Annons

Greker inspirerade den svenska paradstilen

Ritning för fondvägg i Stora salongen i Gustav III:s paviljong, av tecknaren och inredningsarkitekten Louis Masreliez.
Ritning för fondvägg i Stora salongen i Gustav III:s paviljong, av tecknaren och inredningsarkitekten Louis Masreliez.

”När vi svenskar berömmer oss av äldre design brukar vi nästan alltid dra upp gustaviansk stil. Men vad är det egentligen? Är det en speciell svensk grej eller är det, som så ofta i vår historia, en efterapning av vad folk på kontinenten redan hittat på?”

Under strecket
Publicerad

Rickard Thunér, känd från Antikrundan på SVT, visar en kunglig armlänstol, på Antikmässan på Stockholmsmässan. Stolen är ett gustavianskt Stockholmsarbete av Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm mellan 1758 och 1824.

Foto: Leif R Jansson/TTBild 1 av 1

Det vi kallar gustaviansk stil är en av många varianter på det spretiga tema som med en sammanfattande benämning brukar kallas nyklassicism, framför allt den typ av nyklassicism som på franska benämnas louis seize (”Ludvig XVI-stil”, så kallad efter den regerande kungen i Versailles). Vår svenska term har fått sitt namn efter kungarna Gustav III och Gustav IV Adolf, som tillsammans regerade från 1772 till 1809. Om man skall vara petig kan man tala om hög- och sengustaviansk stil – den förra har fortfarande kvar en hel del rokoko (den närmast föregående internationella stilen), medan den senare, som slog igenom i mitten av 1780-talet, är mer stilrent klassicistisk.

Alla former av nyklassicism bottnade i en svärmisk beundran av antiken. Modeväxlingarna inom nyklassicismen var bland annat beroende av vilka aspekter av denna era man hyllade allra mest och vilka utgrävnings- och forskningsresultat som spred sig bland furstar, arkitekter och hantverkare. Under en tid stod det antika Grekland i fokus, under en annan det romerska riket (i synnerhet Pompeji, vars utgrävningar vållade sensation), ännu senare det forntida Egypten. En genomgående trend var strävan efter klassisk enkelhet med strama former och dekorationer. Stolsbenen antog således formen av antika mini-kolonner. Rokokons pastellfärger ersattes av marmorvitt. Antika ornament – inte minst sådana som man fann på väggarna i Pompeji – blev populära.

Annons
Annons

Rickard Thunér, känd från Antikrundan på SVT, visar en kunglig armlänstol, på Antikmässan på Stockholmsmässan. Stolen är ett gustavianskt Stockholmsarbete av Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm mellan 1758 och 1824.

Foto: Leif R Jansson/TTBild 1 av 1
Rickard Thunér, känd från Antikrundan på SVT, visar en kunglig armlänstol, på Antikmässan på Stockholmsmässan. Stolen är ett gustavianskt Stockholmsarbete av Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm mellan 1758 och 1824.
Rickard Thunér, känd från Antikrundan på SVT, visar en kunglig armlänstol, på Antikmässan på Stockholmsmässan. Stolen är ett gustavianskt Stockholmsarbete av Ephraim Ståhl, mästare i Stockholm mellan 1758 och 1824. Foto: Leif R Jansson/TT

När man talar om den gustavianska stilen som en speciell svensk stil och inte som en efterapning av det franska arkitektur- och designmodet syftar man i regel på att Gustav III och hans män inte alltid tog omvägen över Paris utan inspirerades direkt av antikens Italien. De gjorde resor till Italien, ritade och målade av de gamla förebilderna och köpte med sig både äkta antikviteter och korkmodeller av antika byggnader till Sverige. Detta har fått till följd att byggnader ritade av gustavianska arkitekter och inredare som Carl Fredrik Adelcrantz, Erik Palmstedt, Olof Tempelman och Louis Masreliez ibland uppvisar egenheter som avviker från vad som var vanligt i det stora föregångslandet Frankrike.

Den stora uppskattningen av den gustavianska stilen är dock ett förhållandevis sent fenomen. På 1800-talet lämnades stilen därhän till förmån för andra ideal, ofta med fokus på historiska tillbakablickar (nygotik, nyrenässans, och så vidare). Det dröjde till mellankrigstiden på 1920- och 1930-talen innan den gustavianska stilen på allvar lyftes upp som en svensk paradstil, något som sammanhängde med genombrottet för dåtidens funktionalistiska tankegångar. Det finns uppenbara paralleller mellan dessa och den gustavianska arkitekturen och designen, inte minst i synen på enkelhet och funktionalitet. Alla som har sett en gustaviansk stol vet att de är påfallande lätta att montera ihop och placera i ett rum, utan att de upplevs som tråkiga. (Likheterna skall dock inte överdrivas. Det ligger en ocean av varierande skönhetsuppfattningar mellan en byrå av Georg Haupt och en funkismöbel.)

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons