Annons
Ledare

Catarina Kärkkäinen:Fyra måsten efter coronakrisen

Vi måste redan nu börja fundera på världen efter viruset.
Vi måste redan nu börja fundera på världen efter viruset. Foto: Jessica Gow/TT

Sverige behöver en exitstrategi för att återstarta ekonomin och samhället.

Under strecket
Publicerad

Våren blev inte som någon hade tänkt sig. Den togs som fånge av ett virus som spred sig över världen under årets första månader. För vissa har pandemin kommit alldeles nära inpå i form av tragiska förluster eller risk för den egna hälsan. För andra är den mer avlägsen, men närvarande i de speciella förutsättningar som nu har lagts till det vardagliga livet.

Arbetet har tillförts speciella rutiner, eller utförs helt hemifrån. För vissa av oss har morgonkaffet på kontoret bytts ut mot videomöten rakt in i kollegornas vardagsrum. Resor och upplevelser har behövt skjutas på framtiden – liksom besök hos nära och kära. Aktiviteter i kyrkor och andra gudstjänstlokaler under högtiderna som har passerat har ställts in. Det sociala livet har förändrats.

Vi människor har lyckligtvis en förmåga att anpassa oss – både vad gäller beteenden och handlingar, och förväntningar och tankar. Många saker fungerar därför relativt väl även under dessa speciella omständigheter, men inte likadant eller lika bra som vanligt. De allra flesta av oss gör avkall på sådant som egentligen är vår vilja eller våra behov.

Annons
Annons

Vissa siar nu om de stora förändringar som pandemin kommer att föra med sig. ”Det enda vi med säkerhet kan säga är att världen efter corona kommer att se väldigt annorlunda ut än världen före pandemin. Precis som världen före och efter Berlinmurens fall”, som Wolfgang Hansson skrev i Aftonbladet (23/4). Det handlade om makrotrender i världspolitiken (av vilka de flesta antingen fanns redan innan eller är för tidiga att göra utfästelser om ännu), men melodier med liknande toner har spelats om den lilla, vardagsnära världen. Nu kommer vi äntligen att inse att världen utan resor, konsumtion och andra excesser fungerar.

Själv tycker jag att de allra flesta verkar sakna det vanliga livet och snarare komma till insikt om dess stora förtjänster. Vi klarar av omställningen just för att den är tillfällig. För den som har blivit ekonomiskt drabbad under krisen gäller det förstås alldeles särskilt. Då är man inte lika sugen som diverse skribenter på att lovorda det asketiska levernet, utan önskar  vardagen när människor får arbeta, driva företag, handla med varandra, göra varandras liv lite enklare och bättre, och få samhället att gå runt.

Mycket möda och svårigheter kvarstår ännu. Men alldeles oavsett om man tror att pandemin kommer att förändra allt eller inte bör vi börja fundera på och arbeta för världen efter coronaviruset.

Socialdemokrater och andra till vänster om mitten i politiken vittrar den stora statens återkomst. Samhällskontraktet har svikits, och vår beredskap har inte varit god nog. Krisens konsekvenser är en följd av att samhället till för stor grad har präglats av marknadskrafter. Nu måste staten gå in och ta över och styra upp. Även näringslivet är det nog klokast att ta kontroll över.

Annons
Annons

Jag tänker på det som tidskriften Axess chefredaktör PJ Anders Linder skriver under rubriken Låt staten träda fram och retirera i det senaste numret av magasinet: ”Det är helt riktigt att uppmärksamheten bör riktas mot staten även när det akuta skeendet har lagt sig. Men det är av två andra skäl än entusiasterna tänker sig.

För det första har det då blivit tid att granska, ompröva och hantera den stora expansion av statsmakten som kommer att ha ägt rum. Det handlar om ekonomin och hur staten ska agera och prioritera i ett läge där budgetunderskott och statsskulder har nått rekordnivåer. Men det handlar också om medborgerliga fri- och rättigheter och vägen tillbaka från ett läge där mötesfriheten har upphävts och människors rörelser på många håll har övervakats av drönare och polis.”

Det är riktigt att den svenska staten skulle behöva bli betydligt starkare på en rad områden. Det gäller inte minst totalförsvaret och beredskapen inför denna och andra sorters kriser. Det gäller också upprätthållandet av lag och ordning – en svårighet som inte har försvunnit för att vår uppmärksamhet har riktats åt ett annat håll. Ambitionen att återupprätta dessa funktioner utgör inte en politisk skiljelinje.

Frågan är däremot hur relationen mellan den starka och den stora staten ser ut. Frågan kanske inte ens är om den starka staten måste vara stor – utan om den starka staten kan vara stor. När vi lagt den direkta krisen bakom oss kommer vi att ha rört oss ner på den politiska Maslows behovstrappa. Vi kommer att behöva ägna resurser åt att säkerställa det mest nödvändiga.

Annons
Annons

Problemen med integration, svaga skolresultat och brottslighet kommer att kvarstå. Ett betydligt svårare ekonomiskt läge kommer att ha tillkommit. Tillväxtskapande reformer och politisk prioritering kommer att vara viktigare än på länge. Moderaterna gör därför helt rätt i att förbereda en exitstrategi för att återstarta ekonomin och samhället. I det kommer några saker att vara särskilt viktiga.

  1. Ökade incitament för jobb och företagande i form av både sänkta skatter och sänkta bidrag. Det är inte bara god stimulanspolitik utan en av de enskilt viktigaste faktorerna för den ekonomiska återhämtningen och tillväxten.
  2. Förenkling av företagande genom minskad regelbörda. Det är ett synnerligen kostnadseffektivt sätt att förbättra villkoren för näringslivet och säkerställa återhämtningen oaktat den krispolitik som nu behöver föras.
  3. Lägre löner för sänkta trösklar in på arbetsmarknaden. Under krisen har rapporter påvisat den illavarslande låga självförsörjningsgraden hos utrikes födda. Den måste öka, både på grund av segregationen och de stora kostnader som är förknippade med den.
  4. Prioritera inom den offentliga sektorn. Sverige har länge dragits med riskerna som är förknippade med en omfattande offentlig sektor. Nu är de slutligen på väg att komma ikapp oss. Redan för två år sedan stod det klart att 200 miljarder kronor saknas i välfärden år 2030, och nu är situationen ännu värre. Kalkylerna kommer inte att hålla över tid. Det gäller särskilt om vi vill kunna satsa på den starka staten i de områden som vi tycker är prioriterade.

Nej, våren blev inte som någon hade tänkt sig, men inte heller den vanliga vardagen är förutbestämd. Vi måste redan nu börja fundera på vad vi vill ska komma efteråt.

Med denna text sätter Catarina Kärkkäinen punkt för sitt vikariat på ledarsidan. På måndag tillträder hon rollen som redaktör för Smedjan, en webbtidning hos tankesmedjan Timbro.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons