Annons

Fri i jazzen

JEANETTE LINDSTRÖM. Efter 15 år som ­musiker trevade jazzsångerskan Jeanette Lindström efter nya uttryckssätt. När hon frågade legenden Robert Wyatt om ett sam­arbete lossnade allt, och ikväll kan det hyllade ­albumet Attitude & orbit control vinna en Grammis.

Under strecket
Publicerad

Problemet var inte att hon saknade kunskaperna. I bagaget hade Jeanette Lindström en gedigen klassisk skolning, fem album under eget namn, ett knippe inspelningar med andra band och totalt 15 år som musiker. Den kreativa svacka hon hamnade i för två år sedan handlade om något annat. Att samla ihop sina ackumulerade erfarenheter och ta dem med till nya musikaliska världar.

–Jag hade kört samma låtar i flera år och kände att det var dags att göra något nytt. Många låtar på mina äldre skivor kunde ha låtit helt annorlunda om man hade producerat dem mer, om man hade målat mer i studion. Jag hade länge haft en massa nya idéer, men jag kunde inte få ut dem själv.

Samtidigt som Jeanette Lindström ville tänka nytt och fritt drogs hennes dåvarande skivbolag med ekonomiska problem. Medan hon själv ville experimentera begränsades hon av att inte få klara besked om sin framtida utgivning. Nästan som en varslad industriarbetare fick hon vanka av och an utan att veta vad som skulle hända.

Annons
Annons

–Det kändes som att man skulle gå till jobbet varje dag men ändå inte fick jobba, minns hon med ett snett leende.

Som barn till en jazztrummis, och uppvuxen i ett hem där genrens stora namn alltid hördes i stereon, hade hon i början av sin karriär en tydlig bild av vilken musik hon skulle spela. Det skulle vara livejazz med rätt sättning, helst inspelad live i studion. När hon flyttade ifrån den lilla orten Ås utanför Östersund till Stockholm blev det just en ganska klassisk inkarnation av jazz hon kom att försörja sig på. Nu blev det något helt annat som kom att leda henne mot nya musikaliska upptäckter – en skäggig 64-årig rocklegend vid namn Robert Wyatt.

–Göran Petersson, som har varit exekutiv producent för mina senaste skivor, hade tjatat länge om att jag borde lyssna på Robert Wyatt. Till slut gjorde jag det och blev verkligen berörd. Hans musik påminde mig om vilken frihet som finns, att man faktiskt får göra vilken musik man vill.

Efter att ha upptäckt Wyatt bestämde hon sig för att skicka ett mejl till honom och fråga om ett samarbete. Redan samma kväll ringde han upp och hade hunnit lyssna på musiken på hennes webbsida. Han var med på projektet. Samma vinter reste Jeanette Lindström till Louth i England för att skriva musik ihop med Robert Wyatt.

–Det var otroligt häftigt, jätteintensivt. Han gick totalt in i arbetet och jobbade hårt och målmedvetet. Jag lärde mig väldigt mycket av honom. Han blev lite som en mentor för mig, som ploppade ur sig olika kloka saker utan att han riktigt tänkte på det själv, säger hon.

Musiken på det rymdinfluerade albumet Attitude & orbit control låter just som ett nyuppvaknande. Tillsammans med producenten Magnus Öström fann hon ”en känsla av universums oändlighet”, som SvD:s Dan Backman formulerade sig i sin recension. Flera kritiker utnämnde skivan till hennes bästa, och hyllningarna manifesteras nu i hennes första Grammisnominering någonsin. För Jeanette Lindström innebär det förutom fest också ett tillfälle att se tillbaka på processen under det senaste året.

–När jag tittar tillbaka inser jag att jag brukade tänka att jag är en öppen och fri människa. Men rannsakar man sig själv är det som att skala en lök, man upptäcker en massa rädslor och fördomar, även om vilken musik man vill spela.

Om du ser tillbaka på albumet, hur fri tycker du att du vågade vara?

–Så mycket som jag ville. Jag vet inte om andra som lyssnar på skivan tänker ”vad fritt det låter”. Men jag hade min vision om hur det skulle låta, och så blev det verkligen. Det är en fantastisk känsla.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons