Annons

Fanfar för BerwaldhallenGrattis Berwaldhallen – och svenska folket!

Firande med Tobias Broströms dubbelkonsert ”Nigredo: Dark night of the soul”, med Jeroen Berwaerts och Håkan Hardenberger på trumpet. Daniel Harding dirigerar.
Firande med Tobias Broströms dubbelkonsert ”Nigredo: Dark night of the soul”, med Jeroen Berwaerts och Håkan Hardenberger på trumpet. Daniel Harding dirigerar. Foto: Arne Hyckenberg

När Berwaldhallen fyller 40 år firar man med pukor och trumpeter och ett stänk av allvar, konstaterar SvD:s kritiker.

Under strecket
Publicerad

Sveriges Radios symfoniorkester spelar Lidholms fanfar.

Foto: Arne HyckenbergBild 1 av 1

Fanfar för Berwaldhallen

Genre
Konsert
Var
Berwaldhallen

Verk: I Lidholm ”Fanfar”. J Strauss d y Uvertyr till ”Läderlappen”. T Broström ”Nigredo”. F Schubert: Symfoni nr 8

Att hela Sverige har en egen konsertsal som finns digitalt tillgänglig är förstås något att fira – men utan att för den skull glömma musikens förmåga att härbärgera både allvar och glädje. Torsdagskvällens festkonsert gjorde just detta, och knöt an till invigningen 1979 genom att inleda med Ingvar Lidholms stiligt modernistiska fanfar för fyra trumpeter och orkester.

Tobias Broströms nya dubbelkonsert för två trumpeter, ”Nigredo: Dark night of the soul” (2019) blev en naturlig fortsättning på Lidholms signal. Men konserten anspelar precis som Broströms första trumpetkonsert ”Lucernaris” (2009) på övergångsriter från mörker till ljus. Det är ett udda verk som inte stryker medhårs: Broström fyller ”Nigredo” med själslig rastlöshet. Två ekvilibristiska trumpetsolister – Håkan Hardenberger och Jeroen Berwaerts – skuggar varandra, vilket påminner om ”Lucernaris”, men i det förra verket utnyttjades istället live-elektronik.

Mystikern Johannes av Korset är upphovet till begreppet ”Själens mörka natt”, men konsertens oortodoxa mix av Miles Davis-cool jazz och storbandsstuk anspelar snarare på F Scott Fitzgeralds Gatsby och existentiell smärta, inte minst när slagverkarna släpper kontrollen i ett dundrande protestrop. Genombrottet för ljuset kommer i slutackordet, ett blixtrande utropstecken efter ett brant accelererande kaos.

Annons
Annons

Sveriges Radios symfoniorkester spelar Lidholms fanfar.

Foto: Arne HyckenbergBild 1 av 1
Sveriges Radios symfoniorkester spelar Lidholms fanfar.
Sveriges Radios symfoniorkester spelar Lidholms fanfar. Foto: Arne Hyckenberg

En konsert med chefsdirigenten Daniel Harding vore otänkbar utan wienskt vemod. Schuberts symfoni nr 8 får en ömsint tolkning, lätt svävande och mättad med ångestfull kontrast. Men varför Johann Strauss? Med Schubert på programmet går mina tankar till Hasse & Tages revy ”Spader Madame”, som lockar fram ett leende till och med ur den ofullbordade symfonin. Men visst är det härligt att höra hur Daniel Harding lockar fram en fyllig, elegant klang hos sina musiker i Uvertyren till ”Läderlappen”.

Vart tog då Berwald vägen? Jo, till sist får han vara med, i Britta Byströms humoristiska ”Ja, må den leva”-parafras, som tryfferas med citat ur bland andra ”Sinfonie singulière”.

Lördagens festkonsert direktsänds i SVT 2 kl 19.10 och i Sveriges Radio. Grattis, Berwaldhallen – och grattis, svenska folket!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons