Annons

Gränslös erotik blir Poppebuskis

Foto: Isabella Blomstrand

Bara för mycket är tillräckligt. Så lanseras Carl-Michael Edenborgs erotiska novellsamling som inbegriper allt från en sträng löjtnant till sagokungar. Nils Poppe-tugg och buskis, tycker Therese Eriksson.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Långt över gränsen. Erotiska historier om begär och skräck

Författare
Carl-Michael Edenborg
Genre
Prosa
Förlag
Vertigo

126 s.

Konsten befinner sig mitt emellan fantasi och verklighet. Den är uppdiktad som fantasin, men också materiell och reell; den är ”både och” och ”varken eller”. Kanske blir denna position särskilt tydlig när det gäller erotik, ett område där fantasin har noll begränsningar och verkligheten väldigt många. Den erotiska litteraturen rör sig nästan per definition i gränstrakter. Den kan vara anpasslig, tänjande eller överskridande, men alltid i ett konstant förhållande till befintliga gränslinjer.

Carl-Michael Edenborg har, i sin novellsamling ”Långt över gränsen”, föresatt sig att låta fantasin utmana allehanda begränsningar och gränser. Och på tretton noveller, av varierande längd och kvalitet, hinner han avverka en radda tabun. Samlingen omfattar vitt skilda sexuella sammanhang, från invaderande tentakler som ringlar upp ur golvbrunnar till himlasex med färd på änglavingar. Incesttabut dyker upp i olika utföranden, helt klart en utmaning av sagda gränser, men samlingen karakteriseras lika mycket av att den rör sig obehindrat mellan genrer och miljöer; såväl folksagan som historieboken får ny touch här.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Under läsningen rodnar jag. Inte på grund av innehållet, sexet, utan det jag vill kalla Nils Poppe-tugget. Edenborgs prosa har en konstant slagsida åt buskis, och i det avseendet håller han sig bara alltför sällan på rätt sida gränsen. I en annars lyckad novell, "Den andra”, slänger författaren plötsligt in en visa på Gubben Noak-melodi. I himlen – där ”Amputerad ängel” utspelar sig – spanar novelljaget på ”brallisar”, och i den rena dialognovellen ”Andra pornologen: Finns vi?”, kan replikerna låta så här: ”Du sprutar som en vattenpistol, älskade” och ”Din fitta smakar lakrits och vanilj, rena lördagsgodiset fast det bara är torsdag”.

Rena lördagsgodiset? Jag börjar misstänka att den ”skräck” som åsyftas i bokens undertitel handlar om fasan man känner inför tanken på att människor faktiskt skulle prata på det här viset. Det gör mig milt sagt förvånad, jag hade väntat mig något annat av en så rutinerad författare som Edenborg. Det kan vara något i den här erotikan, på gränsen mellan brutalitet och komik, som går mig förbi, men jag känner samma överraskande genans som när Suzanne Brøgger för ett gäng år sedan fyllde sitt versepos ”Slöjan” (2010) med ”praktpåkar” och ”ljusröda lusthus”.

Kanske är jag ogin. Det är omvittnat svårt att skriva om sex, och är förresten inte det litterära underordnat andra syften när det kommer till sexnoveller? Kanhända, men det är å andra sidan också så med uttalat erotisk litteratur att effekten av den ofta är närmast automatiserad, ungefär som fnisset tillsammans med skrattmaskinen eller tårögdheten när det läggs på stråkar. Det sker liksom utan att man kan hjälpa det, men säger mindre om verkets konstnärliga kvaliteter. Och i längden spelar språk roll. ”Långt över gränsen” är inte en bok jag kommer att återvända till för att det är hett, precis.

Uppriktigt sagt har jag lite svårt att förstå vad Carl-Michael Edenborg riktigt vill med ”Långt över gränsen”, även om jag tycker att ett par av novellerna – de som är mest befriade från jargong – lyckas få de förbjudna fantasierna att vibrera, också litterärt. Men mer fruktbart är det nog att läsa den här boken som en undersökning av just var gränserna går; av vad som egentligen kan och får sägas i konsten.

Konsten är fri och intet ska väl vara konstnären främmande, men ändå är debatten om litteraturens innehåll (liksom sammanblandningen av verk och författare, av fiktiva figurers idéer och upphovspersoners), evigt aktuell. Var går gränsen? Kan allt det som människan tänker och känner, allt det som hon fantiserar om, gestaltas i konst och litteratur? Carl-Michael Edenborg rör sig långt ut i fantasins tassemarker och ställer därmed frågan på sin spets. Det ska han ha en eloge för. Friheten försvaras när dess yttersta gränser prövas.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons