Göran Greider – en spränglärd svartrockare bland kongresskostymer.
Göran Greider – en spränglärd svartrockare bland kongresskostymer. Foto: Emma-Sofia Olsson

Greider: ”Jag tror vänsterns misstag är livsfarligt”

Göran Greider tycker att han har skrivit i motvind i 30 år. Men trots att han nu samlar sin självbiografiska poesi är hans svåraste utmaning att närma sig sina egna känslor.

Publicerad

Fram på eftermiddagen tar Göran Greider skydd på Dalagårdens svalaste veranda. Vi har suttit i trädgården i middagshettan och talat om livet. Hans hustru Berit har varit med. Medan hon har pratat om deras liv tillsammans har olika miner farit över Göran Greiders väderbitna ansikte: han har sett häpen ut, rörd ibland, han har fnissat och generat tittat ner i bordet. Ibland har han zonat ut och pratat med hunden Stina.

– Jag är en upplysningsmänniska. Om du gick fram till Immanuel Kant skulle inte han heller vara så hågad att prata om känslor!

Nu dråsar han andfådd ner i en korgstol, hunden Stina i stolen bredvid.

Göran Greider drabbades av lunginflammation mitt i juli. Han slår ut med handen mot fåtöljen på andra sidan bordet där en patient teoretiskt sett skulle kunna sitta, men där hunden nu håller på att somna.

Göran Greider travar runt dahlia-odlingen och talar i telefon med försvarsministern

Annons

– Jag är inte van att prata på det där sättet. Men om jag hade en patient här skulle mitt mer distanserade sätt att prata känslor fungera bra.

Göran Greider, som är författare, debattör, poet och chefredaktör för Dala-Demokraten, övervägde att bli psykoanalytiker på 80-talet.

”Jag söker mig till andra saker än politiken bara för att hämta energi. Därför har jag skrivit mycket om musik.”
”Jag söker mig till andra saker än politiken bara för att hämta energi. Därför har jag skrivit mycket om musik.” Foto: Emma-Sofia Olsson

Trädgårdsbordet står under ett stort enträd, där gräsmattan går över i äng. Berit Greider hämtar dynor till stolarna som är blöta efter ett av augustis många regn. Göran Greider travar runt dahlia-odlingen och talar i telefon med försvarsministern – en flitig skribent i Greiders tidning – men snart kommer han med hallonsmoothie gjord på grädde och egna bär.

Annons

Han och Berit har varit ett par i trettio år. Träffades på den litterära tidskriften 80-tals redaktion, vid decenniets slut. Fortsatte jobba ett par år i och omkring tidskriftsvärlden, med var sitt skrivbord i serieförlaget Galagos lokaler.

I Göran Greiders nya bok – en ”poetisk självbiografi” – finns flera kärleksdikter till deras gemensamma liv. ”Vi byter liv med varandra” heter en prosadikt som börjar med att han förundras över att de hållit ihop så tätt, trots allt. Och ett par dikter där författaren påstår att han aldrig skriver några kärleksdikter.

De pratar som ett par som för länge sedan bestämt sig för att uppskatta, inte reta sig på, varandras egenheter. Berit fortsätter meningar Göran inte avslutar. Påbörjar andra meningar – som han sladdar in i.

Sent i går kväll ramlade de in i en film om Apolloprojektet på tv. En av uppskjutningarna misslyckades, det började brinna i kapseln.

– När de berättade att det förmodligen var en elkabel i kapseln som orsakat branden lutade jag mig fram. Då gick Berit ut.

– Du gick på toaletten när de intervjuade fruarna till dem som dog, säger Berit Greider.

– Elkabeln, de är 90 procent säkra på att det var den.

– Vi är verkligen olika.

Annons

När Berit nyligen gick i pension från sitt jobb på SVT var Göran med på avtackningen. Han läste en av de dikter han skrivit till henne, ”Sonett till min hustru”.

ditt skratt, din lätta hand på kattens kind,
din blick för färger i ett vardagsrum.
Jag ser dig när du målar om en grind

och hur du går på stan i jakten på
Diane Keaton-baskern du såg igår.
Du är en akvarell som målas så!

– Alla mina arbetskamrater sade att ”Åh en sådan där man vill jag också ha!”. Jag blir alldeles ställd, när jag hör en sådan där dikt. Eftersom du inte är en sådan som håller på och pratar känslor.

Göran hummar och brummar och skruvar sig på stolen.

Göran Greider och hunden Stina.
Göran Greider och hunden Stina. Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

Göran Greider pratar hellre om det politiska än det privata. Det är hans yrke, men det är också hans grundackord: 100 procent intellektuell. I varje samtalsämne finns en tänkbar politisk teori, redo att, med Göran Greiders favoritord, slungas ut.

Kanske har han själv gestaltat det bäst, i dikten ”Kärleksdikt”:

Nej, jag skriver ju aldrig några
kärleksdikter. Min hustru tycker nog
att jag borde göra det.
Men jag är väl helt enkelt inte så fri
som alla de här sakerna
jag säger kan ge sken av att jag är.

Jag har mina rodnande undanflykter:
Under himlen finns
annat att skriva om.
Romeo och Julia
är en pjäs om dålig stadsplanering.

Så hjälp mig, hit, till detta liv,
som jag älskar.

Göran Greider har aldrig haft en tanke på att gå i psykoanalys eller terapi. Att skriva dikter är hans psykoanalys, då bearbetar man sitt jag, säger han. Men på 80-talet höll han på att psykoanalysera hela sin omgivning.

Göran Greider med nyfödda dottern Ellen, 1995. Till höger: Göran Greider som ung 80-talspoet.
Göran Greider med nyfödda dottern Ellen, 1995. Till höger: Göran Greider som ung 80-talspoet. Foto: Privat
Annons

När han plöjde Frankfurtskolans teoretiker, Walter Benjamin och Freud, upptäckte han vad han tyckte var en utopisk dröm. KBT däremot, har aldrig väckt Göran Greiders intresse, det handlar för mycket om att lära sig anpassa sig till rådande ordning, menar han.

– Det stora med psykoanalysen var att man hade en dröm om ett annat samhälle, om andra mänskliga relationer, helt enkelt.

Då han kom till Lacan tyckte han att allt blev allt ”för invirat i poststrukturalistiska teorier”, och gick vidare. Men han bär med sig Freuds motto för hur man ska lyssna: ”Med en spridd och svävande uppmärksamhet”.

– Det är väldigt fint. Jag lyssnar på samhället med en spridd och svävande uppmärksamhet. Samhället ligger på soffan, själv sitter man på säkert avstånd bredvid.

Jag har aldrig förknippat arbetarklassen med någon sorts lidande.

Göran Greider växte upp med fyra bröder i Vingåker. Pappa, som hade varit sjöman innan han blev fabriksarbetare, var övertygad om att han var Sveriges ledande expert på utvecklingen i Kina. Varje semester tog han med familjen till Kiviks marknad där han förvandlades till marknadsknalle och sålde prylar han samlat på sig under året.

– Han var en väldigt intellektuell person och hade en företagarsjäl fast han röstade på kommunistpartiet.

Annons

Göran Greiders mamma bär, säger han, på en ”sorglöshet som är bra att ha”.

Han återkommer ofta till vikten av ett gott humör. Ja, det är rentav som om han betraktar det som praktisk politik.

– Man börjar om varje dag även om det var jobbigt dagen innan. Så är min morsa, fortfarande.

”Jag brukar säga att jag är socialist med konservativa drag också, för jag tror nämligen att den socialism som inte har en del konservativa drag är omöjlig.”
”Jag brukar säga att jag är socialist med konservativa drag också, för jag tror nämligen att den socialism som inte har en del konservativa drag är omöjlig.” Foto: Emma-Sofia Olsson

Det vackraste han någonsin har läst, utbrister Göran Greider plötsligt under enen, är Pier Paolo Pasolinis beskrivning av en fattig bagarlärling i en italiensk avkrok.

– Det viktigaste är trots allt att han är glad. Han skämdes inte över fattigdomen. Man behöver inte känna sig underlägsen de rika. Det betyder mycket att man har en ljus bild, och det har jag av andra människor. Jag tror att folk i allmänhet är ganska hyggliga.

Annons

När Göran Greider pratar om sina föräldrar är det två ganska fria själar han tecknar en bild av.

– Det är därför jag aldrig har förknippat arbetarklassen med någon sorts lidande. Många klasstudier som görs har en svart kant av sorg runt sig. Stig in i vilket hem som helst där folk tillhör någon sorts arbetarklass. De är inte mer deppade där än någon annanstans. Det är något fel i tankeverksamheten som uppstått.

Du slog dig inte fri från något slags lidande när du lämnade Vingåker?

– Nej det kan man inte påstå. Även om vår familj inte var nån lycklig familj. Min morsas första make hamnade på sinnessjukhus efter att ha försökt skjuta sin familj med gevär. Det hade jag ingen aning om förrän mina bröder berättade om det långt senare. Min morsa har aldrig sagt ett ord.

Då fylldes jag av Stephen King-känslor och fick lust att klippa till honom.

Varför hans bröder hade ett annat efternamn hade Göran Greider aldrig fått förklarat för sig, förrän han fick veta att modern haft en tidigare man, som nu satt på Stora Sundbys sjukhus.

Annons

– Det låg liksom som ett mörker över hemmet. Man kände aningen av en zombie i utkanten av familjen.

Eftersom han är så metodisk och effektiv, förklarar Göran Greider, tycker han att mycket är slöseri med tid. Som att ”sitta och harva om barndomen”.

– Jag har inte tyckt att det har varit så intressant när mina äldre bröder har kommit och berättat hur det var när vi var små. Jag fick rätt mycket stryk när jag var liten, till exempel. Ordentliga omgångar. Jag kommer inte ens ihåg allt. Men mina bröder har berättat att de fick stoppa min farsa ibland, för han fick sådana raseriutbrott. Det var ingen misshandel eller så, det var mer att han tog till storsläggan.

”Jag tror inte att det finns svenska värderingar, det finns i bästa fall universella värderingar som är starka i Sverige. Vilket är en väldig skillnad.”
”Jag tror inte att det finns svenska värderingar, det finns i bästa fall universella värderingar som är starka i Sverige. Vilket är en väldig skillnad.” Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

I den tidigare opublicerade dikten ”Farfar och barnbarn”, som är med i nya boken, skriver Göran Greider om en scen som fastnat i minnet. Dottern Ellen är liten och vill inte ta sin medicin. ”Ge henne lite stryk”, säger farfar.

– Då fylldes jag av Stephen King-känslor och fick lust att klippa till honom. Men det är ganska begravt och jag tycker inte heller att det är så viktigt. Jag ser det mer som att man inte ska glömma bort hur otroligt förändrade vissa grejer blev under 60- och 70-talen. En förälder i slutet av 70-talet var något helt annat än en förälder i slutet av 50-talet. Det är en häpnadsväckande revolution som har ägt rum.

Göran Greider går upp i tempo, äntligen är samtalet tillbaka på en strukturell nivå, tillbaka till elkabeln som orsakade branden i kapseln.

– Människor förändras. Det är därför man inte kan vara konservativ i politisk mening.

Jag skulle aldrig kunna vara företrädare för något. Jag trivs i marginalen.

Göran Greider gav ut sin första diktsamling 1981, när löneskillnaderna mellan en industriarbetare och en vd nyss hade nått sin lägsta punkt. Sedan dess har gapet ökat för varje år – och Göran Greider har skrivit i motvind.

Annons

Mot slutet av decenniet var han en profilerad skribent på kultursidorna, som debatterade estetik och politik i litteraturen med Horace Engdahl. Men efter den ekonomiska krisen i början av 90-talet, som ledde till stora nedskärningar i välfärden, ställde Göran Greider om sitt kikarsikte. Plöjde sociologiska böcker och enorma mängder statistik.

”Man kan träffa 50-åriga tanter på gatan i Borlänge som  vräker ur sig hemska saker men jag vill inte dela upp folk i onda och goda.”
”Man kan träffa 50-åriga tanter på gatan i Borlänge som vräker ur sig hemska saker men jag vill inte dela upp folk i onda och goda.” Foto: Emma-Sofia Olsson

Diktsamlingarna fortsatte att komma, den som nu utkommer är hans elfte. Men 1993 bjöds han in att hålla tal på Socialdemokraternas kongress. Kanske var det då han dubbades till debattören Göran Greider, som svensk offentlighet känner honom? Socialdemokratins folkligaste affischnamn, men också en av rörelsens största kritiker. Som kommer in i urtvättad t-tröja bland prydliga kongresskostymer, en spränglärd svartrockare bland förtroendevalda.

– Tänk på alla strider som förts mot socialdemokratins ledning, det är en hel genre nästan. Som en speciell form av sonett!

Annons

Hur kommer det sig att han aldrig strävade efter att bli någon i partiet, inte sökte efter makt? Bara genom att ställa frågan får man syn på vem Göran Greider är. En som gärna dyker upp på scenen – han talar inför folk över hundra dagar om året, ”det är min version av Dylans The never-ending tour” – men som sedan vill hem till sin läsfåtölj och sina växter. Som är i så ständig framåtrörelse att ingen – inte ens den tidning han är chef för – lyckas spärra in honom nio till fem.

– Jag skulle aldrig kunna vara företrädare för något. Jag trivs i marginalen. Då kan man med gott samvete skriva en massa artiklar om begonior.

Vi satt och grät ihop i var sin fåtölj förra året, när Stina var väldigt sjuk.

Vid kaffebordet lutar sig Göran Greider ner och pekar på hunden Stinas päls.

– Är det en vårta hon har där?

Stina snarkar. Hon är gammal och döv, för ett år sedan var hon nära att dö. Nu håller hon sig nära sin husse under dygnets alla timmar, som om hon behöver en kort livlina.

– Vi satt och grät ihop i var sin fåtölj förra året, när Stina var väldigt sjuk och vi trodde att hon skulle dö, säger Berit.

När Stina var nära att dö diktade Greider: ”Nej, relationen till en hund är inte djupare än till människor. Men det är ett annat djup: oförklarligt enkelt, lyckligt”.
När Stina var nära att dö diktade Greider: ”Nej, relationen till en hund är inte djupare än till människor. Men det är ett annat djup: oförklarligt enkelt, lyckligt”. Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

Göran Greider ser förfärad ut bara vid minnet. Stina är hans bästa vän. Vart han än går i trädgården lufsar hon runt benen. På turné är hon nästan alltid med, på tåg, hotellrum, radiostudior, scener.

I den nya boken finns ännu en kärleksdikt, den kanske mest känslosvallande av alla: ”Den tröstande terapeutiska dikt jag skrev när vi trodde att vår hund Stina skulle dö”.

Snart ska de ge sig av, alla tre, till Rättvik där Karlfeldtsällskapet har sitt årliga sommarmöte och Göran ska invigningstala. Berit kör, Göran har aldrig tagit körkort. Han funderar på att fråga om han kan ligga ner och prata. Lunginflammationen sitter i.

– Jag känner mig lite klen, faktiskt.

Kanske har jag ett vampyrliknande drag där jag måste suga in energi från folk.

Han har nyss vandrat omkring i den polska urskogen i två veckor, på semester med skogsintresserade kompisar.

– Då kände jag mig som en Marvelhjälte.

För femton år sedan startade författaren Niklas Darke bloggen ”Där är Greider!”, där kulturskribenter fick bidra med noteringar om Göran Greiders intensiva närvaro i offentligheten: ”Han är på Sveavägen. Han är på tåget. Han är som en allestädes närvarande gas”.

Annons

Ett kärleksfullt häcklande, flera år före Instagram. 2019 sköter Göran Greider sina sociala medier med lätt hand: en haiku-tweet från tåget på morgonen, nyskördade bönor på Instagram mitt på dagen, en dikt om Amazonas på Facebook till kvällen.

Men varför denna energikrävande turné till litterära sällskap och ABF-lokaler, när han till stor del är sin egen arbetsgivare?

– Kanske har jag ett vampyrliknande drag där jag måste suga in energi från folk som står och lyssnar. Man känner ju att man lever då, på ett särskilt sätt. Och jag menar ju att jag gör nytta. För trots den här långa raden av politiska nederlag och att det mesta går åt helvete så bidrar man till att hålla liv i vissa grundläggande idéer som förr eller senare får betydelse. I längden betyder det mer, tror jag, att jag står inför 100 personer i Säffle och snackar, än att jag sitter i ”Godmorgon, världen”.

”Jag och Berit passar bra ihop, men vi håller på och bråkar om allt möjligt hela tiden. Det har alltid känts bra. Det bygger väl i grunden på att man är olika men ändå förstår varann, och det är det som är värt någonting.”
”Jag och Berit passar bra ihop, men vi håller på och bråkar om allt möjligt hela tiden. Det har alltid känts bra. Det bygger väl i grunden på att man är olika men ändå förstår varann, och det är det som är värt någonting.” Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

I boken ”Den solidariska genen” (2014) skrev Göran Greider om människans samarbetsförmåga.

– Grundtillståndet är att vi är empatiska och förstår varandra och kan samarbeta. För mig är det också politisk filosofi och erfarenhet, men också en reformism att tro på. Man ska utgå från den ljusa bilden av människan. Om man utgår från det som konservativa eller hårda liberaler gör, att människan i grunden är egoist och individualist, då kan man inte bygga fungerande samhällen.

Du känns som en utpräglad individualist.

– Ja, kan man undvika att gå på ett party så gör man det. Jag tycker om att sitta i dammgropen där bakom och dricka en kopp kaffe.

Han pekar ner mot en sänka i trädgården där han placerat en lässtol.

– Jag är mer kollektiv i teorin än i praktiken.

Om det är någon som har snackat mycket med pundarna på Gullmarsplan så är det jag.

Annons

Andra klassresenärer kan vittna om bildningskomplex, rädslan för att missuppfatta koder. Göran Greider är ett vandrande uppror mot sådana nojor. Lika obrydd om huruvida han har hål på skjortärmarna som somliga överklasspersoner kan vara, fri från ängslan att bete sig fel.

– Många av de friaste typerna kommer faktiskt från arbetarklassen. De som mentalt gjort sig fria från ett visst socialt arv. Och som inte ärvt en massa statussynsätt utan skaffat sig en självständig syn på samhälle och litteratur. Om man inte vuxit upp med att man måste tycka om opera tillägnar man sig kultur på ett ärligare sätt.

Vi byter Dalaidyllen mot 24-timmarsgym, kyrka, Folkets Hus och skog. Årsta är Göran och Berit Greiders andra hem, en utmärkt plats att återvända till för den som är ute på turné så många kvällar varje år. Här är världen liten och den som inte har ett bestämt ärende råkar inte ha vägarna förbi.

I maj varje år arrangeras ett lopp till Göran Greiders ära runt Årstaviken. Greider hejar på alla som går i mål. På t-shirtarna till Greiderloppet står ett av författarens motton: ”Att sitta still föder borgerliga tankar”.

Annons
Göran Greider på konditori i Årsta 2010.
Göran Greider på konditori i Årsta 2010. Foto: Axel Öberg

Göran Greider halar upp mobilen ur mysbyxfickan. Displayen lyser: ”Galning på behandlingshem”.

I andra handen håller han Stinas koppel, hon leder oss ut i Årstaskogen.

Galningen har ringt så många gånger att han, precis som ”Dåre på anstalt” fått ett eget namn i Greiders telefonbok.

Han borde såklart blocka dem som ringer för ofta, säger han, ”Galen gumma” verkade halvdement och ringde klockan fyra, fem på nätterna. På Twitter har det ordnat sig utan att han vet hur: plötsligt ser han inte kommentarer längre.

När vi äter lunch på Årsta torg kommer många gäster fram och hälsar som om de vore gamla bekanta. Göran Greider är en person som människor slår sig i slang med.

– Det är något konstigt med mitt utseende. För även innan jag började skriva och vara med i tv så var det så där. Om det är någon som har snackat mycket med pundarna på Gullmarsplan så är det jag. Jag har något slags dragningskraft på utslagna människor. Men det var nog jobbigt för min dotter när hon var liten. Hon fick vänta så mycket.

Annons

Man har fått hålla sig upprätt i en väldig blåst, tycker jag. Hela tiden.

Göran Greider har i alla år haft fans både till höger och vänster – hos den moderata tankesmedjan Timbro är han en favoritgäst. I paneldebatter där snarstuckna möter talepunktstrogna kan man iaktta hur han får dem han diskuterar med att tina upp, som en livs levande påminnelse om debattklimatet före Internet.

Men den ilska som präglar delar av offentligheten i dag väcks numera även runt Göran Greider. Vänsterliberaler blev rasande på honom i flyktingdebatten 2015, och han får regelbundet motta hot och hat från den SD-vänliga högern. Han kan också själv bli vresig i debatter om invandring där han tycker att debattörer anlägger ett alltför moraliskt perspektiv.

”Jag gillar att tänka på mig själv som en AI-person för AI är en typ av intelligens som inte har någon historia och det är befriande att tänka i de termerna.”
”Jag gillar att tänka på mig själv som en AI-person för AI är en typ av intelligens som inte har någon historia och det är befriande att tänka i de termerna.” Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

Bara pensionärer och föräldralediga syns till på torget utanför Folkets hus.
Göran Greider går över till grönsakshandlaren och dubbelkollar om han betalade för tomatplantorna häromdagen, när han bar hem ett par för att göra balkongen fin åt dottern Ellen, som bor där tillfälligt. I december fyller han 60.

– Jag kan tycka att det är skönt att man har klarat av större delen av livet redan. Ungefär som att examen är över på nåt sätt. Man har fått hålla sig upprätt i en väldig blåst, tycker jag. Hela tiden. Man går ju omkring ganska väderbiten.

Som ett pilträd på en skånsk åker?

– Ja verkligen. Just pilträd är ju hoppfulla för det slår ofta ut nya små skott vid roten, har du sett det? Ett pilträd ska man aldrig ge upp om. Jag gick förbi ett stort pilträd i dag och tänkte att det måste vara 75 år gammalt, det var i stort sett dött, men så såg jag skotten som stack ut och blev väldigt optimistisk.

Konsten att börja varje dag på nytt, även om den förra var för jävlig. Mamma Greiders livssyn tittar fram igen.

Hagen, Dalarna. Ett stenkast ut i åkern står det som var gårdens postlåda fram till den 5 juni, då någon fyllde den med filmjölk, exkrementer och ett brev som Göran och Berit Greider av förklarliga skäl inte plockade upp. Den 6 juni, på nationaldagen, skulle Göran Greider hålla tal i Dala-Floda.

Annons

Det helt absurt, att en del på högerkanten tror att det är inbördeskrig i Sverige.

Till sina Facebookföljare annonserade han sitt framträdande: ”I stort sett fungerar landet. Och kl 13 håller jag ett litet tal i Dala-Floda, på trappan till församlingshemmet. Spelmanslag och kyrkokör. Kaffe.”

Han misstänker att det förestående talet hade med attacken att göra, och tänker anmäla händelsen.

Grannen gav dem en ny brevlåda och nu står den gamla där, som ett slags kompost, som processar en bit av samhällsklimatet 2019.

När innehållet förmultnat tänker Göran Greider använda postlådan att odla i.

– Som det är nu är det ju helt absurt, att en del på högerkanten tror att det är inbördeskrig i Sverige. Det är sorgligt med skjutningar, men det är något man kan göra något åt, landet håller inte på att kollapsa.

Köksbonad i Göran och Berit Greiders dalagård.
Köksbonad i Göran och Berit Greiders dalagård. Foto: Emma-Sofia Olsson
Annons

Rasismen, det är Göran Greiders käpphäst, riskerar att få fritt spelrum när migrationsfrågan utnämns till den viktigaste samhällsfrågan – samtalet måste handla om inkomster och bostäder, menar han.

I oktober 2015, under flyktingkrisen, sade Greider i Sveriges Radios ”Studio ett” att han ansåg att flyktingpolitiken borde bli mer restriktiv. ”Det är radiohistoria”, utbrast motdebattören Anna Dahlberg från Expressens ledarsida, och syftade på att en så framträdande vänsterprofil som Greider talade om volymer. Göran Greider surnade till: Min pragmatiska syn är något annat än ”den domedagspredikan du hållit i tre års tid”, mullrade han tillbaka.

Göran Greider, som oftast trivs bäst på idéplanet bland utopierna, blev med ens realpolitisk. Inom vänstern reagerade många med bestörtning – skulle Göran Greider byta fot?

– Gud, vad mycket mejl jag fick från folk: ”Har du blivit rasist?” Det bara strömmade in.

Annons

Hur många asylsökande Sverige kan ta emot är inte skrivet på en stentavla med en absolut siffra, argumenterade Greider vidare under hösten. En systemkollaps väntar inte runt hörnet, men siffran är avhängig vilken ekonomisk politik som förs och hur mycket skatter som tas ut för att klara mottagande och integration, menade han.

Jag tar inte saker personligt och det är bra för hälsan.

Välfärdsstaten före allt. Det var den pragmatiska socialdemokraten som talade, inte den poetiska utopikern.

– Jag tycker att Sverige ska ta emot så många som det bara är möjligt. Men jag tror att vänsterns misstag är att man inte har velat se på de här frågorna ur något slags fördelningspolitiskt perspektiv. Och det är livsfarligt.

Man kan ju argumentera för att människor på flykt har chans till ett mycket bättre liv i Sverige, oavsett hur ansträngda välfärdssystemen är?

– Jag har inga ideologiska synpunkter om flyktingar annat än att man ska rädda så många som möjligt från att dö. Men asylpolitik kommer aldrig att befria världen från fattigdom och krig. Det är en jättesvår fråga, och jag tycker att man ska se reformistiskt på saken.

– Jag pratade med kulturpersonligheter och debattörer som sade ”jag håller med dig”, men som aldrig skulle säga det själva utåt. Det var väldigt retligt att se. Vad har vi då för jävla vänster?

Annons
”Jag vill ju vara bland molnen. Av det enkla skälet att jag alltid hellre letar efter det allmängiltiga än det privata.”
”Jag vill ju vara bland molnen. Av det enkla skälet att jag alltid hellre letar efter det allmängiltiga än det privata.” Foto: Emma-Sofia Olsson

Kvällarna är mörka igen. Göran Greider lägger upp bilder på en augustimörk älv på sina sociala medier. Bönorna i trädgården håller på att mogna, rönnens klasar får en höstvarslande dikt på Facebook.

Vad finns det för slagord för en värld som allt fler kallar galen, med en hänvisning till Donald Trumps senaste tweet? Göran Greider, som ännu andas tungt efter sommarens lunginflammation, har hittat ett som han tycker passar för en tid då många känner vanmakt: ”Det finns alltid något man kan göra”.
Det fungerar även på den som känner sig vindpinad och är konvalescent på en sensommarveranda.

Hans nästa projekt är att försöka skriva ”den ultimata politiska boken om reformism”.

– Det finns ingen ordentlig politisk bok om vad reformism är. Det är en jättebrist! I alla praktiska politiska frågor som dyker upp nu, som januariavtalet, tänker man att det är hopplöst på vissa sätt. Men då finns det alltid något man kan göra, förbättra, peka på. Det är en del av sorglöshetens politiska filosofi också.

Annons

På verandan trivs han, med uppsikt över vägen som går genom byn Hagen men skyddad bakom den frodiga trädgården.

– Folk som träffar mig på gatan tror kanske att jag… kan prata om vad som helst hur som helst, men det är inte så.

”Jag är väl helt enkelt inte så fri som alla de där sakerna jag säger kan ge sken av”, skriver du i ”Kärleksdikt”.

–Ja, det tycker jag är en rätt bra karaktäristik av mig själv där!

Den faluröda verandan bakom uthuset skiftar i femtio nyanser av rosa. Cerisa begonior har trängt ut de mer gracila mårbackapelargonerna. Berit gillar dem inte, det har hon gjort klart, men Göran odlar bara fler och fler.

Jag frågar om han varit i många bråk, om han fått ovänner längs vägen.
Göran Greider ser lite undrande ut. Stridsdammet lägger sig, sedan får han får sitta här och noppa begoniorna.

Jag tar inte saker personligt och det är bra för hälsan. Arg kan jag bli, och jag har väl stått och skällt på alla möjliga, från Olle Svenning till Per Wirtén, men det har ju aldrig vart nåt personligt, utan det har varit elkabeln som har varit på tapeten. Rationella grejer.

Annons
Berit och Göran Greider på Dalagården.
Berit och Göran Greider på Dalagården. Foto: Emma-Sofia Olsson

”Jag söker mig till andra saker än politiken bara för att hämta energi. Därför har jag skrivit mycket om musik.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 1 av 13

Göran Greider och hunden Stina.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 2 av 13

Göran Greider med nyfödda dottern Ellen, 1995. Till höger: Göran Greider som ung 80-talspoet.

Foto: Privat Bild 3 av 13

”Jag brukar säga att jag är socialist med konservativa drag också, för jag tror nämligen att den socialism som inte har en del konservativa drag är omöjlig.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 4 av 13

”Jag tror inte att det finns svenska värderingar, det finns i bästa fall universella värderingar som är starka i Sverige. Vilket är en väldig skillnad.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 5 av 13

”Man kan träffa 50-åriga tanter på gatan i Borlänge som vräker ur sig hemska saker men jag vill inte dela upp folk i onda och goda.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 6 av 13

När Stina var nära att dö diktade Greider: ”Nej, relationen till en hund är inte djupare än till människor. Men det är ett annat djup: oförklarligt enkelt, lyckligt”.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 7 av 13

”Jag och Berit passar bra ihop, men vi håller på och bråkar om allt möjligt hela tiden. Det har alltid känts bra. Det bygger väl i grunden på att man är olika men ändå förstår varann, och det är det som är värt någonting.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 8 av 13

Göran Greider på konditori i Årsta 2010.

Foto: Axel Öberg Bild 9 av 13

”Jag gillar att tänka på mig själv som en AI-person för AI är en typ av intelligens som inte har någon historia och det är befriande att tänka i de termerna.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 10 av 13

Köksbonad i Göran och Berit Greiders dalagård.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 11 av 13

”Jag vill ju vara bland molnen. Av det enkla skälet att jag alltid hellre letar efter det allmängiltiga än det privata.”

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 12 av 13

Berit och Göran Greider på Dalagården.

Foto: Emma-Sofia Olsson Bild 13 av 13