Annons

Göran Eriksson:Förbannelse hotar Lööf och Sabuni

Finansminister Magdalena Andersson under en pressträff på Harpsund 2017.
Finansminister Magdalena Andersson under en pressträff på Harpsund 2017. Foto: Anders Wiklund/TT

Det är dags för Centern och Liberalerna att ta betalt för att Socialdemokraterna får regera. Men den liberala revolutionen riskerar att sammanfalla med en ekonomisk kris – precis som i den gamla borgerliga förbannelsen.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

L-ledaren Nyamko Sabuni.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

På Harpsund i dag ska Magdalena Andersson berätta om regeringens bedömning av den ekonomiska utvecklingen. På kvällen ska det ätas kräftor, och det ska tas några paparazzibilder på statsråd som nattbadar i Harpsundsjön.

Höstens budget är den egentliga inledningen på det rödgrönblå – Liberalernas färg är blåklintsblå – projekt som fyra partier nedkom med i januari, efter en mycket svår förlossning.

Långt ifrån allt i det 73-punktsprogram som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centern och Liberalerna kom överens om ska in i den här budgeten. Men Liberalernas stora trofé, som innebär att värnskatten på höga inkomster slopas från årsskiftet, ska med.

Liberalerna satt i regeringen Reinfeldt under åtta år men ”straffskatten på utbildning”, som Liberalerna kallar värnskatten, blev kvar.

Värnskatten, och de kommande förändringarna i arbetsrätten, var därför tunga interna argument när Centern och Liberalerna tog ställning till om de skulle släppa fram regeringen Löfven. S-samarbetet skulle ju på vissa områden betyda mer borgerlig politik än vad som var möjligt ens med en borgerlig regering.

Annons
Annons

L-ledaren Nyamko Sabuni.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Sedan avtalet skrevs under har flera ekonomiska indikatorer börjat peka i fel riktning. Magdalena Andersson sa i förra veckan till SvD att ”allt fler mörka moln tornar upp sig”. Hon pekade på handelskriget mellan USA och Kina, riskerna för en oordnad brexit och nedkylningen av den tyska ekonomin.

Men krisen är inte här ännu, och det finns inga tecken på att regeringen på Harpsund skulle förorda besparingar som hotar Centerns och Liberalernas framgångar. De svenska statsfinanserna är starka, och för en S-ledd regering är det heller ingen självklar slutsats att Sverige borde spara i en ekonomisk nedgång.

Flera av de mest liberala reformerna – reformeringen av arbetsrätten, hyresmarknaden, Arbetsförmedlingen och a-kassan – kostar heller inte några pengar. Och ligger enligt schemat några år fram i tiden.

L-ledaren Nyamko Sabuni.
L-ledaren Nyamko Sabuni. Foto: Henrik Montgomery/TT

Så den politiska risken för Centern och Liberalerna handlar om att de liberala paradreformerna kommer att genomföras i en lågkonjunktur med stigande pessimism, växande arbetslöshet och ökande utanförskap.

Vilket naturligtvis skulle göra det väldigt mycket svårare att vinna folkligt stöd för den ”liberala revolutionen”.

Borgerliga regeringar har historiskt haft otur med det internationella konjunkturcasinot. Så var det både på 1970-talet och för regeringen Bildt i början av 90-talet. Regeringen Reinfeldt drabbades av finanskrisen 2008, men lyckades hantera den på ett sätt som stärkte alliansregeringen.

När borgerliga partier har haft makt över ekonomin, så har den djupa konjunkturkrisen aldrig varit långt borta. Annie Lööf och Nyamko Sabuni tror kanske inte på förbannelser, men har skäl att oroas över tecknen i omvärlden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons