Annons
Kommentar

Stina Oscarson:Godhetspolitik – ett hot mot kulturen?

Boulevardteatern på Götgatan i Stockholm lades ut till försäljning på Blocket för ett  år sedan.
Boulevardteatern på Götgatan i Stockholm lades ut till försäljning på Blocket för ett år sedan. Foto: TT

Fria teatern i Högdalen riskerar att förlora sin lokal. En sexdubblad hyra gör det svårt för verksamheten att stanna kvar. Frågan är om den nya ägaren alls vill ha kvar en kulturverksamhet i lokalen – och vems ansvar det i så fall är. Kulturpolitikens eller den lokala aktörens?

Under strecket
Publicerad

Birgitta Sundberg, konstnärlig ledare på Fria Teatern i Högdalen som nu hotas av nedläggning på grund av en kraftigt höjd hyra.

Foto: TT Bild 1 av 1

Det är början av juli och jag promenerar längs Götgatan. Passerar medborgarplatsen, biograf Victoria och strax därefter, butiken Cykelkraft. Jag stannar till. För bara ett år sedan låg här Boulevardteatern. Det känns så märkligt. Folk passerar in och ut som att ingenting har hänt. Hyreskontraktet låg ute till försäljning på Blocket. Där, mitt bland urvuxna fotbollsskor, felköpta märkesjackor och ärvt porslin – en teater.

Jag budade. Men det gick inte hela vägen. Det är i sådana lägen svårt att ha en chans mot en rent kommersiell aktör. Fast egentligen tror jag att det snarare handlar om kultursyn, att det är få fastighetsägare som förmår se värdet av en kulturverksamhet. Men så finns det ju också en vana av att det är det offentliga som tar ansvar för kulturlivet här i Sverige. Ett faktum som skapat ett glapp i ansvarsfrågan som blir uppenbart när det offentliga sedan säljer ut lokaler där det bedrivs kulturverksamhet. 

För snart tio år sedan såldes Fria teaterns lokaler i Högdalen till ett bolag som ville riva allt och bygga bostäder. Man fick nej och sålde igen. Nu till ett bolag som precis meddelat att man kommer sexdubbla hyran och det är osäkert om teatern kommer vara kvar. Det kanske inte är en katastrof efter 50 år, men frågan är om den nya ägaren alls vill ha kulturverksamhet i lokalen.

Annons
Annons

Birgitta Sundberg, konstnärlig ledare på Fria Teatern i Högdalen som nu hotas av nedläggning på grund av en kraftigt höjd hyra.

Foto: TT Bild 1 av 1
Birgitta Sundberg, konstnärlig ledare på Fria Teatern i Högdalen som nu hotas av nedläggning på grund av en kraftigt höjd hyra.
Birgitta Sundberg, konstnärlig ledare på Fria Teatern i Högdalen som nu hotas av nedläggning på grund av en kraftigt höjd hyra. Foto: TT

Omförhandlingen och uppdraget att eventuellt hitta en ny hyresgäst har överlåtits till ett konsultbolag med det i sammanhanget smått ironiska namnet Commersiellt som enligt sin hemsida erbjuder ”professionell hjälp med att omförhandla och säga upp hyresavtal.” Den ansvarige konsulten kan inte uttala sig i ett enskilt ärende, utan hänvisar till ägaren.

Jag ringer sålunda vd:n på det aktuella fastighetsbolaget och frågar varför han köpt en teater. Vad menar du med varför?” säger han.Det är en förvaltningskåk.” Förvaltningskåk? säger jag. Så ni ville alltså inget med köpet? Ni har ingen idé om vilken verksamhet ni skulle vilja se i de här lokalerna? ”Nej”, säger han. Men, fortsätter jag, kan du se ett värde i att det skulle fortsätta bedrivas kulturverksamhet i lokalerna. Jag tänker för områdets skull. ”Nej”, säger han igen och understryker att de inte har något intresse i området och att de inte heller äger några andra fastigheter där.

Det skulle vara enkelt att efter ett sådant samtal idiotförklara personen i fråga, förklara krig mot kapitalet och kräva mer pengar till kulturen. Men jag tror att det är att göra det alltför lätt för sig. Jag tror det finns en orsak till att vi hamnat här och frågan är om den kulturpolitik som har fokus på bidrag till enskilda grupper i längden är det bästa sättet att främja ett fritt kulturliv. För vad är det för frihet vi talar om när nästan hela det civila samhället och det så kallade fria kulturlivet är så beroende av bidrag från det offentliga att man riskerar nedläggning om ett anslag sänks eller en hyra höjs?

Annons
Annons

Det borde vara kulturaktören som sa: Vi är beredda att verka i det här området om ni betalar.

Jag har vid ett flertal tillfällen talat med på personer på Kulturförvaltningen om detta och det har då blivit uppenbart att denna sårbarhet har skapat en stor försiktighet när det gäller förändringar i fördelning av bidrag. ”Vi har idag en massa fria grupper som haft sina glansdagar men förvandlats till mini-institutioner som tror att de kan prenumerera på kulturbidrag" säger en tjänsteman jag talar med. ”Men ingen vågar göra något för skär man i anslagen får man hela kulturlivet mot sig. Man såg hur det gick för det tidigare kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (L) och då gör man hellre ingenting.” Jag förstår den rädslan, men tror det finns en risk att denna form av godhetspolitik på sikt riskerar att undergräva förtroendet för hela den offentligt finansierade kulturen.

Jag talar med en vital kulturaktör som till konsultbolaget Commersiellt har skickat in en intresseanmälan om att ta över lokalen i händelse av att Fria teatern väljer att avsluta kontraktet. Den omedelbara motfrågan var: ”Vad kan ni betala?” Jag tänker att det borde vara tvärtom. Det borde vara kulturaktören som sa: Vi är beredda att verka i det här området om ni betalar. Är ni beredda att göra det? Och i så fall hur mycket? Hur ser den kulturpolitik ut som för oss dit? Det vore intressant att tala om.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons