X
Annons
X
Kommentar

Elsa Westerstad: Frostenson gör det mest provocerande av allt

Hur kan Katarina Frostenson halsstarrigt hålla fast vid sin våldtäktsdömde make? Och till råga på allt avlägga vittnesmål i hovrätten om hans goda karaktär? Dessa frågor verkar vara priset akademiledamoten får betala för sin mediala tystnad.

Läs mer om Domen mot Jean-Claude Arnault
Katarina Frostenson tiger still.  Till höger: Våldtäktsdömde Jean-Claude Arnault anländer till rättegången i Svea hovrätt.
Katarina Frostenson tiger still. Till höger: Våldtäktsdömde Jean-Claude Arnault anländer till rättegången i Svea hovrätt. Foto: Vilhelm Stokstad/TT, Jonas Ekströmer/TT

Jag vet inte hur många gånger jag har hört frågan vid det här laget.

"Hur kan hon?"

Låt oss vara ärliga, få bryr sig om huruvida Katarina Frostenson röjt Nobelpristagare till sin make, och därmed brutit mot både tystnadsplikt och stadgar. Vem som helst med sinne för proportioner förstår att det bara är ett svepskäl, en dimridå, att försöken att få ut Frostenson från Akademien har en helt annan grund: dåligt umgänge.

Annons
X

Och det är där frågan kommer in. Hur kan hon? Hur kan Katarina Frostenson halsstarrigt hålla fast vid sin våldtäktsdömde make? Och till råga på allt avlägga vittnesmål i hovrätten om makens goda karaktär?

Vad kan vi veta om deras relation och liv?

Han som så många kvinnor har anklagat för sexuella trakasserier och övergrepp.

Själv förstår jag inte riktigt frågan.

Vad kan vi veta om deras relation och liv?

Inte mycket, eftersom Katarina Frostenson aldrig visat något större intresse av att prata om sig själv offentligt. En tystnad som lämnat fältet öppet för andras projiceringar.

När Katarina Frostenson väljer att tiga om anklagelserna mot maken förstärker det den mediala bild av poeten som redan finns: att hon är ett mysterium, en gåta. En perfekt projektionsyta för den romantiska och unkna föreställningsvärld där kvinnan är vacker och obegriplig, gärna en flickvarelse.

Att Ebba-Witt Brattström kallade henne "en dununge som söker sig till pappafamnen" (för övrigt exmaken Horace Engdahls famn) var inget olycksfall i arbetet.

Poeten och akademiledamoten Katarina Frostenson och maken Jean-Claude Arnault anländer till en kungamiddag på slottet 1995. Foto: Janerik Henriksson/TT

Inte heller de som försvarar Frostenson kan avhålla sig från att mystifiera henne. "Vi måste tala om Snöflickan", skrev Stina Otterberg, Horace Engdahls partner, i en artikel i Dagens Nyheter där hon drar paralleller mellan Katarina Frostenson och flickan i den ryska legenden, hon som måste "offras för att sommaren återvända".

Ann Lingebrandt tog i en artikel i Sydsvenskan –"Gåtan Frostenson" – upp det faktum att Katarina Frostenson "antagit en närmast mytisk gestalt när hon kallats upphöjd isdrottning", men problematiserade det inte.

Texten fullständigt bågnar av manliga svärmerier och utsagor.

Den gåtfulla Frostenson är ett så inarbetat narrativ i den svenska mediedramaturgin.

För den som hyser minsta tvivel om detta, rekommenderas Per Svenssons intervju med Frostenson i Månadsjournalen från 1992, samma år som hon blev invald i Svenska Akademien.

Ta omslagsrubriken: "En jungfru på stol nr 18: Katarina Frostenson i åldriga poeters sällskap."

Ta sättet på vilket hennes attraktionskraft mäts: "Hon har fyllt 39, men skulle när som helst kunna ta tunnelbanan till sitt gymnasium, för att bli dyrkad på håll av svärmiska adjunkter och vittra tredjeringare."

Ta de sexuella anspelningarna som ligger som kvävda flåsningar mellan raderna: "Precis som många andra män får Bengt Hallgren [hennes svensklärare, min anm.] något pojkaktigt förälskat i rösten när han talar om Katarina Frostenson. […] Att Katarina Frostenson skulle kunna bli verbalnypt i baken är en fullständigt främmande och bisarr tanke. Se, men inte störa."

Texten fullständigt bågnar av manliga svärmerier och utsagor. Frostenson – den "gymnasistvackra" men ack så farliga poeten, som filmregissören Alfred Hitchcock, "med sin faiblesse för svala blonda vulkaner", säkert också skulle "ha talat förälskat om".

Den som aldrig smakat på kärlekens märkliga smocka må kasta första stenen.

Vill man vara välvillig skulle man kunna betrakta hela intervjun som ett slags allusion till diktsviten om jungfrun i Frostensons "Joner", som utgår från den medeltida balladen om "Jungfrun i hindhamn". Men det är att vara väl naiv. Det som i stället händer är att Per Svensson, då reporter på Expressen, i dag politisk redaktör på Dagens Nyheter, en person jag för övrigt har stor respekt för, trampar rakt igenom sin egen riggade honungsfälla.

Ja ja, tänker någon nu, en intervju med över två decennier på nacken, det har hänt en del med hur kvinnor porträtteras sedan dess. Förvisso. Men i fallet Frostenson är gåtfullheten som projiceras på henne slående intakt. För att hon gör det mest provocerande man kan göra i vår mediala tid: håller på sin egen berättelse.

Så tillbaka till frågan: "Hur kan hon?"

Man måste faktiskt ha respekt för det man inte vet. Och även om vi visste allt, vilka är vi att sätta oss till doms?

Den som aldrig smakat på kärlekens märkliga smocka må kasta första stenen.

Efter reklamen visas:
Mellan Raderna – Frostensons framtid i Akademien avgörs
Annons
X
Annons
X

Katarina Frostenson tiger still. Till höger: Våldtäktsdömde Jean-Claude Arnault anländer till rättegången i Svea hovrätt.

Foto: Vilhelm Stokstad/TT, Jonas Ekströmer/TT Bild 1 av 2

Poeten och akademiledamoten Katarina Frostenson och maken Jean-Claude Arnault anländer till en kungamiddag på slottet 1995.

Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X