Annons

EskapistGenerös underhållning i Ekmans fantastiska värld

”Eskapist” av Alexander Ekman med Kungliga Baletten. Oscar Salomonsson (tvåa från vänster i frontlinjen) gör rollen som Eskapisten.
”Eskapist” av Alexander Ekman med Kungliga Baletten. Oscar Salomonsson (tvåa från vänster i frontlinjen) gör rollen som Eskapisten. Foto: Nils-Emil Nylander

Alexander Ekman hyllar dagdrömmaren och bjuder publiken på en visuell fest i sitt nya verk för Kungliga Baletten. Han är som allra bäst när han släpper loss sin uppfinningsrika humor, tycker Anna Ångström.

Under strecket
Publicerad

Alexander Ekmans nya verk för Kungliga Baletten, ”Eskapist”, handlar om verklighetsflykt. För kostymerna svarar modedesignern Henrik Vibskov.

Foto: Nils-Emil NylanderBild 1 av 2

Premiärdansaren Oscar Salomonsson gör rollen som Eskapisten.

Foto: Nils-Emil NylanderBild 2 av 2

Eskapist

Genre
Dans
Medverkande
Kungliga Baletten
Var
Kungliga Operan
Koreografi
scenografi, ljus, film: Alexander Ekman

Musik: Mikael Karlsson. Kostym, mask: Henrik Vibskov. Dramaturg: Carina Nildalen. Ljud: Lars-Göran Ehn.

Eskapisten är en missförstådd art. En självbedragare, för att citera Heinrich Böll, någon som flyr verkligheten för onyttigt dagdrömmeri. Pyttsan – Alexander Ekman ger i sitt nya verk eskapisten upprättelse med råge och bjuder publiken på fest.

Så har han också 37 dansare ur Kungliga Baletten till sitt förfogande, ett scenrum att lattja med så att figurer dyker upp och försvinner ur orkesterdike och scengolv, en dansk modedesigner (Henrik Vibskov) som förstärker koreografins massverkan med grafiskt mönstrade och surrealistiska kostymer, samt – viktigt – parhästen, kompositören Mikael Karlsson, som bemästrar allt från smäktande romantiska stråkar till skönt gungande rytmer.

”Eskapisten” är visuell show och en kärleksförklaring till teatern och det irrationella; inget nytt tema för Alexander Ekman. Denne allkonstnär hyllar gärna leken, fantasin och den kreativa lockelsen i scenens och filmens möjligheter. Samtidigt iakttar han med ironisk humor hur vi människor beter oss, gärna i grupp, men väver också in ett slags kommentarer till sitt eget konstnärskap och rötterna i den klassiska balettens värld. Tänk den blöta ”A swan lake” på Oslooperan eller bollhavet i ”Play” på Parisoperan.

Annons
Annons

Alexander Ekmans nya verk för Kungliga Baletten, ”Eskapist”, handlar om verklighetsflykt. För kostymerna svarar modedesignern Henrik Vibskov.

Foto: Nils-Emil NylanderBild 1 av 1
Alexander Ekmans nya verk för Kungliga Baletten, ”Eskapist”, handlar om verklighetsflykt. För kostymerna svarar modedesignern Henrik Vibskov.
Alexander Ekmans nya verk för Kungliga Baletten, ”Eskapist”, handlar om verklighetsflykt. För kostymerna svarar modedesignern Henrik Vibskov. Foto: Nils-Emil Nylander

Ekmans förra helaftonsverk för Kungliga Baletten, ”Midsommarnattsdröm” 2015, utgick från drömmarens skruvade, maniska perspektiv – i gestalt av Dragos Mihalcea. Nu är det Oscar Salomonsson som gör en helt kongenial tolkning av Eskapisten själv, en man som sätter snurr på vardagstristess och dötid – Alexander Ekmans alter ego. I inledningen sitter drömmaren framför den magiska, röda ridån och håller middag för ett udda gäng i kvarnhjulshatt, konformade huvuden och grönskande kroppar. Spelet kan börja.

Till en början känns det dock som om Ekman fastnat lite i sina egna grepp och i all rekvisita. Visst är det visuellt effektfullt med den stora gruppen i kritstrecksrandigt som dansar inklämda mellan låga ljusriggar och rörliga plattformar. Världen skakar. Kropparna rycker. Banala hälsningsfraser ekar. Men något mer måste till.

Det tar sig efterhand. Mitt i morgonbestyren ställer sig Eskapisten och filosoferar. Flyr ensamheten genom att försöka smälta in i en manlig balettgemenskap, som ter sig rätt fånig, och motas bort av kvinnor med snärt i tåskorna. Ur detta föds ett fint pas de deux i tystnad. Emily Slawski och Anton Valdbauer är spegelgestalter med mjuka, följsamma armrörelser – intill döden och tomheten. Ekman må ibland vara eklektisk, men han är det med elegans. Haruka Sassas och AdiLiJiang Abudurehemans duett till Erik Wahlgrens solocello är en vacker eloge till det klassiska arvet.

Annons
Annons

Premiärdansaren Oscar Salomonsson gör rollen som Eskapisten.

Foto: Nils-Emil NylanderBild 1 av 1
Premiärdansaren Oscar Salomonsson gör rollen som Eskapisten.
Premiärdansaren Oscar Salomonsson gör rollen som Eskapisten. Foto: Nils-Emil Nylander

Ekman är som allra bäst när han släpper loss sin uppfinningsrika humor. Höjdpunkten är en kortfilm där Oscar Salomonsson med uttrycksfull mimik och plastik låter sin eskapist göra revolt mot alla trista rutiner, i badet, i tunnelbanan, på kontoret. Därpå tar han befäl över dansarna i ett träskott steppnummer som får guldet i salongen att blekna.

Finalen är ekmansk deluxe i sin enkelhet: ensemblens vida kjolar brer ut sig likt solfjädrar i en rytmisk ”folkdans”. Kroppar och tyg bildar vågor av energi. ”Eskapist” är snyggt stylad, generös underhållning. Om surrealisterna för hundra år sedan pläderade för en upplösning av dröm och verklighet, så visar Ekman & co att även vuxna behöver leka, vara i nuet. Inte minst disciplinerade dansare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons