Annons

Mårten Schultz:Grundlagen är tydlig: medborgarskapet är en mänsklig rättighet

Det finns flera problem med att medborgarskapet skulle vara en villkorad rättighet. Bland annat visar det hur svagt stöd som skyddet för rättighetsregler har.

Under strecket
Publicerad
Foto: Christine Olsson/TT

Morgonen den 23 april 2014. Efter femton års funderingar – och förhoppningar – kom Högsta domstolens (HD:s) avgörande. Fallet Medborgarskapet. I stillsamma men omvälvande ordalag klargjorde HD att de mänskliga fri- och rättigheter som är inskrivna i vår konstitution, i andra kapitlet av den viktigaste grundlagen regeringsformen (RF), är något mer än luftiga målsättningsstadganden.

Genom domen fastslogs att RF ger vapen åt medborgare som utsatts för statliga övergrepp. Reglerna i RF kan användas för att utkräva ansvar från staten när den kränkt enskildas mänskliga rättigheter. Grundlagens rättigheter ska tas på allvar.  

Bakgrunden var att en person, B, vid födseln blev svensk medborgare eftersom han har en svensk pappa och brittisk mamma. Efter en utredning fastslog Solna tingsrätt att mannens pappa inte är hans riktiga pappa. Därefter ändrades i folkbokföringen så att B inte längre var registrerad som svensk medborgare, eftersom det tidigare beslutet visat sig vila på felaktiga grunder.

Annons

Problemet var att grundlagen var och är tydlig. Medborgarskapet är en mänsklig rättighet i svensk rätt. Myndigheten hade inte rätt att avregistrera B som medborgare, även om det hade blivit fel, konstaterade Regeringsrätten. Med stöd av Regeringsrättens avgörande väckte B talan mot staten, med hjälp av organisationen Centrum för rättvisa, för att hans rättighet hade kränkts. Och det var alltså i detta ärende som HD fann att staten, när den kränker de mänskliga rättigheter som följer av grundlagen, kan ådra sig ett ansvar.

Medborgarskapsregeln blev en katalysator i det svenska rättighetsskyddet. Jag tänker på det när alltfler nu vill ändra i grundlagens regel. Medborgarskapet ska inte längre vara en mänsklig rättighet. I alla fall inte för alla. Den ska vara villkorad. Anledningen till det är, åtminstone för vissa debattörer, att svenska medborgare som krigat för Islamiska Staten (IS) inte borde få en möjlighet att återvända.

Det finns många saker att säga om denna inställning i sak. Juridiskt kan det innebära risker för att personer som blivit av med ett svenskt medborgarskap inte kan ställas inför rätta någonstans alls för övergrepp som begåtts under kriget. Jag tror att få vill genomföra en reform som kan ge krigsförbrytare eller terrorister immunitet. Det finns även andra svårigheter. Men min reflektion är en annan. Har vi inte större tilltro till grundlagens rättighetskapitel än så här?

Reaktionen på IS-terroristerna visar hur svagt stöd som skyddet för dessa rättigheter har.

Poängen med rättighetsregler är att de ska stå över en tillfällig politisk vilja. De ska vara Davids sköld i kampen mot Goliat, den lille medborgarens trumfkort mot staten. Vi bör vara särskilt vaksamma när ändringar i rättighetsskyddet föreslås i tider av oro och frustration. Det är just i tider av oro som våra rättigheter prövas. Det är terrorister, vit makt-musik, upphovsrättspirater, våldspornografi och krigspropaganda som utgör testet för om vi verkligen tror på våra rättigheter. 

Reaktionen på IS-terroristerna, förslagen om att avskaffa en av våra grundlagsskyddade rättigheter, visar hur svagt stöd som skyddet för dessa rättigheter har.

”Grundlagen ändras hela tiden” säger många. Och det stämmer i och för sig. Medborgarna har alltid haft en svag position gentemot staten i det moderna Sverige. Men det är också deppigt, för de av oss som såg B:s seger mot staten i fallet Medborgarskapet som ett steg mot en större respekt för de i grundlagen reglerade mänskliga rättigheterna. 

*Transparens: Mårten Schultz är medlem av Centrum för rättvisas vetenskapliga råd.

Annons
Annons
Foto: Christine Olsson/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons