Annons

Ivar Arpi:Genusvetarna som vägrar se könet

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Kläder är dock inte medfödda.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

Ni kanske inte visste det, men anledningen till att kvinnor är kortare än män är att föräldrar omedvetet ger sina döttrar mindre mat än sina söner. Det kallas matdiskriminering, påstods i dokumentären ”Därför är kvinnor kortare än män”, som sändes i Vetenskapens värld för tre år sedan. ”Rent biologiskt tyder mycket på att det borde vara tvärtom, alltså att kvinnor borde vara större än män”, skrev SVT i en medföljande artikel. ”Det är otroligt att vi inte har upptäckt detta förut”, menade antropologen Paola Tabet.

Om denna ignorans inför grundläggande evolutionär forskning endast rörde en dokumentär i SVT, låt vara i public service flaggskeppsprogram om vetenskap, hade det inte varit ett så stort problem. Men fenomenet härrör från universiteten, och är särskilt tydligt inom genusforskning.

I en ny studie publicerad i Econ Journal Watch – ”Undoing insularity: a small study of gender sociology’s big problem” – beskriver Charlotta Stern, docent vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet, tillståndet inom internationell genusforskning. Stern har graderat sociologiska artiklar om kön utifrån huruvida de tar forskningsläget om biologiska skillnader mellan könen i beaktande. Hon utgår från tjugo av de mest citerade artiklarna inom genusfältet mellan 2004 och 2014. Hon fann att bara en av tjugo tog forskningen om biologiska skillnader på allvar.

Annons
Annons

Men faktaresistens i fråga om biologiska skillnader mellan könen, till och med inom forskningen, är en fråga om politik.

Men faktaresistens i fråga om biologiska skillnader mellan könen, till och med inom forskningen, är en fråga om politik.

En vändpunkt för debatten om människans natur var psykologiprofessorn Steven Pinkers bok ”The blank slate: the modern denial of human nature” (2002). Han kritiserar tre heliga ”sanningar” inom samhällsvetenskapen: det finns inga eller små skillnader mellan könen, den sociala tillvaron är väldigt formbar och egenskaper är sociala konstruktioner som kan påverkas. Ett exempel är hur man vill ersätta ”destruktiv manlighet” med en ny, finare manlighet. Hans genomgång av forskningen visar att biologin spelar mycket större roll än vad dessa ”sanningar” gör gällande. Sedan boken publicerades har forskningsläget ytterligare bekräftat hans påståenden: män och kvinnor skiljer sig åt redan som foster, och skillnaderna syns inte bara på kroppslängden, utan även i beteendet.

Jag hörde av mig till Charlotta Stern och frågade varför hon tror att det är en så vanligt förekommande uppfattning att sociala påverkansfaktorer skulle vara avgörande.

– Generellt tycker jag att idéerna om biologiska skillnader är kontroversiella på ett överdrivet sätt.  Människor har en tendens att vara rätt ”dikotoma” i sitt tänkande; när jag säger att det finns biologiska skillnader tänker en del att jag därmed utesluter sociala påverkansfaktorer.

– Men min ståndpunkt är att vi måste mäkta med att resonera kring både biologi och sociala påverkansfaktorer. Sociologin har allt att vinna på att inkludera biologi i kunskapandet.

Annons
Annons

Kläder är dock inte medfödda.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / TT NYHETSBYRÅNBild 1 av 1

Skälen till det kan vara rent politiska. Om gener och biologi påverkar människor sätter det också vissa gränser för vad man med politik kan hoppas uppnå. Om det finns biologisk grund för flera observerbara skillnader mellan könen kan man inte reducera allt till en fråga om diskriminering eller makt. Då äventyras det radikalfeministiska projektet. Det politiska syftet tillåts därför skymma vetenskapliga landvinningar inom andra forskningsfält.

Kläder är dock inte medfödda.
Kläder är dock inte medfödda. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman / SvD / TT / TT NYHETSBYRÅN

Men man behöver knappast sluta vara feminist för att erkänna att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor. Det är sant att påstådda biologiska skillnader historiskt har använts för att diskriminera kvinnor. Men om de senaste hundra åren har visat något så är det att kvinnor kan göra allt som män kan. Om man betraktar könen på gruppnivå kan de nya forskningsresultaten användas för att göra bättre insatser, och motverka diskriminering, i stället för tvärtom. Framför allt bör inte forskningsresultat ignoreras bara för att de är politiskt obekväma.

Inget samhälle i världen, varken nu eller tidigare i historien, har varit jämställt i bemärkelsen att män och kvinnor har betett sig likadant. Att skillnader är så konstanta över tid och kulturgränser antyder att det finns åtminstone någon biologisk grund. Man kan ta det ett steg längre: varenda däggdjursart har skillnader i både beteende och utseende mellan könen. Varför skulle människor vara annorlunda?

Alla skillnader är inte ojämlika, en del är bara skillnader. Som att män i snitt är längre än kvinnor.

Som Charlotta Stern skriver till mig:

– Vi har fastnat i en vision om att ett jämlikt samhälle är ett samhälle där kvinnor och män gör ungefär samma saker; vi arbetar ungefär lika mycket, i ungefär samma yrken och tar ungefär lika mycket ansvar för hushåll och barnuppfostran.

Givet den visionen är det kanske inte så konstigt att idéer om biologiska skillnader uppfattas som ett hot. Ett steg till bättring kunde vara att vi blir bättre på att särskilja mellan skillnader och ojämlikhet. Alla skillnader är inte ojämlika, en del är bara skillnader. Som att män i snitt är längre än kvinnor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons