Annons
Ledare

Karl Sigfrid:Gärna sänkt skatt men först en rejäl nedskärning

Ulf Kristersson lanserar den nya svenska modellen.
Ulf Kristersson lanserar den nya svenska modellen. Foto: Linn Malmén/TT
Under strecket
Publicerad

Tillsammans med sin budget presenterar Moderaterna en skattereform för ”en ny, uppdaterad svensk modell”. Den nya svenska modellen ska ge svar på hur invandrare kommer i arbete och hur kostnaderna för en åldrande befolkning ska finansieras. Detta samtidigt som vi går mot lägre ekonomisk tillväxt per invånare.

Förslagets centrala delar är sänkta skatter och ökade utgifter. Mer pengar ska gå till bland annat polis, försvar, psykiatri, yrkesutbildning och klimatforskning. Skatten ska sänkas ytterligare för personer med låga inkomster och för pensionärer.

Efter svajande fram och tillbaka om värnskatten har Moderaterna nu i alla fall valt att välkomna regeringens planer på att skrota den. Så sent som för några månader sedan angrep en grupp partiföreträdare planerna på avskaffad värnskatt och menade att den tvingade fram höjningen av bensinskatten. Efter uppmaningar om att skärpa sig, bland annat från Skattebetalarnas förening och den här ledarsidan (21/9), har M gjort det.
Breda skattesänkningar och mer pengar till polis och försvar framstår som en återgång till det gamla och därmed som en uppgörelse med Reinfeldts nya moderater.

Annons
Annons

Det är både på gott och ont som Moderaterna söker sina rötter. Visst fanns det svagheter i Reinfeldts linje, som hans ovilja att prata om integrationsproblem och hans ointresse för försvaret, men huvuddragen i hans förändringar var bra. Budgetbalans blev ett strikt krav. Sänkta skatter skulle ges utrymme genom minskade utgifter, krona för krona, och besparingsförslagen skulle vara lika konkreta som skattesänkningarna.

Den strikta budgetdisciplin som Anders Borg kom att personifiera var en reaktion mot den gammelmoderata linje som 2002 vann stöd hos bara 15 procent av väljarna. Om domen mot Bo Lundgren var rättvis kan diskuteras, men bilden blev att Moderaterna hade ett budgethål på 130 miljarder kronor. Aldrig mer ska det här upprepas, bestämde Borg och Reinfeldt.

Om Moderaterna vill återvända till det gamla bör de minnas att allt inte var bättre på Bildts eller Lundgrens tid. Den gamla borgerligheten stod, med undantag för några år i början av 1990-talet, långt från regeringsmakten.

Borgerlighetens förmåga att sköta Sveriges ekonomi var ifrågasatt. Inom finansbranschen lär det ha skämtats att efter en socialdemokratisk valseger går börsen ner i en dag och sedan upp i tre år. Efter en borgerlig valseger går börsen upp i en dag och sedan ner i tre år. Alliansregeringen gjorde upp med den föreställningen, och det förtroende som vanns då måste tas väl omhand.

M nämner i sitt utspel besparingar på Arbetsförmedlingen, byggsubventioner och några av regeringens miljösatsningar. Men det är allt. Skattereformen ska kombineras med en ”ambitiös utgiftsreform”, heter det, men för att medborgarna ska kunna ta ställning till politiken måste de få veta vilka utgifter som ska bort.

Samma sak kan sägas om avsnittet som rör miljöskatter. M säger sig vara öppna för höjda miljöskatter, men bara om de gör nytta och inte lägger ”orättvisa” bördor på landsbygden. En helgardering som skapar fler frågor än svar, och som åskådliggör den ängslighet som präglar mycket av det partiet gör.

Det är bra med en ambition att sänka skatterna så att utbildning, arbete och investeringar lönar sig. Men en långsiktigt hållbar budgetpolitik kräver också en tydlig idé om vilka utgifter som ska skäras bort så att budgeten går ihop. Mycket av det arbetet tycks återstå. Tur för M att det är långt till nästa riksdagsval.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons