Sousan och Mohammed med funktionshindrade sonen Eslam är äntligen i säkerhet i schweiziska Lausanne. Men oron fortsätter att gnaga. Varje dag talar de de med släktingar i Ghouta, och tvingas lyssna till det dånande bombregnet.
Sousan och Mohammed med funktionshindrade sonen Eslam är äntligen i säkerhet i schweiziska Lausanne. Men oron fortsätter att gnaga. Varje dag talar de de med släktingar i Ghouta, och tvingas lyssna till det dånande bombregnet. Foto: Mark Henley

Från slakthuset till en centimeter från döden

Det är en osannolik resa för en familj med dubbla tragedier. Ena stunden är vi nere i källaren i östra Ghouta under smattrande bombregn. Nästa på intensiven i Schweiz med blodpropp.

SvD tillbringade en dramatisk dag med familjen Shakra som flytt från östra Ghouta med två gravt funktionshindrade söner till säkerheten i Schweiz.

Publicerad

LAUSANNE Kontrasten är knivskarp redan i trappuppgången. På en tavla sitter reglementet uppspikat. Blommor på balkongen som kan ”störa grannarna” är förbjudet, vattenkranar bör stängas av ”försiktigt”, radio får bara ”användas med måtta” och musik är förbjudet efter 22.00. Ett särskilt anslag förbjuder att släppa in katter från gatan.

Möjligen är reglerna begripliga här i välordnade Schweiz. Men på väg uppför trappan till familjen Shakra som flytt östra Ghouta och nu lever i schweiziska Lausanne, ter de sig lätt absurda. Fast å andra sidan är det kanske sådan ordning och reda som skapar en trygg vardag i deras sönderslagna liv.

– Lugnet och säkerheten här i Schweiz är fantastisk. Här har vi fått chans till ett nytt liv. Både vi och våra barn hade gått under i Ghouta, 43-årige Mohammed.

Dagen innan fick Sousan det tragiska beskedet att hennes 30-åriga kusin dödats av en bombattack på sin gata i östra Ghouta. ”Han hade bara klivit upp ur skyddskällaren en stund för att få en gnutta frisk luft”.
Dagen innan fick Sousan det tragiska beskedet att hennes 30-åriga kusin dödats av en bombattack på sin gata i östra Ghouta. ”Han hade bara klivit upp ur skyddskällaren en stund för att få en gnutta frisk luft”. Foto: Mark Henley

Familjen Shakra har gått igenom svårigheter som drabbar få här i världen.

Han och 33-åriga hustrun Sousan tar emot med öppna armar i den lilla lägenheten på tre rum och kök, trots att vi inte känner varandra. Sousan bjuder på vaniljkräm med pistagenötter i glasskålar, och ställer fram fat med mandlar och russin. Sonen Eslam rullar runt på golvet och gnyr glatt. Allt andas lugn.

Fast lugn är det sista som präglat deras liv.

Familjen Shakra har gått igenom svårigheter som drabbar få här i världen. Egentligen började bekymren för 15 år sedan, flera år innan kriget bröt ut i Syrien. När sonen Yamen föddes upptäcktes att han hade en missbildning i hjärnan, och led av den ärftliga sjukdomen Joubert syndrom. Yamen kan inte kan röra sig normalt eller prata, är utvecklingsstörd, har andningssvårigheter, nedsatt syn och njurar som inte fungerar. En allvarlig funktionsnedsättning.

Annons
Det är inte bara dödandet i Ghouta och resten av Syrien som oroar familjen Shakra. De funktionshindrade sönerna Elsam och Yamen har ofta hälsoproblem och måste noga övervakas då de inte kan tala själva eller röra sig normalt.
Det är inte bara dödandet i Ghouta och resten av Syrien som oroar familjen Shakra. De funktionshindrade sönerna Elsam och Yamen har ofta hälsoproblem och måste noga övervakas då de inte kan tala själva eller röra sig normalt. Foto: Mark Henley

Ändå lyckades Sousan och Mohammed ge honom ett drägligt liv hemma i östra Ghouta. Sedan föddes andra sonen, Eslam. Även han upptäcktes lida av samma genetiska skada, och familjens uppförsbacke blev ännu brantare.

– Jag och min fru är ju kusiner. Det är vanligt att släktingar gifter sig i Syrien. Men därför är det också vanligt att deras barn har genetiska skador, konstaterar Mohammed.

Ungefär samtidigt utbröt kriget i Syrien. Nästan från första stund belägrades området östra Ghouta. Familjen Shakra insåg snabbt att de måste fly för sönernas skull, särskilt Yamen behövde vård eftersom njurarna börjat svikta.

– Vi lyckades ta oss ut innan de värsta striderna började. Men det var inget enkelt beslut att lämna vårt fina hem, berättar Sousan.

Annons
1/2

Före kriget – familjens sommarstuga på landet utanför Ghouta. ”Dit brukade vi åka för att bada och slappna av under helgerna, det var ett paradis”, säger Sousan.

Foto: Privat
2/2

Efter bombingarna – sommarhuset ligger i spillror och poolen är ett minne blott. Mohammed och Sousan tror att de aldrig kommer att kunna resa tillbaka dit.

Foto: Privat

Det blev en mardrömsflykt över halva Mellanöstern och Europa, med Yamen stapplande eller i rullstol och Eslam på ryggen.

Det blev en mardrömsflykt över halva Mellanöstern och Europa, med Yamen stapplande eller i rullstol och Eslam på ryggen. Från Syrien tog de sig först till Saudiarabien och därifrån med flyg till Turkiet. I Istanbul greps de och sattes i häkte under en natt.

– Vi fick sova på träbord och fick inget att äta. Det var otäckt. Men dagen efter släpptes vi, berättar Sousan.

De satte sikte på Izmir på Turkiets västkust, och människosmugglare som skulle hjälpa dem över Egeiska havet till Grekland. Efter flera nätters väntan var det deras tur – sedan de betalat 4 000 dollar.

– En vidrig resa mitt i vintern. Båten var överfull och Yamen hamnade längst bak. De andra flyktingarna satte sig ovanpå honom. Hela natten. När vi kom fram till ön Samos svimmade han. Eslam grät hela vägen och var förvirrad, berättar Sousan.

Resan från Ghouta genom halva Mellanöstern och Europa till fots och i rullstol var osannolikt tuff. Nu är familjen Shakra äntligen i säkerhet i Schweiz. Men oron för sönerna fortsätter, båda lider av en svår genetisk sjukdom och måste ha hjälp med nästan allt.
Resan från Ghouta genom halva Mellanöstern och Europa till fots och i rullstol var osannolikt tuff. Nu är familjen Shakra äntligen i säkerhet i Schweiz. Men oron för sönerna fortsätter, båda lider av en svår genetisk sjukdom och måste ha hjälp med nästan allt. Foto: Mark Henley
Annons

Trots sönernas hotande kollaps tog de sig vidare med båt till grekiska fastlandet och sedan buss från Aten norrut. På något mirakulöst sätt lyckades Sousan och Mohammed sedan korsa sex länder med sina två funktionshindrade pojkar innan de nådde Schweiz. Makedonien, Serbien, Kroatien, Slovenien, Österrike och Tyskland. Sönerna bars, stöttades, kördes i rullstol, forslades i bussar och bilar.

Det är nästan ofattbart.

– Det var hemskt men det gick. Jag vet inte hur. Ibland hjälpte Röda korset oss med bilar och kläder, ibland andra flyktingar eller människor längs vägen. De såg ju att vi behövde hjälp med Yamen och Eslam.

En bror hann aldrig ut; han dödades i ett bombanfall och sonen torterades till döds i fängelse.

I början av 2016 fick familjen till sist humanitärt uppehållstillstånd i Schweiz. Under tiden har nästan alla deras släktingar också flytt Ghouta. En bror är i Luxemburg, en annan i Tyskland, en syster och bror bor i Sverige och föräldrarna är i Turkiet. En bror hann aldrig ut; han dödades i ett bombanfall och sonen torterades till döds i fängelse.

Annons

– Hela vårt kvarter i Ghouta är sönderbombat och nerbränt. Titta på denna video, där är vårt hus, säger Sousan och visar svartbrända husspillror vid en gata full med krossad betong.

Hennes ögon blir med ens ledsna. Men så blickar hon ut genom fönstret, mot Genèvesjön som glittrar i fjärran, och spricker upp i ett leende.

– Fast här har vi det bra. Måtte vi bara få stanna, för pojkarnas skull.

– Yamen har just genomgått en njurtransplantation, efter flera månader med dialys. Han behöver mycket mediciner i framtiden. Det är tungt, konstaterar hon.

Då ringer telefonen.

Den fina lägenheten hemma i östra Ghouta finns inte mer. Hela kvartalet är sönderbombat och alla har flytt. Sousan tittar med sorgsna ögon på förödelsen på en bild hon fått från släktingar som är kvar i skärselden.
Den fina lägenheten hemma i östra Ghouta finns inte mer. Hela kvartalet är sönderbombat och alla har flytt. Sousan tittar med sorgsna ögon på förödelsen på en bild hon fått från släktingar som är kvar i skärselden. Foto: Mark Henley

Han klev upp ur källaren under ett kort ögonblick för att få en gnutta frisk luft. Just då föll en bomb på gatan.

Ett stråk av oro drar genom rummet. Samtalet är från östra Ghouta, och både Sousan och Mohammed stelnar liksom till. Inte undra på. Visserligen talar de med förtvivlade släktingar i Ghouta via WhatsApp varje dag, men gårdagens samtal var ovanligt smärtsamt. De fick veta att Sousans kusin dödats.

Annons

– Han klev upp ur källaren under ett kort ögonblick för att få en gnutta frisk luft. Just då föll en bomb på gatan. Han blev bara 20 år, säger Sousan och visar en bild i mobilen på en leende man i röd skjorta.

Här myllrade det av folk och marknadsstånd med grönsaker före kriget. Nu har kvarteret förvandlats till ett sönderbränt inferno och spökstad.
Här myllrade det av folk och marknadsstånd med grönsaker före kriget. Nu har kvarteret förvandlats till ett sönderbränt inferno och spökstad.

Denna gång ringer en annan kusin, 46-årige revisorn Ahmed. Han sitter nere i en jordkällare i östra Ghouta tillsammans med sin hustru och sex barn, och bävar för att nästa bomb ska ända deras liv. De har inte sett dagsljuset på två veckor, och barnen skriker av hunger, säger han.

– Barnen är som gående skelett. Vi har bara lite bröd och vatten. Inga mediciner, bara plåster. Det finns människor som vill ge blod här i Ghouta, men det finns inte ens blodpåsar.

– Fast värst är skräcken. Nästa gång det smäller, då är det slut. De har bombat 14 gånger i dag, säger Ahmed med tunn röst.

Annons
”Inte fler dåliga nyheter”. Sousan och Mohammed bävar när telefonen ringer från Ghouta. Dagen innan dödades hennes kusin. Denna gång är den kusinen Ahmed som ringer från en jordkällare.
”Inte fler dåliga nyheter”. Sousan och Mohammed bävar när telefonen ringer från Ghouta. Dagen innan dödades hennes kusin. Denna gång är den kusinen Ahmed som ringer från en jordkällare. Foto: Mark Henley

Samtalet är något av det mest fasaväckande jag hört. I över en timme talar vi med Ahmed i källaren medan bomberna faller i bakgrunden. Plötsliga dån följda av massiva brak. Aggressivt smattrande av beskjutning. Häftiga explosioner. Förtvivlade skrik och dånande tystnad. Linjen bryts, och kommer tillbaka.

Hans röst säger egentligen allt. Den är outsägligt trött, kraftlös och fylld av ångest.

– Det var nära, säger Ahmed efter en kraftig explosion som följts av kompakt tystnad.

Hans röst säger egentligen allt. Den är outsägligt trött, kraftlös och fylld av ångest. Rösten hos en människa som efter åtta års krig nu sitter instängd i en jordfylld källare under hällande bombregn utan chans att ta sig därifrån. Det fysiska lidandet i Syrien är stort, men lika allvarligt är traumatiseringen.

Annons

Vissa uppgifter tyder på att rebellerna i östra Ghouta hindrar människor från att lämna området. De håller civila kvar som mänskliga sköldar. Vad säger Ahmed om det?

– Nej, njae. Min familj har i alla fall aldrig tänkt tanken att lämna Ghouta. Vart skulle vi ta vägen?

– Förut fanns tunnlar där vi kunde ta oss ut. Men nästan alla har hittats och förstörts. Nu finns ingen väg ut. Även om en korridor skulle öppnas vågar vi oss inte över till andra sidan. Ingen litar på regimen. De kommer att föra bort oss och döda oss.

– Jag dör hellre här i källaren av en bomb än skjuts ihjäl på gatan två kilometer bort, på andra sidan.

Efter reklamen visas:
Från Ghouta till cm från döden i Schweiz

Vi vill bara att ni stoppar krigsmaskinen. Stoppa den nu.

Det brakar till av ännu en bombattack, och internetuppkopplingen kapas. Vi ringer upp, men kommer inte fram. Efter en lång stund ringer Ahmed upp igen och snubblar nästan över orden.

– Jag vill bara säga en sak till er därute i världen. Vi vill inte ha pengar, mat eller mediciner. Vi vill bara att ni stoppar krigsmaskinen. Stoppa den nu.

– Glöm inte oss i Ghouta, Snälla, glöm oss inte.

Annons

Där tar samtalet slut.

Långt från bomberna i Ghouta – och ändå i livsfara. Den 15-årige funktionshindrade sonen Yamen hamnar plötsligt på sjukhus med blodpropp efter njurtransplantationen. Han är en centimeter från döden, säger läkaren. Men i Schweiz finns i alla fall sjukvård och mediciner – till skillnad från Ghouta.
Långt från bomberna i Ghouta – och ändå i livsfara. Den 15-årige funktionshindrade sonen Yamen hamnar plötsligt på sjukhus med blodpropp efter njurtransplantationen. Han är en centimeter från döden, säger läkaren. Men i Schweiz finns i alla fall sjukvård och mediciner – till skillnad från Ghouta. Foto: Mark Henley

Då sker nästa drama. Som om Sousan och Mohammed inte har tillräckligt med tragik i sina liv. Yamen har fått plötslig smärta i höger lår. Det strålar upp mot höger sida av magen, där han fått nya njuren för tre veckor sedan efter att de två andra slutat fungera.

Efter en stunds avvaktan bestämmer Sousan och Mohammed att Yamen nog måste till sjukhuset. Smärtan verkar ha funnits i flera dagar. Men eftersom Yamen inte kan prata är det svårt att förstå hur ont han har. Nu tycks det vara akut. Smärtan blir viktigare än allt som händer i östra Ghouta.

En centimeter till och njuren skulle sprängas sönder och Yamen dö.

I taxi åker Yamen till universitetssjukhuset, och förs direkt till intensiven för blixtsnabb undersökning. Läkarna upptäcker att han har en blodpropp i benet. Den har rört sig uppåt och är bara en centimeter från den nya njuren.

– En centimeter till och njuren skulle sprängas sönder och Yamen dö, konstaterar läkaren som själv verkar skakad.

Sousan och Mohammed är helt slutkörda där vi står utanför Yamens sjukrum sent på kvällen flera timmar senare. Vi väntar på att sjuksköterskorna ska ge honom injektioner med blodförtunnande medel. Två gånger per dag i minst tre månader, får de veta. Fast först blir han kvar på sjukhuset en tid. Det gäller också att se till att den nya njuren inte stöts bort.

Mohammed är påtagligt blek när vi till sist får komma in till Yamen som är förvånansvärt pigg. Han vill till och med sätta sig upp i sängen och äta lite.

– Vilken otrolig tur vi hade. En centimeter från döden. Jag är alldeles knäsvag, säger Mohammed.

Han tillägger att hade allt detta hänt i Syrien hade Yamen inte levt nu. Här finns i alla fall läkare, mediciner och sjukhus. Det finns inte i Ghouta eller i Ahmeds källare.

Dagen innan fick Sousan det tragiska beskedet att hennes 30-åriga kusin dödats av en bombattack på sin gata i östra Ghouta. ”Han hade bara klivit upp ur skyddskällaren en stund för att få en gnutta frisk luft”.

Foto: Mark Henley Bild 1 av 9

Det är inte bara dödandet i Ghouta och resten av Syrien som oroar familjen Shakra. De funktionshindrade sönerna Elsam och Yamen har ofta hälsoproblem och måste noga övervakas då de inte kan tala själva eller röra sig normalt.

Foto: Mark Henley Bild 2 av 9

Före kriget – familjens sommarstuga på landet utanför Ghouta. ”Dit brukade vi åka för att bada och slappna av under helgerna, det var ett paradis”, säger Sousan.

Foto: Privat Bild 3 av 9

Efter bombingarna – sommarhuset ligger i spillror och poolen är ett minne blott. Mohammed och Sousan tror att de aldrig kommer att kunna resa tillbaka dit.

Foto: Privat Bild 4 av 9

Resan från Ghouta genom halva Mellanöstern och Europa till fots och i rullstol var osannolikt tuff. Nu är familjen Shakra äntligen i säkerhet i Schweiz. Men oron för sönerna fortsätter, båda lider av en svår genetisk sjukdom och måste ha hjälp med nästan allt.

Foto: Mark Henley Bild 5 av 9

Den fina lägenheten hemma i östra Ghouta finns inte mer. Hela kvartalet är sönderbombat och alla har flytt. Sousan tittar med sorgsna ögon på förödelsen på en bild hon fått från släktingar som är kvar i skärselden.

Foto: Mark Henley Bild 6 av 9

Här myllrade det av folk och marknadsstånd med grönsaker före kriget. Nu har kvarteret förvandlats till ett sönderbränt inferno och spökstad.

Bild 7 av 9

”Inte fler dåliga nyheter”. Sousan och Mohammed bävar när telefonen ringer från Ghouta. Dagen innan dödades hennes kusin. Denna gång är den kusinen Ahmed som ringer från en jordkällare.

Foto: Mark Henley Bild 8 av 9

Långt från bomberna i Ghouta – och ändå i livsfara. Den 15-årige funktionshindrade sonen Yamen hamnar plötsligt på sjukhus med blodpropp efter njurtransplantationen. Han är en centimeter från döden, säger läkaren. Men i Schweiz finns i alla fall sjukvård och mediciner – till skillnad från Ghouta.

Foto: Mark Henley Bild 9 av 9