Annons

Gotska Sandön är kung av sand

Det sägs att man ska resa till Gotska Sandön om man älskar sand och inte vill göra någonting. Men efter tre dagar är SvD:s reporter helt slut efter att ha jagat lejon, ridit elefant och ylat med sälar.
Det sägs att man ska resa till Gotska Sandön om man älskar sand och inte vill göra någonting. Men efter tre dagar är SvD:s reporter helt slut efter att ha jagat lejon, ridit elefant och ylat med sälar. Foto: SÖREN ANDERSSON

Sus, vågskvalp, en fyr och en gammal lada. Till Gotska Sandön ska man resa om man älskar sand och inte vill göra någonting. Sägs det. Men efter tre dagar är SvD:s reporter helt slut efter att ha jagat lejon, ridit elefant och ylat med sälar.

Under strecket
Publicerad

Öns längsta strand, kallad Las Palmas, är som en gigantisk sandlåda med kritvit sand.

Foto: SÃREN ANDERSSON

Vid Kapellänget finns mysiga stugor.

Foto: SÃREN ANDERSSON

En näst intill sakral känsla omsluter oss när vi lämnar båten och låter fötterna sjunka ner i den mjuka varma sanden. Detta skulle ha kunnat vara Spaniens solkust, med skillnaden att vi istället för palmer och hopklämda turister ser glesa tallar längs en två kilometer öde strandstrand. Det här kommer att bli toppen. Tre dagar av absolut ingenting – modern lyx i dess mest naturliga form.

Eller vänta lite… Vad är det för runda typer som ligger och skränar och brölar där borta på udden? Maken tar fram kikaren. Ah, ett gäng sälar. Dem måste vi försöka hinna studera på närmare håll. Säljakt var ju trots allt en av de viktigaste anledningarna till att Fåröborna upptäckte Gotska Sandön.

Solen skiner. Båten vi kommit hit med har kilats fast i sanden, landgången är utfälld och när alla stegat i land lastas våra tillhörigheter av enligt langen-går-principen. Det är en hel del mat, dryck och andra nödvändigheter som folk faktiskt har släpat med sig.

Inte för att alla som besöker Gotska Sandön är mer prylgalna än andra, inte heller för att alla måste äta specialkost, utan för att man just anlänt till Sveriges mest isolerade ö. Här finns ingenting att köpa – och man kan bli inblåst. Det händer rätt ofta.

Annons
Annons

Det är också otillgängligheten som är en stor del av tjusningen med detta Östersjöns paradis. Vem som helst kommer inte hit och man lämnar inte ön när som helst. Tanken får en lätt Robinson Crusoe-känsla att sprida sig i kroppen.

– Jag älskar Gotska Sandön och det faktum att man är fullkomligt avskuren från all civilisation, jublar en äldre dam i stråhatt som besöker ön för sjunde gången och slänger upp en kylväska på traktorflaket.

– Och att ön är befriad från glasskiosker och kulörta badbollar i plast, fyller en trebarnsmamma i.

Här tillgodoses den moderna människans jakt på ingenting. Ön marknadsför sig också som en plats för kontemplation och att ”bara vara”.

Medan traktorn med all packning tuffar bort på den hårdpackade stranden mot fyrbyn, tar vi gäster stigen genom den glesa tallskogen. Solen silas genom trädkronorna och ljungen frasar under skosulorna.

Det är tyst sånär som på en herres dova ajande och ojande. Jag vänder mig om. Gentlemannen som stod i mitten av langningskedjan med fötterna i Östersjön linkar fram på stigen. Hans blöta skor har redan gett skoskav. Ingen bra start på ett äventyr där benen är det enda transportmedlet som står till buds.

Fast vi har tur. Vi ska bara gå fyra kilometer för att nå stugorna. Det kunde likaväl ha blivit nio om vinden blåst från nordost. I detta sammanhang känns det här med att ”bara vara” som en intressant beskrivning. Och även mannen med de blöta skorna överlever. Just det var inte lika självklart för de som förr i tiden kravlade iland på Gotska Sandön.

Särskilt inte de stackare som landsteg någon gång mellan åren 1801 och 1828, då en viss Herr Gottberg tillsammans med sin familj levde rövare härute och gjorde livet surt – och kort – för sjömän i allmänhet och skeppsbrutna sjömän i synnerhet.

Annons
Annons

Öns längsta strand, kallad Las Palmas, är som en gigantisk sandlåda med kritvit sand.

Foto: SÃREN ANDERSSON

Vid Kapellänget finns mysiga stugor.

Foto: SÃREN ANDERSSON

Det finns oändligt många skrönor om vad Gottberg har hittat på. De värsta är de om djävulskapen i hans gotländska lambgiftet – den lilla ladan i skogsbrynet. Dit bjöd Herr Gottberg sjömännen att äta och när alla satt sig till bords smet han och familjen ut, bommade igen ladan och sköt ihjäl varenda matros genom ladans gluggar.

När den eventuellt kvarvarande besättningen undrade vart deras kompisar tagit vägen och kom för att söka efter dem gick de samma öde till mötes. Och med skeppet tömt på manfolk, klättrade Gottberg ombord och plundrade lasten – innan skeppet lossades och fick driva till Finland, eller förlisa på Koppargrund.

Men nu är ju detta bara en skröna som man berättar för att skapa lite spänning, menar vissa. Å andra sidan hävdar andra att det finns uppgifter om nio förlista fartyg under Gottbergs tid, varav fyra totalt saknade överlevande.

Vad som är sant och inte lär vi kanske aldrig få veta. Liksom en ökens historia är Sandöns berättelser fördolda och begravda under slöjor av djup finkornig sand. Men då och då händer det att en storm drar undan täcket och blottar förgångna tider. Silvergrått trävirke från ett förlist fartyg. En rostig kätting. Människoskelett har också uppdagats.

Efter en natts sömn i en av stugorna i fyrbyn, ger vi oss iväg på upptäcktsfärd. Gotska Sandön känns än mer omotiverad än Gotland. Varför denna anhopning av sand och grus mitt ute i havet? Ön är en förhållandevis ung skönhet som steg upp ur havet för 5000 år sedan.

Under oss gömmer sig en morän som bidragit till naturens säregna utseende: Kusternas breda vita finkorniga stränder, inlandets yviga tallskog och torra mossor, lavar och ljung. Djurlivet är fattigt, men just när jag gett upp all tanke på att finna något spännande ropar några fantaster att de hittat ett exemplar av den endemiska smedbocken, en liten skalbagge.

Och inte minst upptäcker våra barn Emilia och Jacob något litet och lurigt i sanden när vi sjunker ner för att äta lunch: Ett lejon!

En perfekt formad kon avslöjar den lilla insekten myrlejonet. I botten av konen ligger den lilla lömska sländlarven och lurar på sitt byte. När en liten spindel faller i gropen – snapp – ramlar den rakt ner i det breda gapet. Vi ser det hända flera gånger och rycker till varenda gång käftarna hoppar fram ur sanden.

Trötta i fötterna återvänder vi till lägerplatsen där alla stugor och tält finns och möts av en kompakt dimma. Den vanliga middagsgrillningen har inletts. Alla grillar. Alla berättar om dagens strapatser. Några har gått två mil söderut och besökt Franska bukten, andra har besökt Ryska kyrkogården (också det en liten vandring på några mil). ”Tja” säger de och stryker handen över sina beige safaribyxor, ”vi har liksom bara varit ...”.

- - -

• BILDSPEL: Missa inte vårt bildspel från Gotska Sandön.

1/2

Öns längsta strand, kallad Las Palmas, är som en gigantisk sandlåda med kritvit sand.

Foto: SÃREN ANDERSSON
2/2

Vid Kapellänget finns mysiga stugor.

Foto: SÃREN ANDERSSON

Veronica Linarfve

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons