Annons
Krönika

Lisa Irenius:Gläds åt mörkret – det är hotat

Stockholms city på natten. Skeppsbron, Gamla stan och Stockholms slott.
Stockholms city på natten. Skeppsbron, Gamla stan och Stockholms slott. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Det så avskydda mörkret, närmast en synonym till ondska, börjar omprövas. Vartefter insikten om ljusföroreningar sprider sig framstår mörker som alltmer eftersträvansvärt.

Under strecket
Publicerad

När novembermörkret lägger sig framträder samtidigt ljuset. Gatubelysningen och dess reflexioner på regnvåta gator, ljusslingorna som ringlar runt balkongräcken, bjärta reklamskyltar och bilarnas lysen som rödvita pärlband på vägarna – allt det ljus som gör mörkret uthärdligt, men som samtidigt lägger sig som en dimma över staden i natten och döljer stjärnhimlen.

Det är detta artificiella natthimmelsljus som kallas för ljusföroreningar, och som alltmer betraktas som ett problem. I dag kan en tredjedel av jordens befolkning inte se Vintergatan. Men det handlar om långt mer än vår upplevelse av stjärnhimlen. Det konstgjorda ljuset har också negativa konsekvenser för människors hälsa – och rubbar ekosystemet. Det minskar insekters pollinering och får flyttfåglar att tappa orienteringen. Studier har funnit att även fiskar, sköldpaddor, koraller och primater påverkas.

Enligt uppskattningar lever 83 procent av jordens befolkning under ljusförorenade natthimlar. För varje år ökar ljusföroreningarna på jorden – men också medvetenheten om de negativa konsekvenserna. I Sverige pågår nu massexperimentet ”Stjärnförsöket 2019” där forskare tar hjälp av privatpersoner för att rapportera in hur många stjärnor man kan se på olika platser.

Annons
Annons

Historikern och författaren Axel Andersson skrev häromveckan en understreckare om två nya böcker, där engelska Tiffany Francis respektive norska Sigri Sandberg ger sig ut på jakt efter det naturliga mörkret och reflekterar kring hur det påverkar människan.

Ytterligare en ny bok på temat är ”Sauver la nuit” (Rädda natten) av den franska geografen Samuel Challéat. Han beskriver ljusföroreningarna som den perfekta symbolen för antropocen, en epok där människan kraftigt påverkar jorden. De blir en signal om mänsklig påverkan som syns ända ut i rymden – en bild av vår planet på natten illustrerar enligt honom hur främst västvärlden har förvandlat sin omgivning, med omfattande urbanisering och platser präglade av överkonsumtion och ett massivt slöseri med energi.

Även om städernas belysning har en lång historia var det under 1960- och 70-talen som den stora förändringen skedde. Städerna kom att betraktas som flödessystem som skulle vara så effektiva som möjligt, och belysningen skulle framför allt underlätta förflyttningar – inte minst för bilarna.

Challéat menar att mörkret bör betraktas som en naturresurs, en resurs som är alltmer hotad. Och detta till stor del i onödan. Ny teknik, som till exempel anpassar belysning efter tiden på natten eller närvaro av människor, och mer effektiva och energisnåla lampor kan göra stor skillnad för att minska det överflödiga ljuset.

I National Geographic uttrycker forskaren Christopher Kyba förvåning över att inte fler miljöorganisationer engagerar sig i frågan om ljusföroreningar: ”Det är ett område där man kan minska energikonsumtion utan att någon förlorar på det.”

Annons
Annons

Men Challéat lyfter också mörkrets mer existentiella betydelse för människan. ”Att minska möjligheterna till kontakt med mörkret är att göra våra erfarenheter av naturen fattigare, det är att förminska vår relation till världen och därmed vår förmåga att tänka, fantisera och förundras”, säger han i en intervju med Nouvel Observateur.

Här anas en intressant förändring i synen på mörkret, som hittills så konsekvent har bekämpats av mänskligheten. Hela vår kultur genomsyras av en motsättning mellan ljus och mörker, där ljuset ständigt får symbolisera godhet, framsteg och utveckling. Och där det tvärtom är onda krafter och väsen som ger sig tillkänna i mörkret; i den ”mörka natt”, insvept i ”helvetesrök”, tar Lady Macbeth fram sin vassa kniv, och på den mörka sidan i ”Star wars” dominerar rädsla, ilska och hat.

Men i diskussionerna om ljusföroreningar beskrivs mörkret i stället som något fint och eftersträvansvärt – källa till ”en känsla av stillhet och vördnad”, ”kontakt med naturen”, en ”mångsensorisk erfarenhet”.

En del åker numera långt – och betalar mycket pengar – för att få uppleva riktigt mörker. Så kallad astroturism är en växande företeelse.

Är det måhända början på en upprättelse för mörkret? På våra breddgrader, där vintermörkret för med sig trötthet och även depressioner och vi nu har att uthärda flera månader utan vidare mycket dagsljus, är det ändå något slags tröst att mörker också kan vara något att glädjas åt. Om man nu ser det för alla ljus.

Läs fler krönikor av Lisa Irenius, till exempel om hur det fria skolvalet skapar en exit-generation.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons