Annons

Torgny Nordin:Frejdig lovsång till fiskarlyckan

År 1653 utkom engelsmannen Izaak Walton med ”Den fulländade fiskaren”. Handboken har blivit en sportfiskarens bibel – men är lika mycket en vägvisare i konsten att leva livet i harmoni med sin omgivning.

Under strecket
Publicerad

Izaak Waltons "The Compleat Angler" är en av de flitigast tryckta böckerna på det engelska språket.

Foto: Michael Collins / REXBild 1 av 1

Izaak Waltons "The Compleat Angler" är en av de flitigast tryckta böckerna på det engelska språket.

Foto: Michael Collins / REXBild 1 av 1
Izaak Waltons "The Compleat Angler" är en av de flitigast tryckta böckerna på det engelska språket.
Izaak Waltons "The Compleat Angler" är en av de flitigast tryckta böckerna på det engelska språket. Foto: Michael Collins / REX

UNDER STRECKET

Kommissarie Foyle har snärjt sin sista skurk. Han blev, påstås det, så dyr i drift att det engelska produktions­bolaget bestämde att en gång för alla avsluta den uppskattade tv-serien.Foyle’s War, med huvudrollsinnehavaren Michael Kitchen som detective chief superintendent Christopher Foyle, har sedan starten för 13 år sedan redan lagts ned vid åtminstone ett tillfälle. Av allt att döma är det dock definitivt slut nu med kriminalhistorierna om Foyle som under andra världskriget försökte upprätthålla rättvisan i Hastings och senare, mot sin vilja, tjänstgjorde inom MI5:s kontraspionage i London.

Seriens framgång handlade lika mycket om fiktiva kriminalintriger som djuplodande gestaltningar av verkliga företeelser, de senare skildrade under överinseende av expertis vid Imperial War Museum. Tillsynes traditionella mordgåtor tecknandes sålunda mot en historisk fond av fenomen som sällan lyfts fram i den officiella beskrivningen av 40-talets England. De kunde handla om landets krigsprofitörer, antisemitiska och fascistiska sammanslutningar i samhällets toppskikt, de kvinnliga frivilligkårernas insatser, vapenvägrarna, bristen på hälsovård – och mycket mer.

Annons
Annons

Redan från första avsnittet inses att Christopher Foyle långtifrån är en kriminalkommissarie av sedvanligt, klichéartat snitt; för honom inget whiskeypimplande och ingen opera på maxvolym. Och karriären sätts ständigt på spel när han inte hovsamt böjer sig för överordnade. Egentligen vill han inte alls vara polis. Foyles liv kan onekligen förefalla jämngrått, fast snart nog framgår att det trots allt finns ljuspunkter, eller rättare sagt en ledfyr i mörkret: fiske, närmare bestämt flugfiske.

Glimtvis följer vi honom, flugfiskandes i porlande strömmar i pastorala sydengelska landskap. Han står där och spejar ut över vattnet, får till ett kast och låter linan löpa mot den försvinnande punkt där bäcköringen just snappade luft. Ingen berättarröst förklarar vad som sker, ändå vet vi säkert att det är nu som livet är bäst och att det kanske bara är nu som livet levs fullt ut.
Vi vet också att bilden av den fiskande Foyle uttrycker ett stämningsläge med djupa rötter, vilka sträcker sig långt bortom Hastings och grevskapet East Sussex.

De första vetenskapliga publikationerna om fiskar utgavs kring mitten av 1500-talet. Schweizaren Conrads Gesners viktiga ”Historiae Animalium” började utges 1551 och strax därefter följde fransmannen Pierre Belons ”De Aquatilibis Libri Duo” samt italienaren Ippolito Salvianis ”Aquatilium Animalium Historiae Liber Primus”. Samtliga intar hedersamma platser i den ichthyologiska vetenskapshistorien, men läses väl numera av ingen. Hur annorlunda är det då inte med engelsmannen Izaak Walton (1593-1683) och hans ”The compleat angler” – eller ”Den fulländade fiskaren”, som Olof Lagercrantz översatte den till 1945. Boken publicerades första gången 1653 och har sedan dess utgivits i bortåt 400 utgåvor. Den enda bok som utkommit i fler nyutgåvor på engelska är nationens officiella bibelöversättning, ”King James Bible”.

Annons
Annons

”Den fulländade fiskaren” är en ovanlig bok i flera avseenden. Izaak Waltons frejdiga lovsång till sportfisket är nämligen en sällsynt blandning av dialogberättelse, fältföreläsning och munter vision av det goda livet. Under de sista decennierna av sin levnad lade Walton handen vid fem reviderade upplagor, samtliga utökade med än fler anekdoter och sånger, lantliga scener samt fiskbiologiska rön inkluderande tips om beten, förfinad fisketeknik och vad man bör kräva av en rekorderlig fiskeväska. I hans femte och sista egna utgåva från 1676 bidrog fiskebrodern och vännen Charles Cotton med ett eget kapitel som avhandlade flugfiske – ett bidrag som även det blivit en klassiker.

”Den fulländade fiskaren” inleds med att tre för varandra främmande personer sammanstrålar i Tottenham, norr om London. De tre är jägaren Venator, falkeneraren Auceps, samt fiskaren Piscator som är Izaak Walton själv. Venator lämnar snart gruppen och därmed historien, medan Auceps och Piscator tillsammans strövar vidare norrut längs floden Lea, som ibland även kallas Lee. De passerar Waltham Abbey och fortsätter mot Ware i Hertfordshire där de vänder. Efter en veckas tid skiljs de åt vid Tottenham High Cross.

Inledningsvis påpekar Piscator uppmuntrande att: “No man is born an artist or an angler”. Att Piscator inom sitt gebit är en mästare – utan mästrande drag – blir genast uppenbart för Auceps. Han lyssnar och lär och när de är tillbaka i Tottenham har Auceps blivit en fullfjädrad fiskare, en medlem i ”The brotherhood of the angle”. Kommen så långt i historien vet vi läsare redan att detta fiskets brödraskap ingalunda inskränker sig till kännedom om spön, linor och beten. Nej, det handlar om något större än så. För den som tagit fisket till sitt hjärta är det lika viktigt med en djupförståelse av fiskarnas liv, av årstidernas växlingar längs ån – och hur fisket knyter människor samman i en innerlig gemenskap bortom religiös dogmatik och politiskt rackarspel.

Annons
Annons

**För Piscator **– Izaak Walton – innebär denna hållning att grovt språk och överdrivet skryt är väsensfrämmande och, vilket i sammanhanget torde vara intressantare, att fiskarterna och deras miljöer måste behandlas varsamt och skyddas mot exploatering. ”Den fulländade fiskaren” är därmed inte endast ett av de tidigaste litterära verken i vad man skulle kunna kalla naturumgängets historia, det är även en av de allra första välargumenterade texterna med naturskyddstankar.

”Den fulländade fiskaren” kan läsas på många sätt. Kanske ligger det nära till hands för oss idag att uppfatta den som en pastoral sentimentalitet; en välartikulerad lamentation över svunna tider, långt före den urbana moderniteten lagt allt under sig. Stråk i boken stödjer sådan läsning. För stundom känns texten bitterljuv, påminnande om ett arkadiskt poem fast i England, med skönsjungande mjölkpigor snarare än flöjtspelande herdar.

Auceps och Piscator smyger försiktigt längs bäddar av iris och under väldiga tysklönnar, allt för att inte skrämma elritsan, färnan, gäddan och harren. Senare sitter de nere vid vattenbrynet, ölet är lagd på kylning och bäcköringen spritter i stekpannan. Landskapet är drömlikt och mjukt – turnerskt – och vännernas sång blandas med flodens porlande och suset i säven. Det är nästan så att Waltons ord blir överflödiga: “God did never make a more calm, quiet, innocent recreation than angling”.

Men det är långtifrån självklart att uppfatta ”Den fulländade fiskaren” som litterär idealisering, vilket heller aldrig var Izaak Waltons avsikt. Förvisso är det inget socialreportage om landsbygdens hårda arbetsförhållanden, men anslaget är ett helt annat och tonen är i grunden naturvetenskaplig. Det handlar om livet i och runt vattnet, om vilka fiskarter som förekommer och hur de beter sig under årets växlande gång.

Annons
Annons

Även de fåglar som av en eller annan anledning söker sig till floden avhandlas, och när det gäller insektslivet blir Piscators utläggningar invecklade och långa. Skälet är dels insikten om den entomologiska mångfalden, dels – och viktigast – de olika fiskarnas varierande bytesval. Det senare är förstås nyckeln till framgångsrikt fiske; vet man inte vad fisken hugger på söker fiskaren i blindo rätt agn. Syftet är förstås att få fisk, men vägen dit går genom att Walton tecknar en inkännande bild av ett helt ekosystem. Det gör boken unik.

”Den fulländade fiskaren” är historiens mest berömda sportfiskebok. Den har aldrig ingått i skolornas påbjudna läsning och är sällan eller aldrig föremål för akademiska traktater. Att den knaggliga 1600-talsprosan fortfarande lockar läsare är därför överraskande, samtidigt som det säger en hel del om såväl Christopher Foyles som oräkneliga andra fiskares innersta drömmar om sublimt abborrmete, ofångade öringar och gäckande gammelgäddor.

Waltons bok har under århundradena lästs som ett tidlöst svar på frågan om när och var det nappar. Men i boken tecknas samtidigt en social vision av det goda livet, byggt på relationer med äkta vänner i en harmonisk natur. Därmed har boken en kritisk udd riktad mot alla dem och allt det som bryter ner innerlig och genuin samvaro.

Izaak Walton levde i en orolig tid. Några år före ”Den fulländade fiskaren” utgavs hade kungen, Karl I, avrättats och landet föreföll, utifrån Waltons perspektiv, i fritt fall. 1653, alltså när fiskeboken utkom, förvandlade Cromwell England till en militärdiktatur. Hans stormtrupper och likasinnade puritaner gick till angrepp mot anglikanska kyrkan och Walton fann sig snart på fel sida, trogen som han var monarkin och kyrkan. Räddhågsen var Walton emellertid inte och hans idoga betonande av kopplingen mellan de första fyra fiskande apostlarna och fridsamma fritidsfiskare passerade inte samtiden obemärkt.

Det är i växelbruket mellan ekologiska iakttagelser, uppsluppna sånger och skildringen av fiske­gemenskapen som ett slags återtaget paradis ”Den fulländade fiskarens” värde ligger. Fast det är ett paradis med uppenbara dilemman. Waltons olika råd om levande beten, om hur kroken bäst tråcklas genom levande mörtar och spiggar och hur benen sys ihop eller knäcks på levande grodor – allt för bättre fiskelycka – fick djurvännen Lord Byron att fullständigt explodera. I sin diktsamling ”Don Juan” beskriver han Walton som en sentimental vilde och fiske som den grymmaste och dummaste av alla så kallade sporter. Att Christopher Foyle fiskade med egentillverkad torrfluga hade säkert sina skäl.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons