Annons

Global kris väntar: ”Vår tids största hälsoutmaning”

 Tedros Adhanom Ghebreyesus.
Tedros Adhanom Ghebreyesus. Foto: Martial Trezzini/TT

En lika stor ödesfråga som klimatet. I Sverige dör cirka 160 personer årligen när ingen antibiotika biter på infektionerna, i världen skördas hundratusentals liv. Nu hyllas Sverige för arbetet mot resistens.

Uppdaterad
Publicerad

Etiopiern Tedros Adhanom Ghebreyesus, eller Dr Tedros, som han också kallas, har varit Världshälsoorganisationens (WHO) chef i två år. Han har studerat epidemiologi bland annat vid Umeå universitet, men har också varit hälsominister och utrikesminister i Etiopien.

SvD träffar honom i Geneve i samband med WHO:s världshälsoförsamling, det högsta beslutande årsmötet där bortåt 4 000 delegater från de 194 medlemsländerna samlas. Dr Tedros beskriver antibiotikaresistensen som vår tids största hälsoutmaning. Runt om i världen skördas över 700 000 människoliv eftersom bakterier blivit antibiotikaresistenta.

– I några länder är 82 procent av bakterierna motståndskraftiga mot åtminstone ett av våra vanligaste antibiotika. Det är väldigt alarmerande och ett av de allvaligaste hoten mot människans hälsa. Vi riskerar att förlorar hundra år av medicinska framgångar om vi inte får en global lösning på resistensen.

Annons

Vad kan WHO göra?

– Vi har nu ett program för att optimera användning av antibiotika så att det inte överanvänds. Inom vårt övervakningsorgan GLASS har vi numera 78 länder som ska följa våra rekommendationer och dokumentera hur konsumtionen ser ut i landet. Och vi har också fått upp frågan på högsta FN-nivå, säger Dr Tedros.

Sverige och Holland är bäst på att få ner bruket av antibiotika till situationer när det verkligen behövs. Sverige har som mål att få ner förskrivningen till 250 recept per tusen invånare och år. Det har legat på över 500 recept, men under 2018 kom det första gången ner under 300.

Andra länder ligger mycket högre och några har en skrämmande överanvändning. I Europa handlar det exempelvis om Malta, Rumänien, Spanien, Italien och Grekland. Främst beror det på att länderna delvis tillåter receptfri försäljning av antibiotika.

Trots att larmen om resistenshotet duggar allt tätare går utvecklingen åt fel håll och allt fler dör när vården inte längre kan stoppa en infektion. Från 2009 har dödssiffran i Europa ökat från 25 000 till 33 000 under 2018. I Sverige uppskattas 167 människor avlida varje år.

Antibiotikaresistensen ökar trycket på sjukvården och enligt OECD leder det till att EU och kandidatländerna får kostnader på omkring 1,1 miljarder euro om året fram till 2050.

Folkrika länder som Kina och Indien brottas med enorma problem, men även i fattiga länder i Sydasien och södra Afrika anses läget vara katastrofalt enligt flera FN-rapporter. I låginkomstländer saknas ofta effektiva antibiotikapreparat samtidigt som brist på rent vatten, toaletter och en bra hygien inom sjukvården ökar bakteriespridningen. Det leder till att den antibiotika som trots allt finns ofta används felaktigt.

SvD följde med den svenska delegationen när socialminister Lena Hallengren talade vid WHO:s huvudkontor i Geneve där ett av målen är att bromsa utvecklingen av antibiotikaresistens. Särskilt i låg- och medelinkomstländer.

Lena Hallengren.
Lena Hallengren. Foto: Stina Stjernkvist/TT

Sverige och Storbritannien är mest pådrivande för en expertpanel av forskare, liknande FN:s klimatpanel.

– FN:s klimatpanel och exempelvis Parisavtalet har ju varit otroligt viktiga verktyg för att lyfta klimatfrågorna. Nu behövs något liknande för antibiotikaresistens.

Och kanske en frontperson lik Greta Thunberg även för det här globala hotet?

– Varför inte. Läget är väldigt allvarligt och det drabbar människor, djur och vår miljö. Vi måste samarbeta globalt för att få ut kunskapen så att vi bromsar användningen. Varje land måste sedan göra sitt och bidra, säger Lena Hallengren.

I sitt tal pekade hon på svårigheten att förbättra den globala hälsan utan att det finns effektiv antibiotika. Den senaste verkliga innovationen är från 1980-talet och i dag finns mycket lite hoppfull forskning om nya sorters antibiotika.

Intresset från läkemedelsföretagen är dessutom svagt. De ser ingen lönsamhet i att ta fram ett nytt potent och dyrt läkemedel som sedan ska användas så lite som möjligt för att inte förlora i kraft.

Det är en lika stor ödesfråga som klimatet.

Därför måste man fortsätta vässa gamla antibiotika och begränsa den totala användningen. Det gäller både människa och djur. Alla länder måste ha regler som gör att antibiotika bara kan köpas på recept och läkare måste vara restriktiva med att skriva recept när det inte är nödvändigt.

– I många länder tycker man fortfarande inte att läkaren gjort ett bra jobb om man inte får ett recept med sig. Det mönstret måste vi bryta. Här måste WHO öka trycket. Att få fram ny antibiotika är också ett internationellt utvecklingsområde, det kan inte lämnas till marknaden, säger Lena Hallengren.

Dr Tedros öser beröm över Sverige med sitt starka ekonomiska stöd till WHO. Men Sverige är också bra på att konkret förmedla antibiotikafrågan till andra länder.

Otto Cars, grundare av ReAct och ledamot i FN:s samordningsgrupp mot antimikrobiell resistens, AMR, håller med om att Sverige gått före och plogat.

– Men nu står vi inför en global kris där det behövs stora finansiella resurser och ett starkt politiskt ledarskap. Det är en lika stor ödesfråga som klimatet. Fungerande antibiotika ska ses som en gemensam global resurs, på samma sätt som ren luft och rent vatten, säger han.

Annons
Annons

Lena Hallengren.

Foto: Stina Stjernkvist/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons