Annons

Andres Lokko:Glöm Scorseses Dylan-film – det här är viktigare

Clarence Avant på världspremiären av ”The black godfather” den 3 juni 2019 i Los Angeles.
Clarence Avant på världspremiären av ”The black godfather” den 3 juni 2019 i Los Angeles. Foto: Mark Von Holden/TT

”The black godfather” är en betydligt viktigare Netflix-film än Scorseses Dylan-epos. Den är inte nödvändigtvis bättre men det hör faktiskt inte hit.

Under strecket
Publicerad

Hiphop-pionjären Grandmaster Flash må bara häromkvällen ha besökt Stockholm för att motta Polarpriset av kungen.

Men den nästan orubbliga ordningen återställs lika snabbt som effektivt. 

Knappt ett dygn efteråt har allt fokus flyttat tillbaka till den gamla musikhistorieskrivningens grundformulär igen.

Martin Scorseses dokumentär ”Rolling thunder revue: a Bob Dylan story” 1975 har precis haft upphaussad premiär på Netflix och är till synes det viktigaste som någonsin har hänt både filmen och rocken.

Ännu ett knappt dygn senare kommer det nya album med Bruce Springsteen och Gyllene Tider. 

Det är inte lätt att försöka – hinna med att – formulera om musikhistorien. Den har ju en förmåga att till varje pris hålla benhårt i uråldrigt invanda strukturer. Sammanträffanden har en förmåga att se ut som genomtänkta tankar, till och med – utan att bli alltför konspirationsteoretisk – delar av en plan.

Mitt emellan Grandmaster Flashs ändå så glädjande möte med kungen och Scorseses Dylan-film smög samma kanal, Netflix, ut en dokumentärfilm av Reginald Hudlin, fortfarande mest känd som regissör till småklassiska hiphopkomedin ”House party”, om Clarence Avant.

Annons
Annons

Filmen heter ”The black godfather” och är en betydligt viktigare film än Scorseses Dylan-epos. Den är inte nödvändigtvis bättre men det hör faktiskt inte hit.

Clarence Avant är inte heller tillnärmelsevis lika världsberömd som någon av nyss nämnda äldre rockherrar, men borde vara det. Och är det inte just sådana dokumentärfilmer man helst vill se, så säg? Istället för ännu en film som bara befäster och understryker?

88-årige Avant, född i North Carolina, har ända sedan mitten av 1950-talet varit en av svart amerikansk kulturs viktigaste spelare. Som agent, manager, skivbolagschef, medlare och rådgivare. 

Det är smått fantastiskt att få ta del av historierna kring Avants egna skivetiketter Sussex och Tabu Records med artister som Bill Withers, Cherelle, Jimmy Jam & Terry Lewis och Alexander O´Neal, mest för att det fortfarande är så ovanligt. Jag menar, när såg du senast ett konsertklipp med r’n’b-gruppen The Deele?

Det som fastnar starkast är hur Avant gör sig till beskyddare av det klassiska amerikanska musikprogrammet ”Soul train”. Lett av den imponerande basrösten Don Cornelius debuterade ”Soul train” hösten 1971, Cornelius byttes ut i 1990-talets början och – utkonkurrerat av MTV:s accelererande dominans under det decenniet – förde ”Soul train” en allt tynande tillvaro tills det slutgiltigt lades ner 2006 utan att någon knappt noterade det.

På sistone har jag tänkt oproportionerligt mycket på ”Soul train” och vilken dröm det vore om det återuppstod. Mina brittiska vänner brukar säga detsamma om sitt ”Top of the pops” och jag brukar protestera eller rycka på axlarna men ett ”Soul train” 2019 vore makalöst och, är jag ganska övertygad om, dömt att bli en världsomspännande succé.

Jag betvivlar att jag är ensam om att känna precis så efter ha tagit del av ”The black godfather”.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons