Annons

Fritt från trampminor – då började hon odla kaffe

Först efter skilsmässan fick Emilse Naranjo erkännande för sitt kaffe. I dag lever hon relativt gott på de bönor som sedan skeppas till Europa. ”Att göra gott kaffe kräver tålamod, omtanke och kärlek. Det är som att laga en god soppa”, säger hon.

Under strecket
Publicerad

Systrarna Emeira (bilden) och Emilse växte upp tillsammans i El Morro, men konflikten tvingade dem att fly. Nu är de tillbaka.

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 8
Bild 2 av 8

Emilse Naranjo driver sin egen kaffeodling i bergen.

Foto: Gerald Bermudez Bild 3 av 8

Kaffebönor.

Foto: Gerald Bermudez Bild 4 av 8

Systrarna Emilse och Emeida förbereder kaffebönorna. Emilses tolvåriga son hjälper till.

Foto: Gerald Bermudez Bild 5 av 8

Emeira Naranjo i sitt kök. 

Foto: Gerald Bermudez Bild 6 av 8

Emilse Naranjo har byggt ett litet hus åt sig och sonen. Det rymmer kök och sovrum.

Foto: Gerald Bermudez Bild 7 av 8

Byn El Morro i norra Colombia har en våldsam historia. ”Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna och i allt vi odlar i markerna”, säger Emilse Naranjo.

Foto: Gerald Bermudez Bild 8 av 8

Systrarna Emeira (bilden) och Emilse växte upp tillsammans i El Morro, men konflikten tvingade dem att fly. Nu är de tillbaka.

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Systrarna Emeira (bilden) och Emilse växte upp tillsammans i El Morro, men konflikten tvingade dem att fly. Nu är de tillbaka.
Systrarna Emeira (bilden) och Emilse växte upp tillsammans i El Morro, men konflikten tvingade dem att fly. Nu är de tillbaka. Foto: Gerald Bermudez

Klockan är fyra på morgonen när Emilse Naranjo, 37, väcker sonen Iván Darío, 12 år. Medan Iván klär på sig fyller Emilse matlådor med rester från middagen kvällen före: ris, bönor och den traditionella drycken agua de panela. Sedan följer hon med sonen till en boskapsuppfödare där han hjälper till att fösa djuren över fälten.

– När det är lite att göra vaknar jag först klockan sex. Det är bara när jag är sjuk som jag inte arbetar, förklarar Emilse som är kaffeproducent.
Emilse Naranjo lever med sin son uppe bland berg som få ens vågar sig upp i. Kullarna som omger dem är vackra men byn El Morro i norra Colombia har en våldsam historia.

Annons
Annons

Emilse Naranjo driver sin egen kaffeodling i bergen.

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 2

Kaffebönor.

Foto: Gerald Bermudez Bild 2 av 2

I den väpnade konflikten klarade den sig med nöd och näppe från att utplånas från kartan. De i befolkningen som inte mördades fördrevs. Hus och lantegendomar i ruiner vittnar om våldet och motståndet.

Freden, som vi har längtat efter så mycket finns i de här kaffeplantorna.

Det var fredsavtalet mellan regeringen och Farc – Latinamerikas äldsta gerilla – som fick Emilse och även systern Emeira att återvända till hemtrakterna för att odla och sälja kaffe. Emilse har sina egna odlingar, medan Emeira arbetar på familjens odling.

– Vi kom tillbaka när vi fick veta att området var fritt från trampminor, säger Emilse och tar på sig ett par gummistövlar för att gå en halvtimme över stenar och sumpmark till odlingarna.

Systrarna är ganska ensamma om beslutet att återvända. För Emilse har beslutet hängt intimt samman med en tro på freden:

– Vi måste återvända. Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna och i allt vi odlar i markerna, säger hon och sveper med armen.

Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna.

Emilse och Emeira växte upp tillsammans i El Morro men konflikten tvingade dem att fly. Emilse och hennes dåvarande man hamnade i den närliggande staden Medillín, och Emeira flyttade med föräldrarna till Cali, 40 mil söderut.
– Det svåraste var när väpnade grupper mördade tre av våra syskon, och fördrev oss härifrån. Det bästa var när vi upptäckte att vi kunde klara oss själva, utan våra ex-män, säger Emilse.

1/2

Emilse Naranjo driver sin egen kaffeodling i bergen.

Foto: Gerald Bermudez
2/2

Kaffebönor.

Foto: Gerald Bermudez

Systern Emeira lämnades av sin make för nio år sedan, när de levde i Cali. Emilse var gift i 17 år innan hon skilde sig, året efter att ha återvänt till El Morro.

Annons
Annons

Systrarna Emilse och Emeida förbereder kaffebönorna. Emilses tolvåriga son hjälper till.

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 1

Både Emeira och Emilse gifte sig unga i övertygelsen om att deras enda uppgift i livet var att ta hand om barn och man. ”Männen bestämde över oss redan innan vi föddes”, som Emilse uttrycker det.

Men en sak delade hon med sin ex-man: passionen för att odla kaffe.

– Vi återvände till El Morro med idén att börja om från noll genom att köpa ett litet stycke mark där vi kunde odla kaffe, säger Emilse och blickar mot bergen.

Colombianska kvinnor har en central – men sällan erkänd – roll i kaffeproduktionen. Utöver ansvaret för hushållet och för att utfodra eventuella anställda är de med och sår, skördar och tar hand om kaffebuskarna. Dessutom har kvinnan ett antal lägre värderade uppgifter, som att torka bönorna och att sortera ut de bönor som inte duger.

När relationen tog slut ryckte hon bort ogräset på en annan sida av berget, odlade upp jorden och byggde ett litet hus.

Männen tar traditionellt hand om försäljningen – och även pengarna. Emilses man tog med sig kaffet till Granada som var den närmaste staden, och sålde det vidare.

– Av det vi tjänade fick jag inget alls, säger Emilse torrt.

Därför finns bland områdets kvinnor en vana som kallas ”el costaleo” – att gömma undan små mängder kaffe för att sälja i smyg. Emilse minns att hon, när hannes man var borta, brukade utnyttja tillfällena att sälja kaffe i sitt eget namn, och på så sätt få en liten egen förtjänst. Det gjorde henne stolt.

Systrarna Emilse och Emeida förbereder kaffebönorna. Emilses tolvåriga son hjälper till.
Systrarna Emilse och Emeida förbereder kaffebönorna. Emilses tolvåriga son hjälper till. Foto: Gerald Bermudez
Annons
Annons

Emeira Naranjo i sitt kök. 

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 1

En dag tröttnade hon på förnedringen i att arbeta som en slav och ändå alltid höra att det var mannen som försörjde dem. När relationen tog slut ryckte hon bort ogräset på en annan sida av berget där de också hade mark, odlade upp jorden och byggde ett litet hus. Det rymmer nu kök och sovrum till henne och sonen.

– En granne hjälpte oss att dra hit en elkabel så att vi skulle kunna se på tv och ansluta en lampa, säger Emilse.

Hon står mitt i odlingarna och skiner upp när hon ser sin systerson komma från skolan. Iván, hennes egen son, har gått för att hjälpa till vid familjeodlingarna.

Emeira Naranjo i sitt kök. 
Emeira Naranjo i sitt kök.  Foto: Gerald Bermudez

Liksom många andra av bygdens barn föredrar han att hjälpa familjen med jordbruket istället för att gå i skolan. Inlärningssvårigheter påverkar också hans brist på intresse för studier. Emilse säger att det är lönlöst att försöka övertala honom.

Emilse skrattar vid minnet att hennes kaffe redan på den tiden hon var gift var bland de bäst ansedda, men att hyllningarna gick till mannen.

Avgörande för att Emilse skulle våga satsa på egna odlingar var att organisationen Tejipaz ville köpa upp och sälja vidare hennes kaffe. Tejipaz stödjer kaffeproducenter som vill återvända till områden som drabbats av den väpnade konflikten. De köper upp kaffet och säljer det sedan till den nationella kaffefederationen.

Annons
Annons

Emilse Naranjo har byggt ett litet hus åt sig och sonen. Det rymmer kök och sovrum.

Foto: Gerald Bermudez Bild 1 av 2

Byn El Morro i norra Colombia har en våldsam historia. ”Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna och i allt vi odlar i markerna”, säger Emilse Naranjo.

Foto: Gerald Bermudez Bild 2 av 2

Det gör att Emilse numera lever relativt gott på sina inkomster. Hon gör allt själv, och njuter av att plocka de mogna bönorna för att sedan se vinsten öka i takt med ansträngningarna.

Emilse skrattar vid minnet av att hennes kaffe, redan på den tiden hon var gift, var bland de bäst ansedda – men att hyllningarna då gick till mannen. När de skilde sig dröjde det inte länge förrän kaffeinköparna lade märke till att kaffet hon sålde i sitt eget namn var godare, medan hans hade förlorat i smak.

– Att göra ett särskilt gott kaffe kräver tålamod, omtanke och kärlek. Det är som att laga en god soppa, säger Emilse.

Emilse Naranjo har byggt ett litet hus åt sig och sonen. Det rymmer kök och sovrum.
Emilse Naranjo har byggt ett litet hus åt sig och sonen. Det rymmer kök och sovrum. Foto: Gerald Bermudez

Klockan är tolv och det är dags att ta en paus från kaffeplockningen för att äta lunch, duscha och åka till en kaffetävling i Granada. Olika odlares kaffe ska ställas mot varandra utifrån färg, arom och smak. En av de andra odlarna är Emilses ex-man. Senare berättar Emilse att hennes kaffe gick segrande ur striden.

Enligt Tejipaz är det endast tre procent av kaffeproducenterna i området som själva dricker kaffe. Föräldrarna lär sina barn att kaffe bara är för att odla och sälja.

Emilse Naranjo säger att hon blir stolt över vetskapen att hennes kaffe konsumeras i Europa och USA.

– För mig, som enkel lantbrukare, är det fantastiskt att veta att mitt kaffe har tagit sig så långt.

Av Constanza Bruno Solera

Översättning: Karin Elfving

Byn El Morro i norra Colombia har en våldsam historia. ”Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna och i allt vi odlar i markerna”, säger Emilse Naranjo.
Byn El Morro i norra Colombia har en våldsam historia. ”Freden, som vi har längtat efter så mycket, finns i de här kaffeplantorna och i allt vi odlar i markerna”, säger Emilse Naranjo. Foto: Gerald Bermudez
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons