Annons

Lisa Irenius:Greta Thunberg och vänsterpopulismen

Greta Thunberg strejkar på Mynttorget.
Greta Thunberg strejkar på Mynttorget. Foto: Claudio Bresciani/TT

Det har påståtts att hon låter alltmer som en vänsterpopulist. Själv skulle jag inte kalla Greta Thunberg för det, men det är svårt att undkomma frågan om höger och vänster i klimatdebatten.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Klimataktivisten Greta Thunbergs tal blir föreställningen ”We hear you” på Dramaten den sista januari. Samtidigt har den mediala verkligheten kring den unga förgrundsfiguren på sistone påmint om just ett slags performanceverk – om vad som skapar uppmärksamhet i vår tid.

Det har varit rubriker om att rockstjärnan Meat Loaf har påstått att Greta Thunberg har hjärntvättats, om att hon har omnämnts i ett skämt på Golden Globe-galan samt att en tidigare Trump-medarbetare har uttryckt sig nedsättande om hennes kropp. Parallellt har det i Sverige pågått en debatt vars ingredienser ofelbart frammanar upprörda känslor: SVT, klimatfrågan, vänsterpopulism, nyliberalism – och så ja, Greta Thunberg.

Det började med att SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström före jul skrev att Greta Thunberg låter ”snarare som en populistisk vänsterpolitiker” när hon talar om ”folket mot de styrande”. I Rapports årskrönika häromveckan upprepade hon att Thunberg blivit ”alltmer politisk och använt klassisk vänsterretorik”. Det har väckt starka reaktioner, minst sagt (förra helgen lämnade Bjerström Twitter med motiveringen att hon där anklagats för att ”vara nazist, klimatförnekare, köpt av oljebolagen”). I tidningen ETC har SVT beskyllts för att ”ge högerpopulister tolkningsföreträde” och på Aftonbladets kultursidor har det hävdats att Bjerström har gjort ”SVT till en plattform för nyliberal opinionsbildning”. Andra, bland annat Hynek Pallas på Göteborgs-Postens kultursidor, har menat att Bjerström gjort en korrekt analys: att Thunbergs tal har en klang av vänsterpopulism då hon ställer folket mot politikerna.

Annons
Annons

Om man bortser från det väl höga tonläget finns här intressanta frågor. Har Greta Thunbergs klimatrörelse en politisk hemvist? 

Visst är det så att hennes retorik lutar åt vänster. Hon pratar om rättvisa och kritiserar rika människor och länder. Inför klimatmötet i Madrid skrev hon tillsammans med fyra andra klimataktivister att ”koloniala, rasistiska och patriarkala förtryck har skapat och gett bränsle till [klimatkrisen]”. Men låter hon som en vänsterpopulist? Det stämmer att hon kritiserar politiker och företagsledare som inte tar sitt ansvar, och påstår att hoppet finns hos folket. Det är dock ganska vaga uttalanden som kan förstås på olika sätt. Och att Thunberg skulle tala om ”falskt ledarskap” – vilket både Bjerström och Pallas påstår – är en märkligt tillspetsad tolkning, det uttrycket har hon inte ens använt.

Frågan är om det inte finns ett teknokratiskt snarare än populistiskt drag hos många miljöaktivister, genom ständiga hänvisningar till forskare och genom att klimatfrågan beskrivs som ett allt överordnat intresse.

Teknokrati, det vill säga expertvälde, och populism har för övrigt flera gemensamma drag. Detta har den italienske statsvetaren Daniele Caramani påpekat: båda bygger på en enhetlig och icke-pluralistisk vision om samhällets generella intresse. Men medan populismen betonar lyhördhet och att folket ska ge auktoritet till en ledare som uttolkar dess vilja, så betonar teknokratin ansvar och att folket ska ge experter makt att rationellt slå fast det allmänna intresset (se artikeln ”Will vs Reason”, 2017).

Annons
Annons

Själv skulle jag dock inte kalla Thunberg för vare sig teknokrat eller populist, för hon är ingen politiker utan en ung aktivist – och har dessutom sagt att ”hoppet ligger i att vi har demokratier”. När man läser hennes samlade tal i den korta boken ”No one is too small to make a difference” är det samma enkla huvudbudskap som återkommer: klimatkrisen är akut, insikten måste spridas, lyssna på forskarna och agera för att minska koldioxidutsläppen. Detta budskap har hon också förmedlat med stor skicklighet och imponerande framgång.

Samtidigt är det alltmer tydligt att hennes framgång också försvårar hennes kamp – det är ofta hennes person snarare än de frågor hon vill lyfta som skapar uppmärksamhet. Ett av hennes inlägg på Twitter häromdagen andades frustration. Hon påpekade återigen att det handlar om vetenskapliga fakta och om att vi inte är medvetna om situationen:

”Det handlar inte om Meat Loaf. Det handlar inte om mig. Det handlar inte om vad vissa människor kallar mig. Det handlar inte om vänster eller höger.”

Nog är ”vänster” och ”höger” under omprövning och man kan fråga sig vad det ens innebär i förhållande till klimatkrisen. Expressens Torbjörn Nilsson lyfte i fredags fram boken ”Oövervinnerliga tankar i urval” av M-politikern Anders Björck från 1968 som ett exempel på hur konservativa då såg på ”den fortgående miljöförstöringen”. Där finns citat från unga moderater som påminner om Greta Thunberg i dag. Det uttrycks bland annat en önskan om att politikerna en gång kommer att ”dömas för sina brott mot mänskligheten”, för att de inte agerat ”medan vattnet förgiftades, luften förpestades, kulturlandskapet förbuskades, kulturmiljöer utplånades och människor stressades sönder”.

Annons
Annons

I dag är det ironiskt nog högern som omhuldar kärnkraften, som är beroende av långsiktig statlig planering snarare än marknadskrafter, medan vänstern förespråkar närodlat och ekologiskt som produceras av småföretagare och entreprenörer, vilket skribenten Elsa Kugelberg har påpekat i en ledare i DN.

Likväl är höger och vänster alltjämt en dominerande konfliktdimension i våra politiska system. Och det är inom dessa som lösningar behöver formuleras.

Förra året var det varmaste som hittills har uppmätts i Europa. De fruktansvärda bränderna som pågår i Australien kopplas av forskare till klimatförändringar. Det är uppenbart att klimatkrisen kräver handling – men för att detta ska ske behöver den också i högre grad bli en del av politiken, och föremål för såväl samarbete som konkurrens mellan partier. Att hejda klimatförändringarna är en alltför viktig fråga för att avfärdas som ”vänster” – också dagens liberaler och konservativa behöver i större utsträckning formulera sin motivation och sina lösningar. För ja, Greta Thunberg har rätt i att hoppet ligger i att vi har demokratier.

Lisa Irenius är kulturchef på SvD. Anmäl dig här för att få hennes nyhetsbrev med veckans viktigaste kulturtexter i mejlkorgen varje söndag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons