekonomi och penningväsende berör punkter som är välkända sedan mer än tusen år.

Mynt, naturabetalningar, bank- och kreditväsende har levt parallellt i Eurasien i 2 500 år, i Sverige i cirka 1 000 år. Den process som skedde med monetariseringen under tidig medeltid, när nordborna lärde sig använda standardiserade valutor och betalningsmedel kopplade till förtroendet för en utgivare, tog flera hundra år att genomföra. Idag, i ett ekonomiskt betydligt mer avancerat samhälle, befinner vi oss i en experimentell process med att eventuellt avveckla fysiska betalningsmedel som kanske genomförs på bara ett par årtionden – en veritabel revolution som kan äga rum bara om medborgarnas tillit och människors mentala och fysiska förmågor så tillåter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons