Annons

Freda igen – efter 16 år

Efter fem album, två Grammisar och tio års framgång lade Freda ner verksamheten 1993. För gott, trodde alla. 16 år senare ringde det i gitarristen Arne Johanssons telefon.

Under strecket
Publicerad

–Först tänkte jag: vad fan ringer han för?

Arne Johansson skrattar när han tänker på det första samtalet från den forne bandkollegan Uno Svenningsson. Det var våren 2007, och 14 år hade gått sedan de låtit bandet somna in efter ett årtionde som ett av landets största. Sedan uppbrottet hade avståndet vuxit mellan medlemmarna, såväl geografiskt som socialt, och ingen hade tänkt tanken att återuppliva bandet.

I telefon från sin nuvarande hemort Stenungsund förklarade Uno Svenningsson att han hade erbjudits att ge ut en live-dvd med Freda. Han ville höra vad de andra bandmedlemmarna tyckte om idén. Arne Johansson minns att han var skeptisk.

–Jag tror inte att någon av oss hade tänkt att det skulle bli en Freda-platta någonsin igen. Under åren har jag fått frågan många gånger, men alltid sagt att det var ett avslutat kapitel. Vi har hunnit leva ett helt liv sedan vi slutade.

Under tiden hade Arne Johansson hunnit resa till Himalaya med äventyraren Göran Kropp, starta kafé i Jönköping och dessutom genomgå strålbehandling mot cancer. Uno Svenningsson hade samtidigt gjort framgångsrik solokarriär medan Mats Johansson, trummisen, börjat jobba som fritidspedagog. Var det verkligen värt att skaka liv i det gamla monstret? Uno Svenningsson säger att det tog en stund att smälta isen.

Annons
Annons

–I och med att tystnaden hade varit så lång var jag lite nervös att ringa. Men vi snackade i nästan en timme och sedan började vi umgås igen, säger han.

Snart fick skivbolaget höra att de gamla vännerna tagit upp kontakten. Någon ställde en försiktig fråga: Hade de funderat på att spela in något nytt? Efter några förutsättningslösa möten med varsin akustisk gitarr hittade gruppen tillbaka till både vänskap och spelglädje. Ett par år senare är de nu redo att ge ut albumet Ett mysterium.

– Det var lite som om bröderna Sedin skulle mötas på isen 20 år senare. De skulle hitta varandra direkt, säger Arne Johansson.

Har de nya låtarna präglats av att 16 år har gått sedan sist? Både ja och nej, tycker Uno Svenningsson. Där finns en musikalisk utveckling, och influenserna har varierat med åren. Samtidigt är inte Freda bandet som lägger in mullrande technotrummor på låtarna eller bjuder in jamaicanska gästartister. Om det blir en Sverigeturné, vilket åtminstone han själv hoppas på, lär den trogna publiken känna igen sig.

–Mats och Arnes sätt att spela och mitt sätt att sjunga är färgstarkt, så det blir en viss stil när vi spelar ihop. Jag minns när jag hade börjat med låtidéer till skivan och Arne hade lagt på gitarrer, då blev jag nästan tårögd. ”Det här är ju en Arne-gitarr!”, säger Uno och ler.

Idag kan de ångra att det dröjde så lång tid innan de fann varandra igen. I bästa fall kan fallet Freda fungera som en symbol för andra som tappat bort varandra under årens lopp. Det är nog vanligare än man tror, säger Arne Johansson. Uno Svenningsson fyller i:

– Den där tystnaden är egentligen fruktansvärt korkad. Det är bara att lyfta på luren. Vad ska hända, liksom? Nu har vi så kul igen… det hade vi kunnat ha för flera år sedan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons