Annons

”Ge socialtjänsten chans att förhindra dödandet”

För att skydda barn och unga från ett liv i kriminalitet behöver samhället agera med fler åtgärder i ett tidigare skede. Socialtjänsten bör därför få utökade möjligheter att agera, skriver Jan Jönsson (L), socialborgarråd i Stockholm.

Under strecket
Publicerad

Jan Jönsson, Liberalerna.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1

Jan Jönsson, Liberalerna.

Foto: Malin Hoelstad Bild 1 av 1
Jan Jönsson, Liberalerna.
Jan Jönsson, Liberalerna. Foto: Malin Hoelstad

DEBATT | KRIMINALITET

Antalet dödsskjutningar i Stockholm och andra städer fortsätter att ligga på extremt höga nivåer. Gärningsmännen och offren är ofta unga. Familj och vänner drabbas av livslång sorg. Människor i närområdet får sin rörelsefrihet begränsad eller skräms att flytta.

Som socialborgarråd i Stockholm ser jag att det finns ett antal åtgärder som behöver vidtas för att i framtiden ha färre offer och gärningsmän. Nyrekryteringen bland unga till kriminalitet måste stoppas och utvecklingen av destruktiva normer brytas i ett tidigt skede.

I första hand är det i skolan som möjligheten till en annan framtid finns. Det är i skolan och fritidsverksamheten vi kan förebygga att unga dras med i den hänsynslösa mentalitet som växt fram inom den grova brottsligheten i dag. Med forskningsbaserade metoder i skolan kan de tydliga kopplingar som finns mellan våld och en förvriden syn på manlighet och heder motverkas. Skolans genusmedvetna arbete är inte något flum, utan viktig samhällsbyggande verksamhet.

Annons
Annons

För att samhället ska kunna ingripa tidigare och med mer kraft behöver socialtjänsten fler verktyg. I dag måste socialtjänsten förhålla sig till att alla insatser är frivilliga fram till dess att kriterierna för tvång är uppfyllda. I praktiken har samhället därmed svårt att skydda barn från sitt eget eller sina föräldrars skadliga beteende. Kriterierna för att tvångsomhänderta en ungdom är, på goda grunder, högt satta. Men bristen på praktiska möjligheter att ingripa, innan det har gått så långt som grund för omhändertagande, leder till att vi tillslut står där och undrar varför samhällets insatser inte hjälpte. De hjälpte inte, därför att de var helt frivilliga att ta emot.

Redan i dag finns skrivningar i lagen om vård av unga, LVU, om förebyggande tvångsåtgärder innan det finns behov av att omhänderta barnet, så kallat ”mellantvång”. Men det används inte. En översyn av LVU överlämnades till regeringen år 2015 (SOU 2015:17). Utredningen beskriver nuvarande lagstiftning som bra i teorin, men svår för socialtjänsten att tillämpa i praktiken. Socialtjänsten har exempelvis inte möjlighet att begära polishandräckning eller vidta andra sanktioner. Än så länge har inga nya lagförslag presenterats utifrån utredningen. Just nu pågår en översyn av socialtjänstlagen (SoL). I samband med detta ser jag som socialborgarråd i Stockholm behov av följande åtgärder på nationell nivå:

1. Möjlighet till uppföljning på lång sikt
Barnavårdsutredning ska i dag maximalt pågå under fyra månader och under utredningsperioden har socialtjänsten rätt att undersöka den unges situation. Vi behöver säkerställa att om socialtjänstens utredning mynnar ut i ett förslag om frivilliga insatser, som inte tas emot, innebär detta inte en slutpunkt på ansvaret och befogenheterna för socialtjänsten. För barn med särskilda riskbeteenden eller som växer upp i en tydligt dysfunktionell situation bör socialtjänsten kunna besluta om uppföljning på lång sikt. I allvarliga fall behöver den möjligheten gälla i flera år. Syftet skulle dels vara att försäkra sig om att barnet får den omsorg det behöver och att eskalerande beteende fångas upp i tid, dels att samla på sig dokumentation för att längre fram ha tillräckliga underlag om barnet behöver omhändertas.

Annons
Annons

2. Skapa en tydligare tvångstrappa innan omhändertagande
Socialtjänsten måste ha möjlighet att besluta om successivt allt mer ingripande åtgärder om situationen för barnet försämras och familjen eller den unge inte är mottagliga för stödinsatser. Det kan till exempel handla om beslut om att en familj under pågående utredning inte ska byta skola eller förskola, så att personal som känner barnet ska kunna ha fortsatt koll på barnet och familjen. Tydliga överenskommelser ska kunna upprättas mellan socialtjänsten och den unge och föräldrarna om vilka gränser som inte får överträdas och att, om så sker, beslutet övergår till ett omhändertagande. Beslut ska kunna fattas om stödinsatser i hemmet eller på skolan, eller om placering på en annan skola med behandlingsinsatser, oavsett den unges eller föräldrarnas inställning.

3. Polisen måste kunna vara behjälplig
Polisens möjligheter att ingripa tidigt är i dag i princip obefintliga. För att polisen ska få ta med sig en minderårig i sin bil när barnet påträffas i en riskmiljö, måste i dagsläget faran för den unges hälsa och utveckling vara allvarlig, överhängande och uppenbar. Det räcker inte att den långsiktiga risken att dras in i kriminalitet om ett barn umgås med äldre välkända, tunga kriminella är konstaterad. Det måste vara en självklarhet att polisen kan köra hem en minderårig som de upptäcker i en riskfylld miljö. Socialtjänsten ska också kunna begära sådan assistans.

För att skydda barn och unga från ett liv i kriminalitet behöver samhället kunna agera med fler åtgärder i ett tidigare skede. Socialtjänsten behöver då ges förutsättningar att agera. Dödandet måste få ett slut.

Jan Jönsson (L)
socialborgarråd Stockholms stad

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons