Annons

Dancing forwardFransk afton blickar bakåt snarare än framåt

Daria Ivanova och Anton Valdbauer i det nya verket ”Je t'attends, je t'attends, je t'attends” i koreografi av Jérémie Bélingard. Det ingår i Kungliga Balettens dubbelkväll ” Dancing forward”.
Daria Ivanova och Anton Valdbauer i det nya verket ”Je t'attends, je t'attends, je t'attends” i koreografi av Jérémie Bélingard. Det ingår i Kungliga Balettens dubbelkväll ” Dancing forward”. Foto: Markus Gårder

Serge Lifars vita svit är danshistoria med viss elegans och humor, men Jérémie Bélingards nya verk är ingen konstnärlig framgång.

Under strecket
Publicerad

Kungliga Baletten i ”Suite en blanc” en koreografi av Serge Lifar från 1943.

Foto: Markus GårderBild 1 av 1

Dancing forward

Genre
Dans
Medverkande
Kungliga Baletten, Kungliga Hovkapellet
Var
Kungliga Operan

Verk: ”Suite en blanc”. Koreografi: Serge Lifar. Musik: Edouard Lalo. Kostym: Maurice Moulène. Ljus: François Saint-Cyr. ”Je t´attends, je t´attends, je t´attends”. Koreografi: Jérémie Bélingard. Musik: Vacarme / Gaspar Claus, Christelle Lassort, Carla Pallone. Scenografi, kostym: Blanca Miró. Ljus: Erik Berglund. Dirigent: Philippe Béran

Kungliga Balettens franske chef Nicolas Le Riche bjuder på en fransk afton med två verk som har en del gemensamt men ändå utgör kontraster. Legendariske Serge Lifar – född i Kiev 1905, död i Lausanne 1986 – var en av 1900-talets mest uppburna dansare och mångårig chef för Parisoperans balett. Han lyfte ensemblen till nya kvalitativa höjder som än idag genererar en nationalbalett i världsklass. Lifar var en danseur noble som brann för klassisk balett, gärna i Balanchines abstrakta, neoklassiska anda. Ett av hans mest kända verk i genren är ”Suite en blanc” från 1943 som först nu får sin Stockholmspremiär.

Lifars enaktare är strukturerad i kapitel med rubriker som ”Siesta”, ”Cigarett” och ”Mazurka”. Allt går i bländande vitt: tutuer, trikåer och tåskor. Stilen är tekniskt krävande, rörelserna färgas av Eduardo Lalos insmickrande musik. Tonen är påtagligt romantisk, genomsyrad av en särpräglad estetik som François Saint-Cyr kongenialt speglar i sin ljussättning. Koreografins linjespel präglas av elegans och precision.

Annons
Annons

Kungliga Baletten i ”Suite en blanc” en koreografi av Serge Lifar från 1943.

Foto: Markus GårderBild 1 av 1

Genren är säkert okänd mark för många av dansarna; det var länge sedan Kungliga Baletten hade Balanchine på repertoaren och många är nya i ensemblen. Med tanke på detta är resultatet ganska gott, även om allt ännu inte sitter som det ska. Man måste våga spela ut sitt temperament och ta kontakt med publiken. Några solister som sticker ut är Haruka Sassa, Kisa Nakashima, Calum Lowden och Dmitry Zagrebin i ”Mazurka”.

Uppsättningen tar väl vara på inslagen av humor – som i en duett när kavaljeren oväntat råkar fånga ballerinans fot på sin axel.

 Kungliga Baletten i ”Suite en blanc” en koreografi av Serge Lifar från 1943.
Kungliga Baletten i ”Suite en blanc” en koreografi av Serge Lifar från 1943. Foto: Markus Gårder

Efter paus blir det något helt annat. ”Je t'attends, je t'attends, je t'attends” (Jag väntar på dig) är signerat Jérémie Bélingard, som nyligen lämnat sin tillvaro som premiärdansare (étoile) på Parisoperan för en karriär som koreograf. Han har fått det åtråvärda uppdraget att skapa ett originalverk för Kungliga Baletten. Det tar formen av ett surrealistiskt drömspel utan handling. Möjligen är Daria Ivanovas kvinna i en klänning med mönster av händer, Anton Valdbauers clown och Jérôme Marchands svartklädde man ett slags nav, ett kitt mellan scenerna.

Frenetisk gestik förstärker det mardrömslika. Blanca Mirós färgrika formspråk i scenografi och kostymer – lånat från 1900-talets modernism – intresserar och musiken apostroferar atmosfären av gungfly. Titeln får, i bästa Godot-anda, ingen förklaring. Vem är det som väntar och på vem? Bélingars tes är att det som skiljer människan från djuren och växtriket är att vi väntar. Men det är ju inte sant. Fåglarna väntar på att äggen i boet ska kläckas. Växterna vilar vintertid, i väntan på varmare tider.

”Je t´attends” är dessvärre inte en klockren konstnärlig framgång. Jag får intrycket av att Bélingard plockat upp någon idé från ”workshoplådan” och broderat vidare på den. Le Riches nyförvärv har en oroande tendens att kännas ”gamla”. Så var det även i höstens kortbaletter. Denna gång måste man ifrågasätta importerna i ett program som knappast ligger i tiden. Dansar framåt men blickar bakåt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons