Annons

Frankrike allt viktigare i försvarssamarbetet

Elin Schiffer och Calle Håkansson, om att förstärkt samarbete både är nödvändigt och efterlängtat för att Sverige ska åtnjuta större inflytande i europeisk försvars- och säkerhetspolitik.

Under strecket
Publicerad

En gemensam deklaration om samarbete tyder på att Sverige sakta börjar förändra synen på europeisk försvarspolitik.

Foto: Michel Euler/TT Bild 1 av 1

En gemensam deklaration om samarbete tyder på att Sverige sakta börjar förändra synen på europeisk försvarspolitik.

Foto: Michel Euler/TT Bild 1 av 1
En gemensam deklaration om samarbete tyder på att Sverige sakta börjar förändra synen på europeisk försvarspolitik.
En gemensam deklaration om samarbete tyder på att Sverige sakta börjar förändra synen på europeisk försvarspolitik. Foto: Michel Euler/TT

Den 20 september möttes försvarsministrarna för medlemmarna i det franskledda European Intervention Initiative (EI2) i Hilversum, Nederländerna. På mötet välkomnades Norge och Sverige i den exklusiva kretsen av numera 12 europeiska länder som den franske presidenten Emmanuel Macron vill fördjupa de säkerhetspolitiska relationerna mellan.

I motsats till namnet så är inte EI2 främst fokuserat på militära interventioner, utan huvudsyftet med det franskledda initiativet är att skapa en gemensam ”strategisk kultur” och främja en gemensam lägesbild kring det säkerhetspolitiska läget i världen.

Sverige ställde sig länge tveksamma till initiativet – framförallt eftersom man ansåg att mellanstatliga ”koalitioner av villiga” initiativ kunde påverka sammanhållningen inom EU negativt. Det svenska beslutet att till slut söka medlemskap är dock inte överraskande eftersom Sverige historiskt sett har haft ett tätt och nära samarbete med Frankrike inom fler olika krishanteringsinsatser. Likaså är flera av Sveriges viktigaste samarbetspartners, så som Storbritannien, Finland och Danmark, redan med i samarbetet.

Annons
Annons

I ljuset av ett stundande Brexit och det försämrade omvärldsläget är ett förstärkt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbetet med Frankrike också både viktigt och nödvändigt. Vidare har Sverige också genom deltagande i det Brittiskledda Joint Expeditionary Force (JEF) och det tyskledda Framework Nations Concept (FNC) redan förstärkt sitt säkerhetspolitiska samarbete med de andra två E3-länderna – Tyskland och Storbritannien.

När statsminister Stefan Löfven i början av juni 2019 besökte president Macron var försvars- och säkerhetspolitiken också ett centralt politikområde i diskussionerna. Undertecknandet av en gemensam deklaration om samarbete i europeiska frågor kan ses som ett tecken på hur Sverige sakta börjat förändra sin inställning till europeisk försvars- och säkerhetspolitik. Försvarsberedningen slutrapport Värnkraft tydliggjorde likaså att:

’’det europeiska försvarssamarbetet befinner sig i en formativ fas […] och att det är av stor betydelse att EU:s förmåga att agera stärks och att Sverige mer aktivt påverkar dess vidare utveckling.’’

I juni utsågs även Ursula Von der Leyen till EU-kommissionens ordförande, vilket talar för att EU:s försvars- och säkerhetspolitiska utveckling kommer fortsätta även under nästa mandatperiod. Von der Leyen har länge varit en förespråkare av ökat europeisk försvars- och säkerhetspolitiskt samarbete och inom nästa Kommission etableras ett Generaldirektorat (DG) med ansvar för försvarsindustri och rymdfrågor under den franska kommissionären Sylvie Goulard. Således kan vi förvänta oss att EU-kommissionen kommer fortsätta att ta en aktiv roll inom europeisk försvars- och säkerhetspolitik framöver.

Annons
Annons

Denna utveckling har Sverige inte varit odelat positiv till, utan har sett med oro på Kommissionens växande roll samt varit orolig för eventuella problem vad gäller möjligheten att samarbeta med icke-EU länder framöver. Det är dock genom ett aktivt engagemang, och inte genom uttryck av oro, som Sverige kan vara med och påverka inriktningen på en allt mer omfattande europeisk försvarsdimension.

Att en viss svensk förflyttning i fråga om Europeisk utrikes- och säkerhetspolitik redan har skett tydliggjordes när försvarsminister Peter Hultqvist och (dåvarande) utrikesminister Margot Wallström i våras skrev en debattartikel där de argumenterade för att:

’’EU:s säkerhets- och försvarssamarbete ska bidra till att unionen kan genomföra hela spektrat av civila och militära krishanteringsinsatser, även de mest krävande […] med våra partners när det är möjligt, och på egen hand om det är nödvändigt.”

Detta innebär att Sverige närmar sig den allmänt rådande definitionen av Europeisk Strategisk Autonomi, ett koncept som Sverige länge varit obekvämt och återhållsamt till. Ett osäkrare omvärldsläge, med ett aggressivt Ryssland i vårt närområde, med Storbritanniens förväntade utträdde ur EU, med en impulsivare amerikansk administration samt med ett Kina med allt större maktambitioner innebär dock att ett aktivare svenskt deltagande inom europeiskt säkerhets- och försvarspolitik är nödvändigt.

Förutom en mer aktiv svensk position inom EU-samarbetet är ett förstärkt försvars- och säkerhetspolitiskt samarbetet med Europas största länder nödvändigt för att säkerhetssituationen i Östersjön ska tas i beaktande i framtida diskussioner om Europas största utmaningar. Enligt en undersökning från 2018 gjord av tankesmedjan ECFR är Sverige det nionde mest inflytelserika landet i EU, men i utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska frågor är Frankrike, Tyskland och Storbritannien de som åtnjuter mest inflytande.

Därför är det av stor vikt att Sverige aktivt deltar i initiativ som tas både innanför och utanför EU-ramarna, eftersom det ökar Sveriges chanser att vara med och utforma hur framtidens europeiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbete ser ut.

Således är det svenska deltagande i EI2 positivt och efterlängtat, då det möjliggör för långsiktigt svenskt inflytande i de stora frågorna som Europa står inför.

ELIN SCHIFFER är projektassistent vid Atlantic Council:s Future Europe Initiative.

CALLE HÅKANSSON är associerad medarbetare vid Utrikespolitiska Institutet & doktorand vid Malmö Universitet.

Läs mer om Europeiskt försvarssamarbete och Sverige här och här.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons