Annons

Genomgång: Viktigaste aktörerna i Turkiet

Den 15 juli försökte ett antal militärer att genomföra en statskupp i Turkiet. Kuppen misslyckades och i nuläget är det oklart vilka som låg bakom den. President Erdoğan skyller på Gülenrörelsen, men dess ledare fördömer kuppen. SvD reder ut vilka som är de viktigaste aktörerna i det turkiska politiska landskapet.

Under strecket
Publicerad

Recep Tayyip Erdoğan.

Foto: Emilio Morenatti/TTBild 1 av 1

1 / 4

Erdoğan och AKP

Recep Tayyip Erdoğan.
Recep Tayyip Erdoğan. Foto: Emilio Morenatti/TT

Rättvise- och utvecklingspartiet, AKP, grundades 2002 av nuvarande presidenten Recep Tayyip Erdoğan. Partiet vann stort i valet 2002 och 2003 blev Erdoğan premiärminister. 2014 avgick Erdoğan som partiledare men blev istället partiets kandidat till presidentposten. Han vann och blev Turkiets första president som utsetts genom allmänna val.

AKP kan beskrivas som ett moderat islamistiskt parti. Partiet blev populärt som ett konservativt och religiöst alternativ, men även för att det förde en ekonomisk politik som bringade hög tillväxt. Under AKP närmade sig Turkiet EU. Regeringen genomförde flera demokratiseringsreformer, så som ett avskaffande av dödsstraffet 2004.

På senare år har dock AKP och Erdoğan fört en alltmer auktoritär politik. Efter att partiet i parlamentsvalet i juni 2015 förlorade sin egna majoritet misslyckades man med att bilda ny regering. Då utlystes nyval och i november vann AKP åter en majoritet av rösterna. Många anser dock att AKP har utnyttjat nationalistiska strömningar för att vinna väljare. Till exempel återupptogs under sommaren kriget mot den kurdiska separatistorganisationen PKK, samtidigt som AKP har anklagat prokurdiska partiet HDP – som i valet i juni för första gången tog sig in i parlamentet – för samröre med densamma.

Efter kuppförsöket den 15 juli har regeringen gripit över 9 000 politiska motståndare, bland annat inom militären och rättsväsendet. Samtidigt har en opinion väckts för att återinföra dödstraff. Under ett tal vid en begravning i söndags sade presidenten att Turkiet ska överväga detta.

Efter ett möte i Bryssel på måndagen kom svaret från EU:s utrikesministrar: En sådan reform skulle omöjliggöra ett turkiskt EU-medlemsskap.

Totalt beräknas 60 000 statsanställda – domare, lärare, poliser och andra tjänstemän – antingen ha gripits eller avskedats. Tusentals lärare har stängts av och akademiker har förbjudits att resa utomlands i tjänsten. I veckan utlyste Erdoğan undantagstillstånd i Turkiet som ska gälla i tre månader, eller kortare. Regeringen har också tillfälligt upphävt den europeiska konventionen om mänskliga rättigheter så länge undantagstillståndet gäller.

Erdoğan har pekat ut Fethullah Gülen, grundare av Gülenrörelsen, som hjärnan bakom kuppförsöket. Bland annat har närmare 3 000 domare avsatts sedan fredagen, anklagade för att sympatisera med Gülenrörelsen. Läs vidare för att få veta mer om den.

Annons
Annons

Fethullah Gülen.

Foto: Selahattin Sevi/TTBild 1 av 1

2 / 4

Gülenrörelsen

Fethullah Gülen.
Fethullah Gülen. Foto: Selahattin Sevi/TT

Den muslimska Gülenrörelsen växte fram i slutet av 1970-talet i Turkiet och består av människor som inspireras av predikanten och tänkaren Fethullah Gülen. Två centrala delar i han, som han formulerar i sina många böcker, är vikten av utbildning och religionsdialog. I Turkiet bedrivs hundratals skolor i hans anda, men rörelsens anhängare har även öppnat skolor i runt 160 andra länder.

Gülenrörelsen hjälpte Erdoğan till makten och samarbetade tätt med regimen fram till 2013.

– Gülenrörelsen var strategerna i regeringen, hjärnan bakom, säger Turkietkännaren Helin Sahin på Olof Palme Center.

Splittring uppstod dock mellan AKP och Gülenrörelsen när Erdoğan ville ha mer makt och kontroll. Konflikten eskalerade i samband med att personer knutna till rörelsen anklagade AKP för korruption i december 2013.

Erdoğan har länge varit misstänksam mot Gülenrörelsens starka närvaro i det turkiska samhället, bland annat i media, polis och rättsväsende. Dagstidningen Zaman, som var en viktig röst för rörelsen, och som haft en kritisk inställning till regeringen, beslagtogs tidigare i år av den turkiska staten.

Sedan 1999 lever Fethullah Gülen i självvald exil i Pennsylvania, USA. Erdoğan pekar ut honom som hjärnan bakom kuppförsöket, men Gülen själv fördömer det. Han sade istället till reportrar i Pennsylvania att ”det finns en liten chans” att Erdoğan själv har ”iscensatt” kuppen ”för att få folk inför rätta.”
Erdoğan har kallat Gülenrörelsen för en terrororganisation och sedan kuppförsöket har enorma utrensningar skett av människor skett med hänvisning till detta. När detta skrivs har bland annat 2 700 domare gripits eller avskedats, medan 21 000 pedagoger vid privatskolor fått sina licenser indragna. Erdoğan har även uppmanat turkar i Sverige och övriga Europa att rapportera personer i sina nya hemländer som de anser vara gülenister till regeringen i Ankara.

Annons
Annons

CHP:s flagga vajar i Istanbul inför förra årets (andra) parlamentsval. Det republikanska folkpartiet CHP grundades av Kemal Mustafa Atatürk och är ett av två partier som kan sägas företräda kemalismen i det turkiska parlamentet.

Foto: Hussein Malla/TTBild 1 av 1

3 / 4

Kemalisterna

CHP:s flagga vajar i Istanbul inför förra årets (andra) parlamentsval. Det republikanska folkpartiet CHP grundades av Kemal Mustafa Atatürk och är ett av två partier som kan sägas företräda kemalismen i det turkiska parlamentet.
CHP:s flagga vajar i Istanbul inför förra årets (andra) parlamentsval. Det republikanska folkpartiet CHP grundades av Kemal Mustafa Atatürk och är ett av två partier som kan sägas företräda kemalismen i det turkiska parlamentet. Foto: Hussein Malla/TT

Kemalismen utgör fundamentet på vilket den turkiska statens grundades 1923. Landsfadern Mustafa Kemal Atatürk stod för en sekulär och demokratisk stat som omfamnade västerländska ideal. Nationalismen är också central för kemalismen.

CHP står för ett försvar av Turkiets sekulära identitet, medan MHP framför allt är nationalister, ofta hårdföra sådana.

Kemalismens idéer är ännu starka i Turkiet, inte minst inom militären. Bland partierna kan CHP och MHP betecknas som kemalistiska, även om de skiljer sig kraftigt åt sinsemellan. De samlade i senaste valet 25,5 respektive 12 procent av rösterna.

– CHP står för ett försvar av Turkiets sekulära identitet, medan MHP framför allt är nationalister, ofta hårdföra sådana, säger Aras Lindh, analytiker vid Utrikespolitiska institutet.

2007 genomförde regeringen Erdoğan en våg av arresteringar av personer bland annat inom militären och rättsväsendet. Det var personer som ansågs tillhöra ”den djupa staten” – vilket i Turkiet betecknar informella sammanslutningar av personer som anser sig verka för kemalismens intressen. Det var efter dessa arresteringar som Erdoğan fördjupade samarbetet med Gülenrörelsen.

När Gülenrörelsen och Erdoğan bröt med varandra 2013 släpptes många av dem som fängslats 2007 fria, och Erdoğan skapade istället en informell allians med dessa individer, förklarar Aras Lindh. Han menar att det vi ser i Turkiet är en maktkamp mellan tre falanger: Kemalisterna, Gülenisterna och AKP.

De gick tidigt ut och motsade sig militärkuppen.

Vilka som låg bakom fredagens försök till militärkupp är dock oklart; Var det kemalister eller gülenister? Partierna MHP:s och CHP:s reaktioner tyder på att de inte heller vet.

– De gick tidigt ut och motsade sig militärkuppen. Man kan tänka sig att de hade kunnat vara mer avvaktande, men de sade att de inte stöder militärkuppen och hoppas att den slås ner omgående. De visste inte vilka som låg bakom vågade inte välja en osäker väg. Även om befintliga styret inte är bra fanns risken att det kunde bli värre, resonerade man, säger Aras Lindh.

Annons
Annons

Under en demonstration för fred i Istanbul förra hösten höll demonstranter flaggor med Abdullah Öcalans ansikte. Han är PKK:s ledare och sitter sedan många år fängslad.

Foto: Lefteris Pitarakis/TTBild 1 av 1

4 / 4

Prokurdiska grupperingar

Under en demonstration för fred i Istanbul förra hösten höll demonstranter flaggor med Abdullah Öcalans ansikte. Han är PKK:s ledare och sitter sedan många år fängslad.
Under en demonstration för fred i Istanbul förra hösten höll demonstranter flaggor med Abdullah Öcalans ansikte. Han är PKK:s ledare och sitter sedan många år fängslad. Foto: Lefteris Pitarakis/TT

Förra våren avbröt regeringen fredsprocessen med PKK. Det betyder inte att PKK skulle vara positiva till ett maktskifte genom militärkupp. Aras Lindh, analytiker vid Utrikespolitiska institutet, beskriver det som ”pest eller kolera” för PKK om det är AKP eller militären som sitter vid makten.

– Militären har i nån mening alltid varit PKK:s främsta fiende, det är alltid mot dem som man har utkämpat sina strider. PKK hade inte på något vis gynnats av en militärkupp, säger han.

Sedan i somras pågår inbördeskrig i delar av de kurdisk-dominerade regionerna i Turkiet, där PKK-nära grupper slåss mot den turkiska militären. En teori som framförts är att Erdoğan har ”gett” kriget till militären för att tillfredsställa nationalistiska krafter.

Det som är tydligt är att Erdoğan har utnyttjat kurdfrågan till sin fördel av pragmatiska skäl.

Hur förhåller sig då kurder i allmänhet till militärkuppen? Den frågan finns inget entydigt svar på, men uppenbart är att stödet för regeringen reducerades kraftigt bland kurder redan i och med valet 2015. Tidigare har AKP appellerat till många kurder genom att tala om försoning och den gemensamma religionen islam.

– Det som är tydligt är att Erdoğan har utnyttjat kurdfrågan till sin fördel av pragmatiska skäl. Men idag finns ingen ambition att förhandla med PKK. Istället använder Erdoğan en turknationalistisk retorik för att vinna röster hos kemalister, säger Aras Lindh.

Det prokurdiska partiet HDP har, liksom övriga oppositionspartier, fördömt fredagens militärkupp.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons