Annons

Jesper Sandström:Gör patienterna till kunder

Mindre väntan om patienterna blir kunder?
Mindre väntan om patienterna blir kunder? Foto: Erik Nylander/TT

Borde din möjlighet att ställa krav vara begränsad till att gå och rösta var fjärde år?

Under strecket
Publicerad

Välfärdens framtida finansiering debatteras flitigt och positionerna är ungefär vad de brukar vara, nu senast på SvD Debatt i förra veckan. Nationalekonomen Stefan Fölster varnar för att en låsning vid tillförandet av mer pengar som enda lösning kan leda till chockartade skattehöjningar, samtidigt som möjliga, nödvändiga effektiviseringar uteblir.

Fredrik Olovsson (S), ordförande i riksdagens skatteutskott, försvarar regeringens linje om ”90 miljarder mer till välfärden” och menar att den går att genomföra utan skattehöjningar.

En annan förändring som kunde bidra till bättre kvalitet i välfärden och samtidigt avlasta det offentliga är om det blev lättare att betala för egen välfärd. Jag hör redan de förfärade mothuggen. Det vore ojämlikt, osolidariskt. ”Ska vi bli kunder?!” För många av den svenska välfärdsmodellens varmaste anhängare verkar det sistnämnda vara något av det värsta som går att föreställa sig.

Men i tider av växande vårdköer och överbeläggning kommer kanske allt fler att ställas inför de problem det ibland innebär att inte vara kund. Din möjlighet att ställa krav och påverka prioriteringar är i princip begränsad till att gå och rösta vart fjärde år. Hamnar du på en säng i en korridor, eller på en överfull, kaotisk akutmottagning får du helt sonika finna dig i det.

Om du, som jag, behöver hjälpmedel för att klara vardagen är du beroende av att landstingets kostnadsansvarige instämmer i dina behov. Vill du själv betala för sådant du inte anses ha tillräckligt stort behov av blir svaret ”nej, så fungerar det inte”. Alternativen för att själv köpa hjälpmedel utan att börja ägna sig åt komplicerad import från utlandet är skrala, förmodligen mycket på grund av den starka rådande normen att sådant ska hanteras av det offentliga.

Kanske räds politikerna att en befolkning som bär allt mer av välfärdens kostnader direkt ur egen ficka inte kommer vara lika glad i fortsatt höga skatter, eller lika lockad av löften om vidlyftiga satsningar. Kanske finns ett egenvärde i att alla drabbas lika hårt av försämringar och begränsningar.

Säkert är i alla fall att den svenska välfärdsmodellen är långtifrån fläckfri. Vi riskerar en framtid där allt fler drabbas av dess brister, och det vore klokt att börja överväga förändringar förr snarare än senare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons