Annons

KatitziGenom Katitzis blick blir förtrycket synligt

Meliz Karlge, Siham Shurafa och Isa Aouifia i ”Katitzi”.
Meliz Karlge, Siham Shurafa och Isa Aouifia i ”Katitzi”. Foto: Markus Gårder

Den vuxna Katitzi skriver boken om sitt liv när Maria Winge sätter upp en pjäs byggd på Katarina Taikons berättelse. Romernas kamp för mänskliga rättigheter är alltjämt aktuell.

Under strecket
Publicerad

Katitzi

Genre
Barn- och ungdomsteater
Regi
bearbetning: Mia Winge
Medverkande
Meliz Karlge, Siham Shurafa, Linda Kunze, Danne Dahlin, Isa Aouifia, Aja Rodas
Var
Kulturhuset Stadsteatern Vällingby
Text
Emma Broström efter Katarina Taikon

Scenografi: Torulf Wetterrot. Kostym & mask: Marie Moberg. Musik: Dijle Neva Yigitbas (Nevadeelay)

Social utsatthet, förtryck och kampen för mänskliga rättigheter. Katarina Taikons självbiografiska bokserie om Katitzi skildrar en romsk flickas uppväxt under krigets 1940-tal. Även om mycket hänt sedan dess är den dessvärre fortfarande aktuell. Emma Broströms fina dramatisering, som tidigare framgångsrikt spelats på Folkteatern i Göteborg, används nu i en något bearbetad form på Stadsteaterns scen i Vällingby.

Regissören Mia Winge låter ”Katitzi” börja med att Meliz Karlge, i rollen som den vuxna Katarina, sitter och skriver boken om sitt liv. En historia som behövs så länge det finns rasism och förföljelse. Hon blir pjäsens berättare; hon iakttar, minns och kommenterar. Det blir en ramhandling som ger facit, vi ser att barnet Katitzi som så hett längtar efter att lära sig läsa och skriva till slut blir författare. Greppet ger också viss distans, de första scenerna blir ganska redovisande och illustrativa.

Torulf Wetterrots scenografi antyder läger och baracker, kyla och kärvhet. Romer förföljs, förnedras och förödmjukas. För Katitzis familj är fast arbete och en lägenhet omöjliga mål. Tillvaron är ständiga uppbrott. Omvärlden visas genom sina rasistiska och räddhågsna fördomar, både aningslöst välvilliga och brutalt illvilliga. Grannar, skolbarn och myndighetspersoner blir här så hårt karikerade att det nog försvårar möjligheten att känna igen liknande tankemönster och beteenden här och nu.

Men berättelsen tar över och blir alltmer engagerande, rollerna i familjen Taikon fördjupas. Siham Shurafa ger Katitzi integritet och fantasi, först nedtonad och dröjande, sedan upprorisk och viljestark. Linda Kunze, som hennes syster Rosa, ger bränsle till kampen för rätten till kunskap och ett drägligt liv. Danne Dahlin gör brodern Paul som vill ha jobb och människovärde och som exploderar i en dans av frustration till Dijle Neva Yigitbas suggestiva musik.

Isa Aouifia gör ett mångfasetterat porträtt av deras far, som spänner från en omfamnande positiv livshållning till uppgivenhet och raseri. Aja Rodas ger den hänsynslöst elaka styvmodern nyanser av hatkärlek, brustna illusioner och bitterhet. Meliz Karlge dubblerar som flickans Mamí, som ger Katitzi tradition, tröst, stolthet och självkänsla. Och som knyter samman lilla Katarinas barndom med samhällsdebattören Katarina Taikons författarskap och livsverk.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons