Annons

Therese Larsson Hultin:Fyra nyanser av grönt för Europas miljöpartier

Grön EU flagga.
Grön EU flagga. Foto: Kay Nietfeld/TT

Det finns inte en grön våg i Europa utan flera. EU:s miljöpartier präglas av stora skillnader och på en stor del av kontinenten finns det knappt några gröna partier alls. Men det sista har en logisk förklaring.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Det franska miljöpartiets namn översätts Europa ekologi de Gröna

Foto: Thomas Molén Bild 1 av 4

De Gröna i Tyskland startade som en proteströrelse, men är nu ett helt annat parti

Foto: Thomas Molén Bild 2 av 4

Även det svenska miljöpartiet har tagit ett stort kliv bort från sitt ursprung.

Foto: Thomas Molén Bild 3 av 4

I södra och östra EU är det tomt på gröna partier

Foto: Thomas Molén Bild 4 av 4

”Jag tycker att du har en fantastiskt kuriös frisyr. Den är makalös. Tunn, spröd, torr, plågad av livet”.

Det är svårt att inte vrida sig olustigt i tv-soffan när Johan Rheborgs bortkomna rollfigur söker jobb på en bank. Efter att ha fått sitt hår analyserat reser bankchefen på sig och går, och så var det slut på den intervjun.

Killinggänget skruvade sin humor ytterligare ett snäpp i den kultförklarade filmen ”Fyra nyanser av brunt” som kom i början av 00-talet. Här korsklipptes fyra historier som inte hade något med varandra att göra, mer än att de möjligen handlade om relationer mellan föräldrar och deras barn.

De gröna partierna är så olika att det skulle vara svårt för dem att sitta i regering med varandra.

Kopplingen kan tyckas krystad, men det är ändå frasen ”Fyra nyanser av grönt” som gnagt i mitt bakhuvud de senaste veckorna. För EU-valets stora skräll var inte att Europas populister gick starkt framåt, som många förutspått, utan att miljöpartierna gjorde det. Såväl europeiska som amerikanska medier talade om ”Europas gröna våg” och de som inte redan snappat upp det fick lära sig ett nytt ord: Greta Thunberg-effekten.

Annons
Annons

Det franska miljöpartiets namn översätts Europa ekologi de Gröna

Foto: Thomas Molén Bild 1 av 1

Men det finns en hake. För även om kontinentens samtliga miljöpartier givetvis vill en sak – värna klimatet – så finns det inte EN grön våg i Europa. De gröna partierna är tvärtom så olika att jag misstänker att det skulle vara svårt för dem att sitta i regering med varandra. Och i mer än en tredjedel av EU:s medlemsländer var det inte någon grön våg alls. Hela elva medlemsstater röstade inte in en enda grön ledamot i Europaparlamentet.

Precis som Killinggängets korsklippta kortfilmer är fristående från varandra gäller det alltså även EU:s miljöpartier.

Här följer mina fyra nyanser av grönt:

Aktivisterna (eller ”tokvänstern” som en väljare uttryckte det)

Det franska miljöpartiets namn översätts Europa ekologi de Gröna
Det franska miljöpartiets namn översätts Europa ekologi de Gröna Foto: Thomas Molén

Ockupationer och fria droger. Franska EELV står politiskt kvar där många gröna har sitt ursprung: långt ut på den alternativa vänsterkanten.

Partiet växte i EU-valet och blev tredje störst, framförallt eftersom de lockade unga. Men Europavalet är speciellt – många röstar på partier de inte skulle stödja i ett nationellt val. Eller som en ung juridikstudent som jag träffade i Toulouse efter valet uttryckte det:

– EELV:s ekonomiska politik är rena fantasin, där är de verkligen tokvänster. Men jag röstade ändå på dem eftersom klimatet är så viktigt och EELV är de enda som lyssnar på oss unga.

Partiet vill jämställa cannabis med tobak, stärka fackföreningarna och se ett mer överstatligt EU.

Annons
Annons

De Gröna i Tyskland startade som en proteströrelse, men är nu ett helt annat parti

Foto: Thomas Molén Bild 1 av 2

Även det svenska miljöpartiet har tagit ett stort kliv bort från sitt ursprung.

Foto: Thomas Molén Bild 2 av 2

De pragmatiska (eller realisterna om man frågar dem själva)

De Gröna i Tyskland startade som en proteströrelse, men är nu ett helt annat parti
De Gröna i Tyskland startade som en proteströrelse, men är nu ett helt annat parti Foto: Thomas Molén

Europas mest framgångsrika miljöparti just nu är tyska ”Die Grünen”. I flera mätningar den senaste månaden ligger de jämsides med, eller till och med före, Angela Merkels CDU, och är största parti.

Framgångarna beror på såväl tur som en glidning mot den politiska mitten. Turen består i att socialdemokratiska SPD går kräftgång och ompositioneringen på att de två nya språkrören verkar ha lyckats begrava den decennier långa maktkampen mellan ”realos” och ”fundis” (realister och fundamentalister), där realisterna står som vinnare.

Kritiker menar att de Gröna nu närmast är liberala i sin ekonomiska politik, vilket gör att många tror på en framtida regeringskoalition med kristdemokratiska CDU.

Även de gröna i Finland och Irland hör till de mer pragmatiska och stod som vinnare i EU-valet. Finländarna har suttit i regering vid tre tillfällen, varav en gång i en bred samlingsregering där även motsvarigheten till Moderaterna ingick.

Irländska the Green Party gick steget längre och var 2007–2011 juniorpartner i en koalition med konservativa Fianna fáil (men där gick möjligen pragmatismen för långt – partiet raderades nästan i valet som följde).

De konturlösa (som missat Thunberg-effekten)

Även det svenska miljöpartiet har tagit ett stort kliv bort från sitt ursprung.
Även det svenska miljöpartiet har tagit ett stort kliv bort från sitt ursprung. Foto: Thomas Molén
Annons
Annons

I södra och östra EU är det tomt på gröna partier

Foto: Thomas Molén Bild 1 av 1

Svenska miljöpartiet hade kunnat räknas till de ”realistiska”, för vad är mer pragmatiskt än att sätta sig i regering och kompromissa bort sina egna ideal?

Skälet att MP är en egen kategori är att de till skillnad från de tidigare nämnda helt missat Greta Thunberg-effekten, vilket måste ses som en extra nesa i Gretas hemland. Partiet ligger efter EU-valet återigen på skrala 5 procent i opinionen.

I MP:s egen eftervalsanalys kom de fram till att väljarna tyckte att de saknade förståelse för ”vanligt folk”. Vilket kan vara förklaringen till en del av luddigheten. Att helhjärtat hoppa på Gretas tåg med flygskam, riskerar att stöta bort väljare utanför Södermalm som längtar till Thailand på vintern.

Den grå massan

I södra och östra EU är det tomt på gröna partier
I södra och östra EU är det tomt på gröna partier Foto: Thomas Molén

Nej, jag är inte färgblind, men att södra och östra EU inte röstade fram några gröna EU-parlamentariker förtjänar en egen kategori. Här kan man verkligen inte tala om en europeisk grön våg.

Det finns flera förklaringar: i länder som Polen och Ungern är det viktigare för den intellektuella medelklass – som i andra länder i stor utsträckning skulle röstat grönt – att stödja oppositionen mot de nationalistiska regeringspartierna, medan de i länder som Bulgarien och Rumänien stöder partier som arbetar mot korruption.

I krisens Italien eller Grekland rankar väljarna ekonomiska frågor högre än klimatet och många unga (som i högre utsträckning röstar grönt) har emigrerat.

Ekvationen lyder alltså mogen demokrati + hög BNP (och låg arbetslöshet) = starka gröna partier. Med undantag för Sverige.

Gröna partier i Europa

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons