Annons

Frestelser minerar börsens psykologiska landskap

Psykologer intresserar sig i allt högre grad för hur vi beter oss när vi investerar i aktier, hur vi hanterar finansiell information och vilken roll emotionella och irrationella aspekter har för våra beslut. En ny studie ramar in ett potentiellt vinstbringande område som ännu är fullt av gåtor och frågetecken.

Under strecket
Publicerad

UNDER STRECKET

Att snabbt bli rik, och med minimala insatser av eget ansträngande arbete, är mångas dröm. Det är också ett vanligt önskemål att åtminstone på längre sikt bli någorlunda välbärgad och att få en tryggad ålderdom på en högre nivå än vad samhällets pensionssystem erbjuder. Ett sätt att uppnå dessa mål kan vara att investera i aktier. Börsen bjuder på en rik provkarta av mänskliga framgångar och misslyckanden, klipskhet och dumhet. Hur människor beter sig när de investerar sina pengar i aktier är onekligen en intressant fråga. Den som lär sig något om den saken har kanske större chans att göra lönsamma aktieaffärer.
Det är också ett fruktbart område för studier av mera teoretiskt intresse. Detta ekonomiska beteende är ännu ett område fullt av gåtor och frågetecken och mycket återstår att göra. Problematiken är därtill av särskilt intresse i vårt land eftersom ägandet av aktier, direkt eller i fonder, numera är mycket utbrett här. Sverige ligger i topp i världen i detta avseende, tillsammans med USA och Australien.

Annons
Annons

Litteraturen om investeringar har traditionellt legat inom disciplinen finansiell ekonomi och de teorier som formulerats har ofta inneburit starka förenklingar av verkligheten. Man har antagit en perfekt nyttomaximerande beslutsfattare och utifrån detta antagande dragit slutsatser angående faktiskt beteende. Men verkligheten är förstås mycket mera komplicerad och intressant än så. En liten men växande skara forskare inom ekonomisk psykologi har tagit fram resultat som kan komma att ge oss en mera realistisk bild av vårt ekonomiska beteende.
Den psykologiskt inriktade ekonomiska forskningen är ett resultat av frigörelsen från de uppfattningar om "vetenskaplighet" som var förhärskande fram till 60-talet, vilka innebar att psykologer avstod från att ge sig i kast med att studera mentala processer och i stället inriktade sig på "stimulus" och "respons".

Ekonomer har haft delvis andra begränsande betingelser i sin väg, och fortfarande tycks de hämmade av att hålla fast vid antagandet om rationalitet, liksom av förkärleken för matematiska modeller, när det gäller att beskriva vad människor faktiskt gör (och inte att analysera vad de borde göra om de vore rationella). Det är troligen ett hopplöst företag att formulera matematiska modeller som gör rättvisa åt de enorma skillnaderna människor emellan, och åt beteendets variation över tid och situation.

I boken Stockmarket Psychology. How People Value and Trade Stocks (Edward Elgar, 339 s) ger Karl-Erik Wärneryd, som under många år var professor i ekonomisk psykologi vid Handelshögskolan i Stockholm, en översikt över ekononomisk-psykologisk forskning om investeringar i aktier. Studien summerar stora forskningsområden och sätter dem i relation till finansiellt beteende på ett intresseväckande och väl balanserat sätt. Med karakteristisk anspråkslöshet utlovar författaren inga patentlösningar, men kanske en något förbättrad förmåga för läsaren att förstå sina egna och andras tendenser att hantera finansiell information och fatta de beslut som kan leda till rikedom eller ruin. Det är vackert så, om målet uppnås.

Annons
Annons

Ty det är ett komplext material som boken summerar. Det finns investerare och investerare. Somliga är risktagare på hög nivå, andra köper en post aktier och ligger kvar med den år efter år. Somliga är måhända ganska nära den ekonomiska teorins rationella människa medan andra är noise traders vars beslut är insvepta i speciella uppfattningar och preferenser som trotsar alla försök till rationell analys - men inte nödvändigtvis den psykologiska analysen.

Mycket av det nu växande intresset för investerares beteende har inspirerats av psykologerna Amos Tversky och Daniel Kahneman. På 70-talet blev de berömda för sina eleganta experiment med sannolikhetsbedömningar. De fann att sådana bedömningar starkt påverkades av felfaktorer som i sin tur uppkom för att människor inte har tillräcklig förmåga att genomföra komplexa analyser. I stället använder de sig av heuristiska regler, som ger förenklade bedömningar och kan leda till stora fel (men inte alltid gör det). Tversky och Kahneman fann tre sådana tumregler: representativitet, tillgänglighet och förankringspunkter.

Representativitet innebär att man går på likhet vid sannolikhetsbedömning. Antag att man ska gissa om en viss person är psykolog eller banktjänsteman. Vi får veta en del om vederbörandes personlighet och intressen, exempelvis att han läst ett par böcker av Freud och gärna ser filmer med "psykologiskt" innehåll. De flesta bedömer kanske då att han troligen är psykolog, inte banktjänsteman. Men det är sannolikt fel, eftersom det finns ganska få psykologer men desto fler banktjänstemän. Man glömmer att ta hänsyn till baskvoten, det vill säga hur många det finns av det ena eller det andra slaget, helt oberoende av den specifika information vi får i det särskilda fallet. Kahneman har senare beskrivit vad han kallat perspektiv inifrån och utifrån. Inifrån ett företag ser vi många intressanta och viktiga förhållanden som kan tyckas tala för en uppvärdering av dess aktier, men utifrånperspektivet kanske säger att hela branschen är på väg in i en kris. Perspektivet kan vilseleda oss om baskvoten negligeras.

Annons
Annons

Tumregeln om tillgänglighet innebär att vi fäster alltför stort avseende vid det som är nytt, sensationellt eller som på annat sätt lätt drar till sig vår uppmärksamhet. Så var fallet med IT-aktier 1999-2000. Det var där som spännande saker skulle hända och det var dem man talade om medan gamla vanliga och jämngrå företag som banker och skogsindustrier kom i skymundan. Tillgänglighet påverkas givetvis av medier men också av ryktesspridning.

Förankringspunkter, slutligen, påverkar finansiellt beteende genom att ett startvärde bildar utgångspunkten för värdering. Detta tycks märkligt nog kunna gälla även om startvärdet är uppenbart irrelevant. Fastighetsmäklare torde vara väl medvetna om betydelsen av utgångsbudet för det pris som en fastighet till slut kommer att säljas för.

Felfaktorer av den typ Tversky och Kahneman lanserat leder till plausibla tolkningar av irrationellt beteende i vissa sammanhang, men den direkt tillämpade forskningen med denna inriktning är ännu föga omfattande. Det är mest en fråga om att intelligent spekulera med utgångspunkt i mängder av enkla laboratorieexperiment. Vi saknar ännu en "makropsykologi" som tillåter systematisk generalisering från vad vi vet om enskilda människors beteende till marknaden som helhet. En sådan makropsykologi skulle kunna baseras på kunskap om människors olikheter och om de effekter som uppstår genom att de påverkar varandra direkt eller via medier eller rykten.

Samtidigt ryktas det att vissa fondförvaltare och andra investerare funnit det mycket lönsamt att basera sina strategier på vad som är känt från psykologisk forskning om beslut och bedömningar - jag skriver ryktas ty detaljer i detta utvecklingsarbete tycks av naturliga skäl vara hemligstämplade. Forskare som Robyn Dawes och Daniel Kahneman har dock publicerat goda råd till beslutsfattare om hur de ska undvika att feltänkande och därmed ekonomiska förluster.

Annons
Annons

Tverskys och Kahnemans resonemang beskrivs utförligt av Wärneryd men han tar också upp den kritik som framkommit under 90-talet, främst genom den tyske psykologen Gerd Gigerenzers forskning. Gigerenzer hävdar bland annat att tumreglerna inte leder fel utan att det tvärtom är rationellt att använda dem, eftersom det sällan finns tillräckligt med tid eller andra resurser för en fullständigt rationell analys. I naturligt beslutsfattande är enkla och lättanvända regler en god genväg till rationalitet.

Tversky och Kahneman har även gett andra viktiga bidrag till förståelsen av finansiella beslut. I prospektteorin har de föreslagit att avskyn för förluster är större än lockelsen av vinster, av motsvarande storlek mätt i pengar. Särskilt avskyr vi säkra förluster. Detta kan förklara att många är obenägna att sälja aktier som gått ned i pris och hellre väntar på en ny uppgång, som kanske aldrig kommer. Den som gör en vinst får förstärkt självförtroende medan det motsatta drabbar den som gör en förlust. En värdestegring som jag själv inte är med om att dela på grund av att jag inte köpte i tid kan också upplevas som en förlust; det är smärtsamt att uppleva att man inte gjort en vinst som man kunde ha gjort. Sådana upplevelser kan påverka kommande beslut, liksom givetvis verkliga förluster. En generation lärde sig av Kreugerkrisen 1931 att aldrig mera investera i aktier. En intressant fråga är vad förlorarna i fastighets- och IT-krascherna i slutet av 1900-talet har lärt sig.

Kanske spelar också personlighet och riskattityder en viss roll för agerandet på börsen, men forskningen på det området har varit mindre framgångsrik. Någon generell riskattityd tycks inte finnas, och det har inte heller gått att påvisa något generellt personlighetsdrag som skulle innebära att man dras till att spekulera och spela på börsen och andra spel. Däremot tycks det finnas könsskillnader: män är oftare än kvinnor aktiva aktörer på börsen, medan kvinnliga investerare till viss del tycks vara mer framgångsrika.

Annons
Annons

Det är mycket vanligt att investerare är alltför optimistiska. Man kan se problem och faror med andras aktier, men inte med de egna. En sådan tendens är för övrigt mycket generell - vi ser risker som små för egen del, men inte för andras. Tendensen hänger samman med att vi upplever att vi kan skydda oss mot risker, men vi räknar inte med att andra har eller kan använda samma förmåga. Tendensen till överdriven optimism förstärks hos experter. Inom det finansiella området är experter dessutom sällan mycket bättre än amatörer på att göra prognoser och fatta beslut - en regel med få undantag. Ändå finns det en marknad för rådgivare och stora pengar att tjäna. Wärneryd tar inte upp relationen mellan investerare och rådgivare och vilka filosofier som ligger bakom rådgivning, vilket är synd eftersom här finns rika tillfällen till ekonomisk-psykologiska analyser och kommentarer. Rådgivare säger ofta att man inte ska "lägga alla ägg i samma korg". Men det beror ju på om man vill chansa på en stor vinst eller ej. Om man diversifierar sina investeringar kan man undvika stora förluster men då undviker man också stora vinster. Forskningen visar för övrigt att få följer rådet att diversifiera i tillräcklig grad.

En ganska vanlig uppfattning är att emotioner spelar stor roll på börsen. Kahneman/Tversky-traditionen var i själva verket en reaktion mot denna uppfattning. De ville fortsätta den väg som öppnats genom Nobelpristagaren Herbert Simons tes om begränsad rationalitet, alltså att felbeslut beror på oförmåga att hantera en stor mängd information, inte på emotioner. Olika felfaktorer verkar i skilda riktningar. En akties värde över- eller underskattas men det finns ingen garanti för att den felbemängda bedömningen i genomsnitt träffar rätt. Det finns mycket som talar för denna syn på beslutsfattandet, men också mycket som tyder på att emotioner spelar en stor roll, liksom önsketänkande. Önsketänkandet beror knappast på begränsningar i förmågan att behandla information utan på att de förväntningar vi har påverkar vår mentala balans. Ju mera optimistiska vi är, desto bättre mår vi och desto mera handlingsbenägna är vi. Pessimism och realism för med sig grubblande över olika negativa scenarier och handlingsförlamning.

Annons
Annons

Det krävs en prekär balansgång, långtifrån alla uppslag och möjligheter leder rätt. Vi lockas lätt att falla för frestelsen med "snabba klipp", och det kan krävas självkontroll för att stå emot. Emotionella faktorer spelar in även här. Ju mer "uppåt" vi känner oss, desto mindre benägna är vi till eftertanke och analys. När marknaden kännetecknas av många aktörer som kanske redan gjort stora vinster och i upprymd stämning är på väg efter ännu flera finns förutsättningar för en finansiell bubbla. Nyligen hade vi just detta läge med raketliknande banor för många IT-aktier, som nu efter ett och ett halvt år är värda mindre än en procent av sina högsta kurser. Wärneryd påpekar emellertid att inte alla aktörer kan beskrivas på det här sättet. En bubbla innebär att pengar byter ägare. Somliga säljer faktiskt, mitt i all glädjeyra och optimism, och det är en del av dessa som går ur bubblan med stora vinster. Ganska lite är känt om vad som skiljer dem som stiger av i tid från dem som fortsätter fram till avgrunden.

Det är onekligen ett intressant forskningsproblem, ett av många. Wärneryds bok erbjuder många uppslag till fortsatt forskning inom detta nya, spännande och viktiga område. Den som läser för att få idéer om investeringar får kanske lite mindre att ta på, för resultaten som beskrivs är många och ofta komplicerade. Men boken ger en begreppsram och därmed hjälp att ställa intelligenta och fruktbara frågor. Mer kan inte begäras.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons