Annons

”Fransmännen har rätt – näsvisa frågan för privat”

Inte alla vill berätta vad de arbetar med. Frågeställaren tycker att det är allt för privat att fråga om jobb. SvD:s etikettexpert Sofia Larsson konstaterar att, även om yrkesfrågan inte är särskilt unik, så kan den vara en enkel ingång till ett samtal.

Under strecket
Publicerad

SvD:s etikettsexpert Sofia Larsson kan inte riktigt hålla med frågeställaren. Illustration: Thomas Molén

Foto: SvDBild 1 av 1

SvD:s etikettsexpert Sofia Larsson kan inte riktigt hålla med frågeställaren. Illustration: Thomas Molén

Foto: SvDBild 1 av 1
SvD:s etikettsexpert Sofia Larsson kan inte riktigt hålla med frågeställaren. Illustration: Thomas Molén
SvD:s etikettsexpert Sofia Larsson kan inte riktigt hålla med frågeställaren. Illustration: Thomas Molén Foto: SvD

Fråga: ”Och vad jobbar du med?” Vid i princip varenda middagsbjudning där du sitter bredvid personer du inte tidigare känner så kommer ofelbart denna fråga.

En bekant berättade, att i den del av Frankrike som han kommer ifrån, där frågar man inte vad folk jobbar med eftersom det anses för privat.

Ju mer jag tänker på saken, desto mer tycker jag att det är rätt. Det är faktiskt en ganska näsvis fråga.

I många fall har den som frågar själv dessutom ett välavlönat högstatusjobb. Och i samma stund som någon berättar vad den jobbar med, så har man snabbt klart för sig vad den personen tjänar, vilken utbildningsnivå den har och så vidare. Detta skapar automatiskt mindervärdeskänslor, åtminstone om man uppehåller sig på den ”lägre stående” sidan.

Annons
Annons

Hur ska man undvika denna obligatoriska fråga utan att vara oartig och ovänlig och med äran i behåll?

Under en middag finns all anledning att strunta i yrkesfrågan och istället prata kring ämnen som resor, kultur och utveckling.

Sofia Larsson: Jag kan inte riktigt hålla med om att det är en näsvis fråga, utan tycker att den är ganska rimlig i många sammanhang. Den är inte särskilt kvick eller unik, men kan vara en enkel ingång till ett fortsatt samtal som förhoppningsvis breddas.

– Det verkar vara väldigt viktigt att definiera sig i termer av vad man sysslar med, det är ett allmänmänskligt fenomen. I vissa länder, som till exempel USA, är det viktigare att framhäva var man kommer ifrån. Bakom yrkesfrågan ligger antagligen behovet att identifiera sig själv och andra, men den ställs nog ofta väldigt slentrianmässigt, säger Ola Nordhall, som forskar om arbetsrelaterad identitet på kollektiv- och individnivå vid Högskolan i Gävle.

Under en middag finns all anledning att strunta i yrkesfrågan och istället prata kring ämnen som resor, kultur och utveckling. Det viktiga är att hitta samtalsämnen som alla, oavsett vad de gör, kan delta i. Dessutom finns det de som, av olika skäl, inte vill berätta vad de jobbar med.

Du kan svara något vagt i stil med ”jag jobbar med administration” och snabbt bolla tillbaka frågan.

Jag förstår precis vilken typ av personlighet du syftar på, den som delar in folk i kategorier och som på ett mingel är som en kryssningsmissil mellan mål som anses intressanta nog. Det enda jag kan säga är att det är deras förlust när de missar människor som kunde ha berikat deras liv på oväntade sätt.

Värst i det här sammanhanget gissar jag att det är för de som är arbetslösa eller sjukskrivna, då det kan vara lite svårt att ställa följdfrågor utan att faktiskt inkräkta på privatlivet.

Det du kan göra för att undvika yrkesprat är att själv vara en så pass flyfotad konversatör att ämnet jobb aldrig kommer upp. Men tillfrågas du blir det nog märklig stämning om du duckar frågan.

Du kan svara något vagt i stil med ”jag jobbar med administration” och snabbt bolla tillbaka frågan. Känns stämningen rätt kan du fråga om det inte skulle vara intressant att lära känna någon utan att fokusera på yrket och utveckla dina tankar kring detta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons