Annons

Gamla greker är mer samtida än någonsin

Kvinnorna i de antika grekiska dramerna har framträdande och komplexa roller. I höst kan publiken möta bland andra Ifigenia, Antigone och Fedra.

Under strecket
Publicerad

Nadja Weiss sätter upp ”Ifigenia i Aulis” på Dramatens lilla scen. Här omgiven av Ellen Jelinek och Christoffer Svensson.

Foto: Lars PehrsonBild 1 av 2

”Alla tvingas att bli medaktörer när skeendet börjat. Det här är ju också en typ av hedersproblematik, högst aktuell idag”, säger Nadja Weiss.

Foto: Lars PehrsonBild 2 av 2

1 / 4

Kriget drabbar fler än Ifigenia

Nadja Weiss sätter upp ”Ifigenia i Aulis” på Dramatens lilla scen. Här omgiven av Ellen Jelinek och Christoffer Svensson.
Nadja Weiss sätter upp ”Ifigenia i Aulis” på Dramatens lilla scen. Här omgiven av Ellen Jelinek och Christoffer Svensson. Foto: Lars Pehrson

– Det är berättelser som är grunden till, och sammanfattar, hela vår civilisation, säger Nadja Weiss som svar på frågan: Varför iscensätta en grekisk tragedi?

– Situationerna är helt igenkännbara, också på ett psykologiskt plan. Det är ju märkligt att texter som är 2 500 år gamla är så aktuella, som om ingenting har hänt. Euripides beskriver hur makt påverkar människan, han skildrar hur stora strukturer kolliderar med små. Kriget mot familjen.

När vi träffas återstår ännu några veckor till premiären på ”Ifigenia i Aulis” på Dramatens lilla scen. På och bakom scenen råder det kreativa kaos som ofta borgar för en framgångsrik uppsättning. Scenografen John Engberg förklarar scenografin som består av tygridåer, kostymören Kajsa Larsson kommer förbi med ett par läderstövlar. Det sjuder av energi, men regissören Nadja Weiss är lugn och välformulerad.

Hon har bearbetat dramat med hjälp av Irena Kraus, eller möblerat om det, som hon säger. Euripides original har först bearbetats av den norske dramatikern Jon Fosse, som har koncentrerat det. Nadja Weiss har därefter velat poängtera familjedramat och utöver Elektra lagt lagt till Ifigenias bror Orestes. Pjäsen om Ifigenia är del av den stora krönikan om Agamemnon och det trojanska kriget, om mamma Klytaimnestras otrohet och mord på sin man och därefter hur barnen hämnas. Ifigenia offras av sin far Agamemnon för att han ska få medvind till Troja och krigslycka.

Han dödar alltså sitt eget barn. Priset för maktutövning verkar inte ha några moraliska gränser. Det är ett av flera teman som Nadja Weiss och ensemblen vill förtydliga.

Maktutövandet och krigets struktur drabbar dem alla. Alla tvingas att bli medaktörer när skeendet börjat.

– Det är en fantastisk text! Fosses version får orden att hänga fritt i en egen rymd. Jag vill lyfta fram hur barnen drabbas av en dysfunktionell familj utan att skuldbelägga någon. Tvärtom vill vi visa den ångest Agamemnon har inför sitt val. Maktutövandet och krigets struktur drabbar dem alla. Alla tvingas att bli medaktörer när skeendet börjat. Det här är ju också en typ av hedersproblematik, högst aktuell idag, säger Nadja Weiss.

”Alla tvingas att bli medaktörer när skeendet börjat. Det här är ju också en typ av hedersproblematik, högst aktuell idag”, säger Nadja Weiss.
”Alla tvingas att bli medaktörer när skeendet börjat. Det här är ju också en typ av hedersproblematik, högst aktuell idag”, säger Nadja Weiss. Foto: Lars Pehrson

– Alla roller är intressanta, även Klytaimnestras. Hon, som sedan ska mörda maken, är inte ond. Hon är dock fokuserad på sin egen smärta – bortvänd. Hon kan inte förhålla sig till det val som Ifigenia till slut gör, när dottern tar sitt fruktansvärda, egna beslut...

Christoffer Svensson spelar kung Agamemnon, Ellen Jelinek gör makan Klytaimnestra. Ifigenia själv spelas av 19-åriga Frida Argento Abrahamsson. Sten Ljunggren, 80, gör rollen ”en gammal man” som fungerar som iakttagare av dramat. Thaliapristagaren Erik Ehn gör kung Menelaos.

Strax repetition. Nu ska man hitta rytm och andning, rörelser. Skapa stämningar inom den teatrala rymd som ska byggas på scenen.

– Det är ingen slump att det spelas så många antika tragedier just nu, menar Nadja Weiss och återkopplar till inledningsfrågan. Jag iscensätter bara pjäser där jag känner igen mig själv och/eller min samtid och det gör jag här, på flera plan. Jag hoppas att det blir en stark och identifierbar samtidstolkning.

Ifigenia i Aulis

Dramaten, Lilla scenen

Premiär 12 september

Annons
Annons

Regissören Kristina Hagström-Ståhl.

Foto: Peter BuchschatzBild 1 av 1

2 / 4

Antigone vågar sätta allt på spel

Regissören Kristina Hagström-Ståhl.
Regissören Kristina Hagström-Ståhl. Foto: Peter Buchschatz

Två bröder dödar varandra – men en av dem, Polyneikes, förvägras begravning. Brödernas syster Antigone överträder då dessa bestämmelser och begraver sin broder. Antigone, som vägrat följa statens regler och istället följer sin naturliga respekt för sin familj och gudarna, döms till döden. Två moralsystem står mot varandra.

– Jag har alltid varit fascinerad av Antigones mod. Hon vågar trotsa makten, sätta allt på spel och skapa ett eget paradigm. Men när pjäsen spelas idag fokuserar den ofta på Antigone som ensam aktör, med morbrodern Kreon, makthavaren, som motpol. Jag vill undersöka de många konflikter och möjligheter till kollektivt handlande som finns i pjäsen. Och så vill jag undersöka systern Ismenes roll, som ofta glöms bort lite, säger regissören Kristina Hagström-Ståhl som nu sätter upp dramat på Göteborgs stadsteater.

– Jag vill tolka stycket som ett modernt musikdrama, alla på scenen spelar flera instrument. Vi använder en ny översättning av den kanadensiska poeten Anne Carson som jag tycker är fantastisk. Carson har också skrivit en essä om antik dramatik och där hon menar att tragedier kommer ur raseri som kommer ur sorg.

Uppsättningen blir ett konglomerat av då och nu, av högstämdhet och raka dialoger och dessutom skapas ett slags landskap av musik.

– Pjäsen som bär Antigones namn handlar inte heller bara om hennes person och kamp utan också om kung Kreon. Hur han förhåller sig till hennes handlingar, hur maktutövning förhåller sig till civil olydnad. Sofokles drama är högintressant på en mängd olika plan.

Antigone

Göteborgs stadsteater

Premiär 27 september

Annons
Annons

Ingela Olsson ska spela Fedra.

Foto: Jessica Gow/TTBild 1 av 1

3 / 4

Fedra bryter tabun genom sitt begär

Ingela Olsson ska spela Fedra.
Ingela Olsson ska spela Fedra. Foto: Jessica Gow/TT

”Fedra” är en pjäs som sällan spelas idag, trots att den möjligen är mer aktuell än någonsin. Drottning Fedra är gift med kung Theseus. Hon förälskar sig i styvsonen Hippolytos. Han avvisar dock hennes inviter. Fedra hämnas genom att inför Theseus anklaga Hippolytos för att ha förfört henne med våld.

– Jag har velat spela Fedra i åratal, säger Ingela Olsson. Nu kommer vi äntligen till skott. Regissören Tatu Hämäläinen och jag har läst alla pjäsversioner som existerar.

Tora von Platen har sedan gjort en scenversion med texter av Euripides, Seneca och Racine.

– Vi har inte lagt till något, bara mixat dessa texter för att mejsla fram en annorlunda berättelse, en där Fedra inte blir totalt skuldbelagd, fördömd och framställd som moraliskt förkastlig, förklarar Ingela Olsson.

– Jag har alltid varit fascinerad av dessa storslagna, antika kvinnoroller – alla är ju så tydliga subjekt i sina egna liv. ”Fedra” handlar till stora delar om kvinnliga begär, när börjar de hota en manlig, auktoritär maktbalans. Varför är det så tabu att tala om vuxna kvinnors fysiska lust?

”Fedra” kommer att spelas på Scenkonstmuseet, strax bredvid Dramaten som ju håller på att renoveras. Man ska använda en konsertlokal.

– Det blir jättebra, för mig som har varit på Teater Galeasen under så många år känns det som att komma hem. En stor, öppen spelplats där vi kan bygga ett teatralt universum. Det blir lite av ett allkonstverk med scenografi av konstnären Anastasia Ax och musik av Maria W Horn. Dessutom glädjer jag mig enormt mycket att Iwar Wiklander, 80, ska vara med på scenen. Han ska spela amman, det ser jag mycket fram emot, avslutar Ingela Olsson.

Fedra/Hippolytos

Dramaten på Scenkonstmuseet

Premiär 28 september

Annons
Annons

Kitte Wagner, teaterchef på Malmö stadsteater.

Foto: Emmalisa PaulyBild 1 av 1

4 / 4

Aktuellt tema med skyddssökande kvinnor

Kitte Wagner, teaterchef på Malmö stadsteater.
Kitte Wagner, teaterchef på Malmö stadsteater. Foto: Emmalisa Pauly

En båt full av unga kvinnor når den grekiska kusten. De har lämnat allt och seglat över Medelhavet. De har flytt från våld, övergrepp och tvång – så kan man sammanfatta Aischylos drama ”De skyddssökande kvinnorna” som nu ska spelas på Malmö stadsteater via en bearbetning av David Greig.

– Malmö stadsteater är del av ett europeiskt samarbetsprojekt, ett slags teaterarkeologi. Första steget är ”De skyddssökande kvinnorna”, sedan ska vi forska kring hur man spelat dessa pjäser. Dessutom saknas två delar av just denna pjäscykel och vi ska försöka rekonstruera hela trilogin, berättar teaterchefen Kitte Wagner.

Iscensättningen är en samproduktion med två danska teatrar som delar på regissören Simon Boberg samt scenograf och musiker.

– David Greig har forskat mycket runt grekiska tragedier. Han tror att alla föreställningar inleddes av olika lokala politiker. Så ska vi ha det även på Malmö stadsteater. Många gånger blir tolkningar av antik dramatik väldigt högstämda. Här blir det inte så. Vi skapar ett verk med mycket dans och musik. Grekiska tragedier bygger ju ofta på en dramaturgi där kaos övergår till harmoni, fortsätter Kitte Wagner.

Malmö stadsteater gör projektet till något mer än rekonstruktion, man låter också skådespelarna resa till Danmark och uppleva hur deras kollegor tolkar samma roller som de själva, för att sedan skapa diskussioner om gestaltning. Det är en unik möjlighet att på djupet diskutera rolltolkningar.

Kitte Wagner är mycket entusiastisk över samarbetet med David Greig och teamet kring honom. Temat är ju dessutom akut aktuellt, säger hon.

De skyddssökande kvinnorna

Malmö stadsteater

Premiär 10 oktober

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons