Annons

Ivar Arpi:Genusvetenskapen tar över svenska universitet

Foto: I fablernas land

Detta är del 2 i en granskning av hur genusvetenskap blivit ett slags överkyrka på svenska universitet. Del 1 kan läsas här. Del 3 kan läsas här. Del 4 kan läsas här.

Under strecket
Publicerad
Foto: FREDRIK PERSSONBild 1 av 2

Anna Wahl är professor i genus, organisation och ledning vid Industriell ekonomi och organisation på KTH. Hon är även rektor för värdegrund.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT Bild 2 av 2

Det pågår en tyst revolution på svenska universitet. Den kallas jämställdhetsintegrering. Det låter inte så farligt. För vem är emot jämställdhet mellan könen? Men jämställdhetsintegrering innefattar mycket mer än så. Begreppet jämställdhet används bara som en täckmantel för en mer radikal och djupgående process.

I regleringsbrevet för 2016 gav regeringen samtliga av Sveriges lärosäten i uppgift att ”ta fram en plan för hur lärosätet avser utveckla arbetet med jämställdhetsintegrering”. Alla myndigheter genomgår sedan tidigare samma process. I båda fallen har det nationella sekretariatet för genusforskning getts i uppgift att leda arbetet. Det har rest runt och hållit föreläsningar och workshops för rektorer, chefer och samordnare. Den 15 maj i år skickade högskolorna och universiteten in sina planer som är starkt präglade av genussekretariatets instruktioner.

Jämställdhetsintegrering handlar inte om att motarbeta diskriminering, slår det nationella sekretariatet för genusforskning fast i sin vägledning av lärosätena. Medan antidiskrimineringsarbetet syftar till att skapa lika villkor i arbetslivet, handlar jämställdhetsintegreringen om att ”omorganisera befintlig verksamhet” och ”förändra de maktstrukturer som ger diskriminerande effekter”. Det handlar till skillnad från vad det låter som inte om att utbilda om jämställdhet mellan könen, utan om att inkorporera genusvetenskapliga maktteorier i alla universitetens arbetsområden. Och genusvetenskap är mindre av en vetenskap och mer av en sorts akademisk feminism, som bara en minoritet av befolkningen skriver under på, och vars vetenskaplighet är rejält omtvistad i forskarvärlden.

Annons
Annons

Vilka maktstrukturer handlar det då om? När man läser planerna som lärosätena har skrivit får man intrycket av att universiteten präglas av en nästan kompakt misogyni, rasism, funkofobi och heteronormativitet. Så beskriver i alla fall universiteten själva det.

”I grunden är det en sorts rasism. Och en intellektuell cancer eftersom hela idén med universitet är att man ska lära sig bedöma varandras idéer och ord, inte vilka kategorier man tillhör.”

På Uppsala universitet slår man fast att deras ”målsättning är att i största möjliga mån arbeta med jämställdhetsintegreringen ur ett intersektionellt perspektiv”. Men vad betyder intersektionalitet? Tänk er en pyramid. I toppen finns vita, icke-funktionsnedsatta, heterosexuella män. De anses ha mest makt och anses därför vara ”privilegierade”. Olika grupper är olika privilegierade. Män förtrycker kvinnor, vita förtrycker icke-vita, icke-funktionsnedsatta förtrycker funktionsnedsatta och heterosexuella förtrycker hbtq-personer. Om det inte är ett medvetet förtryck så är åtminstone normen som skapats kring vita, icke-funktionsnedsatta, heterosexuella och män förtryckande. Förtrycket utövas genom diffusa maktstrukturer som genomsyrar allt vi gör och tänker.

Såhär karaktäriserade den amerikanske psykologiprofessorn Jonathan Haidt intersektionalitetsideologin när jag intervjuade honom här på ledarsidan för ett år sedan: ”Det första du gör när du interagerar med människor är att du tar reda på vilken kategori de tillhör. Vit? Det är dåligt. Man? Det är dåligt. Heterosexuell? Det är dåligt. Det kallas intersektionalitet. Man adderar privilegiepoäng baserat på främst rastillhörighet, kön och sexuell läggning. I grunden är det en sorts rasism. Och en intellektuell cancer eftersom hela idén med universitet är att man ska lära sig bedöma varandras idéer och ord, inte vilka kategorier man tillhör.”

Annons
Annons
Foto: FREDRIK PERSSONBild 1 av 1

Flera universitet skriver att de ska arbeta med normkritik. Både språk och forskning är främst, enligt dessa teorier, produktion och reproduktion av makt. Och forskningens syfte bör då vara att visa och bryta ned denna makt. Därför anses normkritik så centralt, eftersom normer per definition är maktordningar som förtrycker marginaliserade grupper. Dessa är ju marginaliserade just för att de förpassas till marginalen av normen. Därför är makthierarkin så central i detta tankesätt. Olika maktordningar samverkar för att marginalisera och förtrycka olika individer. Forskningens roll blir då att förstå alla dessa maktordningar och att dekonstruera dem i syfte att bygga en mer rättvis värld fri från förtryckande normer.

Foto: FREDRIK PERSSON

På Malmö Högskola beskriver man att andelen kvinnor sjunker ju högre upp i hierarkin man kommer: ”Sammantaget visar detta på en maktordning mellan kvinnor och män på Malmö högskola utifrån nuvarande situation: mäns överordning och kvinnors underordning.” På samma sätt resonerar man om löneskillnader man observerat i sin kartläggning: ”Kvinnors löneutveckling är således fortfarande på strukturell nivå lönediskriminerade i förhållande till mäns löneutveckling.”

På ett antal lärosäten skriver man i sina planer att genusvetenskapliga perspektiv ska integreras med samtliga utbildningar.

Annons
Annons

De gör vad filosofiprofessor Per Bauhn har kallat det strukturella felslutet, där man går från att beskriva en ojämn fördelning till att direkt slå fast att orsaken beror på förtryck, vilket inte alls behöver vara fallet. Det är något man måste bevisa. I återkopplingen från nationella sekretariatet för genusforskning, som tillsänts samtliga lärosäten, blir de och andra som har kartlagt situationen vid det egna lärosätet milt förmanade: ”Det kan finnas pedagogiska och kunskapsmässiga fördelar med att göra lokala kartläggningar av identifierade problem, men generellt sett är det inte relevant att belägga redan kända strukturella orättvisor.”

Det behövs således inga kartläggningar. Sekretariatet vet redan hur samhället ser ut och orsakerna därtill. Detta är inte direkt det förhållningssätt till verkligheten som traditionellt har definierat begreppet vetenskap.

På ett antal lärosäten skriver man i sina planer att genusvetenskapliga perspektiv ska integreras med samtliga utbildningar. På Malmö högskola innebär det bland annat att tid i utbildningen till specialistsjuksköterska – ett bristyrke – ska avsättas till genusvetenskap.

Karolinska institutet slår de knut på sig själva i försöken att göra genusvetarna på sekretariatet nöjda, utan att samtidigt göra våld på medicinvetenskapen. På samma sida som de slår fast att genusvetenskapliga perspektiv ska integreras i utbildningarna, skriver de att ”brister i jämställdhets- och likavillkorsperspektiv inom forskarutbildning riskerar att bidra till en forskning som inte tar hänsyn till olikheter i biologi och patologi mellan könen, vilket i sin tur kan påverka utveckling av läkemedel och vård”. Därför ska man ”ta in mer genusmedveten och/eller normkritisk litteratur i utbildningar”.

Annons
Annons

Anna Wahl är professor i genus, organisation och ledning vid Industriell ekonomi och organisation på KTH. Hon är även rektor för värdegrund.

Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT Bild 1 av 1

Malmö Högskola ska se över tilldelningen av forskningsmedel så att de inte får ”ojämställda konsekvenser”.

Man ska alltså använda genusvetenskapliga maktteorier där könet bara är en social konstruktion för att undvika att missa biologiska könsskillnader i behandlingen. Det är ingen vild gissning att det kan bli knivigt att kombinera perspektiven.

Malmö Högskola ska se över tilldelningen av forskningsmedel så att de inte får ”ojämställda konsekvenser”. Jämställdheten man talar om här handlar inte om att ge lika villkor. Ingen ojämn fördelning mellan könskategorier kan någonsin accepteras, även om meritlista och prestationer faktiskt skiljer sig åt. Prefekten ska årligen göra ”genusmedvetna och normkritiska kartläggningar och analyser av hur fördelning av uppdrag, tid och ekonomiska resurser fördelas mellan kvinnor och män”. Allt ska jämställdhetsintegreras: ”Utbildningsplaner, kursplaner, lärandemål, lokala examensmål, kursguide, kurslitteratur, undervisningsformer och utbildningsinformation granskas och revideras utifrån de nationella jämställdhetspolitiska målen.”

Anna Wahl är professor i genus, organisation och ledning vid Industriell ekonomi och organisation på KTH. Hon är även rektor för värdegrund.
Anna Wahl är professor i genus, organisation och ledning vid Industriell ekonomi och organisation på KTH. Hon är även rektor för värdegrund. Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT

På Kungliga tekniska högskolan tar man det hela ett steg vidare. Där inrättar man en särskild kontrollinstans som man döpt till Equality office, med minst tre heltidstjänster. Arbetet leds av vicerektor för jämställdhet och värdegrund, professor Anna Wahl, som får en egen budget. Vad gör ens en rektor för värdegrund? Det för snarare tankarna till något slags teologisk verksamhet än ett universitet. Utöver detta skapar man nya fakultetstjänster inom forskningsområdet genus och organisation.

Annons
Annons

Generellt för KTH:s plan är att den i väldigt liten utsträckning handlar om jämställdhet och i väldigt hög grad handlar om att sanktionera ett genusvetenskapligt maktperspektiv. Vidare konstaterar man bara att en jämställdhetsanalys ”handlar om att synliggöra de problem som uppstår som följd av att vi delar in mänskligheten i två kategorier och tillmäter den ena kategorin mer värde än den andra.” Slutsatsen är alltså klar innan analysen ens är gjord. Oklart hur ingenjörerna som utbildas gagnas av detta. Någon sådan utvärdering tycks KTH inte ha integrerat.

Diskriminering ska motarbetas på alla områden. Men här handlar det om att helt ideologiska perspektiv, utan vetenskaplig grund, har gjorts till överkyrka för universitet som ska vara fria.

Chalmers tekniska högskola konstaterar följande i sin plan: ”Det förekommer diskriminering och trakasserier på Chalmers. Härskartekniker används i vissa situationer och miljöer. På Chalmers används könsstereotypa diskurser som reproducerar ojämställdhet.” Hur har man kommit fram till dessa, ganska grova, påståenden om sin egen verksamhet, sina anställda och sina studenter? Det framgår inte. (Kanske finns det goda belägg för att konstatera detta om Chalmers, men i så fall borde någon hänvisning till bevisen ha angivits.)

Detta är bara ett fåtal exempel, av många fler.

Ibland får man höra att det överdrivs hur långt det statliga jämställdhetsarbetet har gått. Eller att normkritik och intersektionalitet är randfenomen. Så är inte fallet, vilket jämställdhetsintegreringen av alla Sveriges lärosäten visar. Finns det ens belägg för att normkritik och anti-fördomsträning faktiskt förbättrar utbildningar? Den frågan ställs inte av vare sig sekretariatet för genusforskning eller av lärosätena själva. För detta handlar inte om att förbättra utbildningarna. Inte heller om att bedriva bättre forskning. I stället för att handla om jämställdhet har sekretariatet för genusvetenskap tolkat sitt uppdrag mycket bredare. All högskolepersonal måste skolas in i de rätta perspektiven. Inskolningen har dock döpts om till ”kompetenshöjning”. Detta beskrivs inte som ett perspektiv bland andra, utan antingen är man kompetent eller inkompetent. Antingen accepterar man direktiven eller så – ja, vad händer då?

Annons
Annons

Styrprocesser, budgeter, tilldelning av forskningsmedel, kurslitteratur – alla delar av universitetens verksamhet ska präglas av sekretariatets genusvetenskapliga ideologi. Försvinnande lite har skrivits om detta i tidningarna. När det har nämnts i riksdagen har det endast varit i positiva ordalag av socialdemokrater som gör reklam för sin egen politik.

Jämställdhet är viktigt. Kvinnor och män ska ha samma villkor. Diskriminering ska motarbetas på alla områden. Men här handlar det om att utpräglat ideologiska perspektiv, utan vetenskaplig grund, har gjorts till överkyrka för universitet som ska vara fria. Rektorerna vid Sveriges lärosäten hade kunnat gå ut med en gemensam debattartikel och säga att universiteten ska vara oberoende. Forskare vars discipliner ingalunda går hand i hand med genusvetenskapens maktteorier hade kunnat larma om inskränkt tankeutrymme. Om att deras akademiska frihet begränsas av politiska agendor. Ändå är det tyst, med något enstaka undantag. Är det för att alla håller med eller beror det på något annat, som rädsla?

Universitetens uppdrag är att söka sanning, inte låta sig göras om till spelpjäser i en ensidig vision om social rättvisa.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons