Annons
Krönika

Lotta Lundberg:Går det att ha en middag där man vågar gräla lite?

Om jag bjuder på kräftor slipper jag stå i köket hela dan, skriver Lotta Lundberg.
Om jag bjuder på kräftor slipper jag stå i köket hela dan, skriver Lotta Lundberg. Foto: Håkan Sandbring/TT

Går det att fortfarande ha en middag där det serveras argument istället för flocktänkande? Lotta Lundberg oroar sig för konsensuskultur i coronatider.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Lotta Lundberg vill lufta några tabun som vi inte talar om i det här landet, för att sen ta antagonisten i handen och gå ner och bada.

Foto: Johan Nilsson/TT

Det är dags att bjuda på sensommarmiddag. Hitta tillräckligt många stolar att ställa i gräset. De två vingliga borde-gå-på-tippen-spöken, som står i skjulet, borde hålla ett kalas till. 

Några gamla gardiner lägger jag på borden. Det kan bli fint. Om jag bjuder på kräftor slipper jag stå i köket hela dan. Då behöver ingen lyssna på alla Ah och Oh som kvittras när någon karl står vid grillen. Sen marängsviss i en stor hink, så slipper vi de tjatiga jordgubbarna.

I förhoppningen om att mina gäster fortfarande är så wild and crazy att de vågar äta livsfarligt bröd proppfullt av kolhydrater köper jag painriche.

Det skulle kunna vara hur enkelt som helst. Varför tvekar jag? För att jag är anspråksfull när det kommer till innehållet. För att jag, efter mitt tredje glas vin, inte vill kväsa livet i mig och själlöst stirra ut i augustinatten och kommentera väderleken.

Jag vill våga orka gräla lite. Bli röd om kinderna och lufta några tabun som vi inte talar om i det här landet, för att sen ta antagonisten i handen och gå ner och bada. Det kan bli svårt, då jag inte längre är en frisk fläkt som dimper ner några veckor om sommaren och pratar om tysk Streitkultur.

Annons
Annons

Lotta Lundberg vill lufta några tabun som vi inte talar om i det här landet, för att sen ta antagonisten i handen och gå ner och bada.

Foto: Johan Nilsson/TT

Man ser sig alltid ängsligt omkring, innan man yttrar en avvikande åsikt – om man ens har en sådan.

Jag har blivit en del av inventariet och borde åter ha lärt mig hur det går till i Sverige. Man uttalar sig inte längre om något som man inte först säkerställt. Man ser sig alltid ängsligt omkring, innan man yttrar en avvikande åsikt – om man ens har en sådan. 

Lotta Lundberg vill lufta några tabun som vi inte talar om i det här landet, för att sen ta antagonisten i handen och gå ner och bada.
Lotta Lundberg vill lufta några tabun som vi inte talar om i det här landet, för att sen ta antagonisten i handen och gå ner och bada. Foto: Johan Nilsson/TT

För med tankar är det som med främmande språk, om man inte får öva somnar de in, för att till slut helt gå i graven. Resonemang som inte prövas drunknar snart i själva rädslan för den Dåliga Stämningen. Och den smyger fortfarande omkring. Tro mig.

Lite som livet efter detta, folk slutar prata om sin tro när de är tretton för att konfirmationsprästen är töntig, men försvinner själva undran – vart är vi på väg? Det som inte syns, finns ändå. 

Dålig Stämning kan osökt lägga sig kring de flesta middagsbord, så aladåben dallrar. Och jag undrar: hur många ord domnar under ett halvt år i coronaexil? Hur många tankar går i dvala för att de inte är kutym? 

Går det att fortfarande ha en middag där det serveras argument istället för flocktänkande

Om jag trycker ner det jag tänker inför andra, försvinner det snart för mig själv. Och till slut glömmer jag vad jag en gång tänkte. Om jag byter ut orden som känns i mig mot ord som de andra har godkänt krymper inte bara mitt språk utan även jag. In marscherar flocktänkandet och konsensus. Jag börjar lulla omkring i ett slags mysko gruppdynamik.

Överenskommelser är avgörande i riksdagen, men våra middagsbord borde väl vara den plats som föregår politiken, där några trevar sig fram, medan andra helt oförblommerat uttrycker alla möjliga tankar. Även om det som inte syns.

Går det att fortfarande ha en middag där det serveras argument istället för flocktänkande? Den som blandar ihop kompromisser med konsensus, når det som kallas beslutsimpotens. Det är därför det nog inte blir någon sensommarfest med kräftor och marängsviss i år.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons